Bild: no more fishing on Bengt


Sedan urminnes tid har människor jagat och fiskat för att få proteinrik mat på bordet. Tack vara industrialiseringen och den tekniska utvecklingen, i bland annat fisket och jordbruket, har behovet av att var och en måste jaga eller fiska minskat dramatiskt. Vår ekonomiska välfärd har också sett till att nödvändigheten av att var och en behöver gå ut och jaga/fiska för att få mat på bordet har försvunnit. Färsk fisk och kött finns i varenda affär men vi kan liksom inte sluta jaga och fiska. Istället gör vi det som fritidssysselsättning. Djuren, som vi fångar och ofta dödar eller skadar, däremot har aldrig frågats till om vad de tycker om den här 'fritidssysselsättningen'. Naturligtvis finns det folk på vår planet som inte har en ICA-affär runt hörnet och som inte heller har ett VISA-kort att betala med. De jagar och fiskar för matens skull, inte för nöjes skull och har oftast en annan syn på att döda ett djur. Djuret, som ger mat, är en gåva från Jorden. Vi människor, djur och planeten vi bor på är en helhet där allt som lever står i förbindelse med varandra. Förr förstod var och en denna enkla helhetsprincip, nuförtiden har vi en mer ekonomisk och utnyttjande syn på naturen, utan att ta hänsyn till varken människor, djur eller vår bostad Jorden. Det handlar om pengar. Om jag vill ...

I allmänhet behandlar vi de djuren som står oss närmast ganska väl (husdjur, boskap) eftersom vi är ekonomiskt eller känslomässigt beroende av dem men ju längre bort djuren kommer från oss ju mindre vi bryr oss om dem. Vi kokar skaldjur levande. Vi slänger tillbaka skadad fisk i havet. Vi låter fångad fisk ligga i en back för att dö av kvävning. Vi uppmuntrar barnens 'lek' med små krabbor och hjälper dem genom att krossa musslor. Vi låter valar dö en smärtsam död. Listan kan göras väldig lång.

Fisk och skaldjur behandlas sämst av alla djur vi äter. Sverre Sjölander, professor i zoologi och etologi vid Linköpings universitet säger: 'Fiskar är ryggradsdjur och de har i princip samma sorts hjärna som vi människor, fast mindre. Det finns ingen som helst anledning att tro att de inte skulle känna rädsla, ilska, smärta och panik.'
Forskning i fiskodlingar har visat att trängseln i odlingarna leder till stress, sjukdomar, beteendestörningar och slagsmål.

Så varför behandlar vi fisk på det här sättet när vi ändå behandlar andra djur ganska bra? En anledning är kanske att fisk saknar mimik, är kallblodig och lever i en miljö som är främmande för oss människor. De kan inte förmedla känslor till oss på samma sätt som varmblodiga djur. Vi kan inte "läsa" dem och kan därför inte känna igen oss själva i dem. Därmed har vi svårt att tillmäta dem känslor. Fisk har smärtreceptorer i hud, nervbanor, receptorer i hjärnan och opiatreceptorer liknande dem man finner på varmblodiga djur som vi människor.

Guldmakrillen till exempel är en fisk seglare gärna får på kroken, smakar gott och är väldig vacker med sina fina färger. Den är en skicklig flygfisk-jägare. Flygfisken är skicklig den med för med hjälp av sina stora bröstfenor 'flyger' den ibland tiotals meter genom luften för att undvika sina belägrare. Guldmakrillen lever i ett parförhållande och när seglaren fångar en, tar vara på den fina filén och sedan slänger resten överbord simmar den fångade guldmakrillens partner med efter båten för att dess partner finns där.

'Min motvilja mot att fiska höll i sig. Förutom att fiskarna hade rätt till sitt eget liv tyckte jag också att det var synd att hämta mat ur havet och bara ta en liten bit och sedan kasta resten. Det var inte vettigt helt enkelt. Det fick bli konserver för hela slanten så länge jag var till havs.' Kurt Björklund

Vi tappade bort helheten med livet för länge sedan och känner inte av de gamla förbindelserna mellan allt och alla så vi beter oss som vi är gud och tar oss rätten att bestämma över liv och död. Vi behöver bara titta runtomkring oss här på jorden för att se hur det har blivit.