BILD: Wim och Joakim framför den nya genuan.

Praia da Vitoria, september 2017

Det har gått en månad sedan sista blogguppdateringen men ni ska inte tro att vi har legat på stranden och druckit Gin-tonic hela tiden här i soliga Praia da Vitoria. Faktum är att vi inte har legat på stranden alls men åkt med flera flygplan och hälsat på i både Nederländerna och Sverige. Ett bröllop hann vi också med då Elisabeths dotter Helena gifte sig med sin Christian. Tre intensiva veckor var vi borta så det kändes skönt at komma hem till Bengt igen. Praia bjuder fortfarande på underbart soligt väder så vi kan bada i havet (23 gr) och gå runt i badkläder.

Vi hade gärna träffat fler av våra kompisar och stannat lite längre på Risö för att njuta av den vackra naturen där på höstkanten. Men tre veckor försvinner fort, fast om man följer nyheterna verkar tre veckor vara en evighet. Bombattentat här och där. Val i Tyskland där extremt höger blir tredje största parti. Ett parti som inte vill ta avstånd från Hitler så en av ledarna, en ung kvinna, hoppade av direkt efter valet på grund av det. Ett Storbritannien som egentligen vill att EU ska betala för deras 'Brexit'. Högerextremister på marsch i vårt eget Göteborg. Den amerikanska presidenten som krigar med Nord-Korea på twitter. Vi människor liknar mer och mer de tre små aporna. Ser inte, hör inte och säger inget.

Två orkaner ödelade delar av Västindien och förstörde invånarnas liv för många år framåt. Guadeloupe, Antigua, Barbuda och Dominika är öar som vi har besökt där förödelsen är stor. Av St. Maarten är nästan inget kvar. Hjälpen har kommit igång från Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och USA men även seglarna åker från Martinique med sina båtar lastade med vatten och mat till bland annat Dominika som drabbades hård av 'Maria'. Området runt Portsmouth, i norra Dominika, drabbades särskilt hårt. Boatboysens organisation PAYS verkar ha klarat sig hyfsat bra och Cobra, Providence och de andra i gänget har börjat städningen och återuppbyggnaden men de behöver pengar. Dominika är en av de fattigaste öarna i Västindien så all hjälp är välkommen. Man kan donera en liten summa på deras insamlingssida här PAYS relief fund.

Vår nya genua låg och väntade på oss i marinakontoret och med hjälp av Joakim från 'Sabrina' provhissade vi den. Seglet passar bra och ser fint ut. Det väger 40 kilo så det var inte lätt att vika ihop det till samma storlek som innan igen, men vi lyckades bra med detta. På vintern ligger alla våra segel i förpiken tillsammans med mycket annat som vi inte vill ha kvar på däck.
I Sverige var vi flera gånger på Biltema och inte bara för att köpa korv och bröd. Hos Elisabeths föräldrar väntade två paket, hos Hjertmans båttillbehör väntade också ett paket och hos Warren och Eva väntade det tre stycken. Det var inte så konstigt att vi hade ett antal kilo för mycket vid incheckningen inför hemresan men den trevliga damen från Air-France lätt detta passera, kanske för att klockan var fem på morgonen! Vi kom hem vid midnatt lokal tid så resan var lång och tröttsam med en del väntan emellan flygen (tre stycken) men som tur var behövde vi bara gå igenom säkerhetskontrollen en gång eftersom vi stannade inom Schengenområdet. Jag har stålprotes i ena knäet så det piper alltid när jag går igenom kontrollen och som konsekvens blir jag alltid genomsökt. Skorna ska av och mina kläder genomsöks efter vad personalen på Landvetter kallar för 'sprängämnen' så jag var glad att det räckte med en genomsökning.