En vanlig dag ....
21 October 2017
BILD: Hur får vi plats med allt?
20 oktober 2017, Praia da Vitoria
I natt hade vi en ganska enerverande natt med inte så mycket sömn på grund av en passerande kuling. Den blåste in från sidan och gjorde att vi låg och gungade i sängen. Vinden var dryga 24 m/s och, eftersom den blåste in över stranden, förde den med sig en del sand. På dagen blev det fint väder så Elisabeth tog ner kapellet och sydde fast en av dragkedjorna med symaskinen ute i sittbrunnen. Även ett par stycken byxor blev lappade.
Vi tog allting ur mittenfacket i doghouset där vi förvarar alla våra sprayburkar, fett-tuber, oljor, lim, epoxi, etcetera. Efter dammsugning och torkning började vi med att lägga dit vårt 30 kg Bruce-ankare som vi ersatt med vårt nya Knox-ankare. Bruce-ankaret är ganska brett och det passar inte in var som helst. Hittills har vi haft det på däck, fastsurrat runt mastfoten, när vi använde Delta-ankaret. Efter lite trixande, vi fick skruva loss värmeelementet ovanför, fick vi det snyggt på plats. Efter fastsnörning av ankaret mot fackets sida kunde vi lägga tillbaka alla burkar, dunkar, tuber och så vidare. Den här gången med lite mer ordning än innan. Kanske att vi kommer ihåg var den där tuben med vattenfast fett ligger när vi behöver den om en månad eller så men chansen är ytterst liten. Jag talar här av en lång erfarenhet av att inte kunna hitta saker som jag vet finns!
När vi seglar är alla fack och durklock fastskruvade så inget kan 'komma loss' när Bengt blir nerslagen av en grov sjö. Det gäller för alla fack och skåp i hela båten, även de bakom soffor och under sängen. Lite rostborttagning och målning med Polyprep blev det också den här dagen och sedan var det dags för middag. Grillat kyckling med Elisabeths egen kryddblandning och därtill currystekt ris.
Vi hann också med en kopp kaffe hos Rudy och Kerstin på 'Galileo'. De kommer från Schweiz fast Kerstin har svenska föräldrar så vi kan prata svenska med henne. Elisabeth och jag pratar ju svenska med varandra men i övrigt har vi inte träffat på svenskar här så det är roligt att prata med Kerstin. Hon och Rudy har seglat i många år och bland annat varit i Brasilien och Uruguay där de hade mycket fint att berätta om. Även om The Gambia river hade de mycket positivt att berätta.