BILD: Ophelias bana.


18 oktober 2017, Praia da Vitoria

Kvällen då Ophelia drog förbi Azorerna blev mer spännande än vi anade. Vi hade följt väderuppdateringarna från IPMA och NHC (National Hurricane Center) där hennes bana stod fast. Hon skulle passera 150 kilometer söder om Santa Maria varefter hon skulle svänga nordost ut på Atlanten mot Irland. På dagen hade vi enorma mängder med regn och sydlig vind av kulingstyrka. Senare vred vinden till nord och nordväst och tilltog till 20-23 m/s och det klarnade upp. Eftersom det inte var så värst mycket vind, vi har vana från Marstrand på vintern, hade vi inte tagit ner kapellet och vi hade nästan gått och lagt oss när vår närmaste granne Klaus knackade på med meddelandet att Ophelia hade ändrat bana och skulle svänga upp mot Terceira. Vi hade fyra timmar på oss innan hon skulle slå till här. På frågan var han hade fått informationen ifrån fick vi inga tydliga svar eftersom han hade fått lite panik. Vi kollade alla relevanta sidor på nätet och konfererade via mail med Sabrinas besättning på andra bryggan men varken de eller vi hittade något om Ophelias ändrade bana. Hon gjorde som hon skulle och gav oss inga mer problem. Innan hon kom förbi var det väldigt varmt och fuktigt men efter att hon hade dragit bort blev det betydligt kallare och fick vi ha på ett element eller två på natten.

Nu är allt tillbaka till det normala igen och är det runt 25 grader i luften, fast i slutet på veckan kommer nästa lågtryck förbi. Hösten är här även om det fortfarande är skönt att bada i det 22 grader varma vattnet. Stranden är tom, strandkrogen stängd och parasollerna borttagna. I marinan har många åkt 'hem'. De flesta båtarna har tagits upp men en del ligger kvar i vattnet. Ett litet gäng seglare är kvar hela vintern på sina båtar. Ett par tyskar, österrikare, schweizare och fransmän. En och annan amerikan, en rys, en spanjor och så vi. De flesta åker 'hem' i perioder så det är inte mer än 3-4 bofasta kvar.

Vi har gjort färdigt arbetet i motorrummet. Igår monterade vi alla slangar, de två nya CAV-filterna och den nya pumpen som ska pumpa diesel från huvudtanken till dagtanken. Själva dagtanken och tankmätaren till den hade vi redan monterat för ett par månader sedan men resten fick vänta tills vi hade köpt delarna vid Sverigebesöket. Vi köpte 20 liter fin fräsch diesel på GALP-macken, pumpade in den i den nya tanken, luftade filterna och vred om startnyckeln. Men ... inget hände! Startbatteriet hade dött även om vi hade haft motorn på för bara ett par dagar sedan. Vi brukar köra motorn under belastning minst en gång i veckan, detta håller också vår folding-propeller ren. Mätningen av batteriet visade 10.5 Volt. För säkerhets skull fick det stå på laddning över natten men laddaren blinkade ilsket, du bör byta ut batteriet, orange hela natten och på morgonen visade voltmätaren fortfarande 10,5 V så ett nytt batteri införskaffades vid en biltillbehörsaffär och monterades. Motorn gick igång direkt!

På CAV-filterna finns ett extra uttag som vi har kopplat till en liten membranpump som ska pumpa diesel till kaminen i 'pannrummet' i fören. Hittills har vi använt oss av en dunk med självfall nära kaminen men med tanke på hårt väder i SydAtlanten valde vi att ta bort den. Kaminen förbrukar som mest 4 liter diesel om dagen och motorn runt 4 liter per timme vid marschfart. Vi har minst 900 liter diesel med oss och via tankmätaren kan vi hålla koll på förbrukningen.