Borta med Bengt

22 August 2017 | Marina da Praia da Vitoria
22 August 2017 | Marina da Praia da Vitoria
20 August 2017 | Praia da Vitoria
20 August 2017 | Praia da Vitoria
20 August 2017 | Praia da Vitoria
20 August 2017 | Praia da Vitoria
20 August 2017 | Praia da Vitoria
20 August 2017 | Praia da Vitoria
10 August 2017 | Praia de Vitoria
09 August 2017 | Praia da Vitoria
24 July 2017 | Praia da Vitoria
24 July 2017 | Praia da Vitoria
18 July 2017 | Praia da Vitoria
11 July 2017 | Praia da Vitoria
11 July 2017 | Praia da Vitoria
04 July 2017 | Praia da Vitoria
04 July 2017 | Praia da Vitoria
28 June 2017 | Terceira
28 June 2017 | Terceira

Fiskar

22 August 2017 | Marina da Praia da Vitoria
Bild: no more fishing on Bengt


Sedan urminnes tid har människor jagat och fiskat för att få proteinrik mat på bordet. Tack vara industrialiseringen och den tekniska utvecklingen, i bland annat fisket och jordbruket, har behovet av att var och en måste jaga eller fiska minskat dramatiskt. Vår ekonomiska välfärd har också sett till att nödvändigheten av att var och en behöver gå ut och jaga/fiska för att få mat på bordet har försvunnit. Färsk fisk och kött finns i varenda affär men vi kan liksom inte sluta jaga och fiska. Istället gör vi det som fritidssysselsättning. Djuren, som vi fångar och ofta dödar eller skadar, däremot har aldrig frågats till om vad de tycker om den här 'fritidssysselsättningen'. Naturligtvis finns det folk på vår planet som inte har en ICA-affär runt hörnet och som inte heller har ett VISA-kort att betala med. De jagar och fiskar för matens skull, inte för nöjes skull och har oftast en annan syn på att döda ett djur. Djuret, som ger mat, är en gåva från Jorden. Vi människor, djur och planeten vi bor på är en helhet där allt som lever står i förbindelse med varandra. Förr förstod var och en denna enkla helhetsprincip, nuförtiden har vi en mer ekonomisk och utnyttjande syn på naturen, utan att ta hänsyn till varken människor, djur eller vår bostad Jorden. Det handlar om pengar. Om jag vill ...

I allmänhet behandlar vi de djuren som står oss närmast ganska väl (husdjur, boskap) eftersom vi är ekonomiskt eller känslomässigt beroende av dem men ju längre bort djuren kommer från oss ju mindre vi bryr oss om dem. Vi kokar skaldjur levande. Vi slänger tillbaka skadad fisk i havet. Vi låter fångad fisk ligga i en back för att dö av kvävning. Vi uppmuntrar barnens 'lek' med små krabbor och hjälper dem genom att krossa musslor. Vi låter valar dö en smärtsam död. Listan kan göras väldig lång.

Fisk och skaldjur behandlas sämst av alla djur vi äter. Sverre Sjölander, professor i zoologi och etologi vid Linköpings universitet säger: 'Fiskar är ryggradsdjur och de har i princip samma sorts hjärna som vi människor, fast mindre. Det finns ingen som helst anledning att tro att de inte skulle känna rädsla, ilska, smärta och panik.'
Forskning i fiskodlingar har visat att trängseln i odlingarna leder till stress, sjukdomar, beteendestörningar och slagsmål.

Så varför behandlar vi fisk på det här sättet när vi ändå behandlar andra djur ganska bra? En anledning är kanske att fisk saknar mimik, är kallblodig och lever i en miljö som är främmande för oss människor. De kan inte förmedla känslor till oss på samma sätt som varmblodiga djur. Vi kan inte "läsa" dem och kan därför inte känna igen oss själva i dem. Därmed har vi svårt att tillmäta dem känslor. Fisk har smärtreceptorer i hud, nervbanor, receptorer i hjärnan och opiatreceptorer liknande dem man finner på varmblodiga djur som vi människor.

Guldmakrillen till exempel är en fisk seglare gärna får på kroken, smakar gott och är väldig vacker med sina fina färger. Den är en skicklig flygfisk-jägare. Flygfisken är skicklig den med för med hjälp av sina stora bröstfenor 'flyger' den ibland tiotals meter genom luften för att undvika sina belägrare. Guldmakrillen lever i ett parförhållande och när seglaren fångar en, tar vara på den fina filén och sedan slänger resten överbord simmar den fångade guldmakrillens partner med efter båten för att dess partner finns där.

'Min motvilja mot att fiska höll i sig. Förutom att fiskarna hade rätt till sitt eget liv tyckte jag också att det var synd att hämta mat ur havet och bara ta en liten bit och sedan kasta resten. Det var inte vettigt helt enkelt. Det fick bli konserver för hela slanten så länge jag var till havs.' Kurt Björklund

Vi tappade bort helheten med livet för länge sedan och känner inte av de gamla förbindelserna mellan allt och alla så vi beter oss som vi är gud och tar oss rätten att bestämma över liv och död. Vi behöver bara titta runtomkring oss här på jorden för att se hur det har blivit.

Vatten

22 August 2017 | Marina da Praia da Vitoria
Jag började segla i början av 80-talet med 'Anna', en liten segelbåt utan större stuvutrymmen eller watermaker (fanns de?) så vatten fick hämtas ofta. 'Anna' seglades jorden runt och vatten fick vi i småbåtshamnar, hamnkontor, bensinmackor, toaletter och offentliga kranar men också från bäckar och dylikt. Vi har alltid druckit det utan att behandla det (kokning till exempel). Här på Terceira regnar det ofta, framför allt på vintern, så det finns mycket vatten. När vi kom hit från Faial, där vattnet smakade utmärkt, började vi även här dricka vattnet från kranen på bryggan. Man dricker mycket vatten, det är varmt här, och använder det till matlagning och tvätt.

Vattnet här har en egendomlig bismak men vi drack det ändå utan att ha en tanke på vad den där smaken berodde på (det var inte klorsmak). Hamnkontoret hade inte heller upplyst oss om vattenkvaliteten när vi kom hit. När vi väl hade börjat lära känna en del av de seglare här, framförallt långliggarna, kom det fram i samtalen att ingen dricker vattnet på grund av att det innehåller för mycket tungmetaller. Man undrar hur det kommer sig och frågar vidare. Det här är inte något som är offentligt, ingen pratar om det. Den snälla killen på turistkontoret till exempel vill inte uttala sig om det här på grund av att han är en offentlig person men vill ändå säga såpass mycket att vi inte ska dricka dricksvattnet på grund av för 'höga salthalter'. Lite salt dör man inte av tänker man då men han var väldigt noga med att förklara att hans barn absolut inte får dricka vattnet här.

Men, var kommer alla tungmetaller ifrån då? Flygplatsen ligger bara ett par kilometer härifrån. USA har en flygbas där med mycket flygtrafik av stridsflygplan men även av tunga transportplan, de flyger över oss mot landningsbanan. Eftersom de inte har värnat om miljön särskilt mycket sedan basen kom till, under andra världskriget, har tvättvattnet från planen, kerosin o.d. runnit in i marken i alla år och funnit sin väg in i grundvattnet runt Praia da Vitoria där vårt dricksvatten kommer ifrån. Myndigheter har i åratal försökt att få USA att betala saneringskostnader men där har de inte gått med på. De hade också en militärbas här runt hörnet av marinan. En gång arbetade 3500 Terceira-bor åt amerikanerna. Nu är de arbetslösa för att USA har lagt ner basen. Ryktet går att de ska öppna den igen, men det är lite känsligt så ingen pratar om det där med vattnet.

… vi dricker flaskvatten i fortsättningen

Marinalivet

20 August 2017 | Praia da Vitoria
Snart har vi varit tre månader på Azorerna och det är dags för oss att ansöka om en 'residence permit'. Enligt EU-reglerna måste alla som befinner sig i vissa av EUs länder mer än tre månader ansöka om detta. Vi ska även betala två skatter, en fyrskatt och en motorskatt. Fyrskatten går till underhåll av fyrar, bojor och dylikt. Motorskatten ska alla betala som är bosatta i Portugal, oavsett om man har bil, motorcykel, lastbil eller båt. Den är runt € 120,- för Bengt.

Det är ganska många seglare som har bosatt sig i marinan för en längre tid och vissa kommer nog aldrig härifrån. Klaus, vår tyska granne på 'Marsvin', är en sådan. Han lever pensionärsliv här och åker tillbaka till Tyskland av och till. Andra tyskar som vi har lärt känna och fått mycket information av är Joakim och Dany från 'Sabrina'. De har varit här fyra år och vet de mesta om stan och dess invånare. Vi är inte så vana med livet i en marina, vi har mycket att lära. Det finns många 'liveaboards' (mest fransmän, amerikaner och tyskar) och som det kan vara i ett radhusområde eller på en camping finns här konflikter, folk som inte pratar med varandra, etc. De lokalbor som har sin båt här är för det mesta vänliga och hälsar med ett leende, ett fåtal pratar med oss ibland.
Vad vi har upplevt här är att folk är väldigt högljudda och nästan skriker åt varandra. Inte för att de är arga eller så men för att det är så de gör. Folk kan stå på bryggan och föra ett högljutt samtal mitt i natten utan att bryr sig om att det finns de som sover i båtarna till exempel.

Det snälla gamla paret som har båten bredvid oss, en Maxi 95 som heter Santa Maria, har åkt hem och sonen med familj (syskon, barn och svärföräldrar) har flyttat in för semestern. Tyvärr hälsar de inte och de för ett himla liv dagarna i ända. Barnen springer runt på bryggan med kompisar, sprutar vatten och gapar åt varandra. De simmar runt i marinan, något som Elisabeth fick en tillsägelse om att man inte fick från hamnkaptenen, och för ett himla liv med jollar o.d. Hade det varit våra barn hade vi fått tillsägelser för länge sedan men våra grannar är kompisar med en av öns starka män, Pedro, så personalen 'blundar'. Tur för oss att semestern snart är slut och att de då åker hem till Lissabon igen.

Joakim från 'Sabrina' hade, på ett mycket trevligt sätt, frågat sin portugisiska granne om de skulle kunna se till att röken från deras grill inte gick rakt in i Sabrina. Det slutade med att de portugisiska grannarna ignorerade dem och inte pratade med dem på ett helt år. Sedan var det bra igen, man hade förlåtits. Det finns åtta familjer på Terceira som äger det mesta och 'styr' ön. Hamnkaptenen, till exempel, kommer från en av dessa åtta familjer. En av hans anställda är släkt med Pedro, som tillhör en annan av de åtta familjerna, och är där för att bevaka vissa intressen, rena maffia-fasonerna!




Vessel Name: Bengt
Vessel Make/Model: Bruce Roberts 44 offshore
Hailing Port: Wallhamn, Sweden
Crew: Elisabeth and Wim
About:
Vi är Wim och Elisabeth, båda i 50-års ålder som träffades vintern 2011. Tillsammans har vi sex barn. Segling, havet och öar är det som lockar oss. Hamnar undviker vi så mycket som möjligt. Vi ligger helst på svaj. [...]
Extra:
Vem är Bengt? Bengt är en Bruce Roberts 44 Offshore som byggdes av Bengt Matzén Stockholm mellan 1987 och 2001. Bengts dröm var att segla jorden runt men det blev aldrig av. Vi köpte båten av hans dödsbo och gav den namnet som en hommage till honom. Bengt är byggd i stål och inredningen [...]
Social:
Bengt 's Photos - Bilder (Main)
Photos 1 to 12 of 12
1
AEbelö, denmark
Bohuslän, sweden
Langör, samsö, denmark
The doghouse
new rudder
Bohuslän, sweden
upp the mast
plattform
AEbelö, denmark
Dyvig, denmark
björnholmen
Avernakö, denmark
 
1
20 Photos
Created 24 June 2017
57 Photos
Created 24 June 2017
41 Photos
Created 20 June 2017
31 Photos
Created 5 June 2017
25 Photos
Created 1 May 2017
19 Photos
Created 15 March 2017
68 Photos
Created 25 February 2017
49 Photos
Created 12 January 2017
14 Photos
Created 17 November 2016
80 Photos
Created 30 September 2016
18 Photos
Created 19 September 2016
39 Photos
Created 14 August 2016
33 Photos
Created 14 August 2016
25 Photos
Created 26 July 2016
40 Photos
Created 9 July 2016
12 Photos
Created 1 July 2016
Danmark
19 Photos
Created 25 June 2016
4 Photos
Created 22 December 2015