BILD: Columbus kommer fram i Karibien på hans andra resa.

I hundratals år levde befolkningen på Amerikas kontinent sina liv tills, en vacker dag i 1492, en man vid namn Christofer Columbus 'upptäckte' några öar i vad vi nu kallar för Karibien. Columbus trodde att han hade kommit till Indien, så vi brukar kalla Karibien för Västindien och deras invånarna för indianer.

När européerna kom till den amerikanska kontinenten led länderna i Europa, sedan många år, av svält, krig, förtryck, epidemiska sjukdomar, slaveri och religiös fanatism. De trodde inte sina ögon när de såg att befolkningen på den 'nyupptäckta' kontinenten var välfödda, friska, demokratiska, jämlika och för det mesta fredliga (förutom kanske Aztekerna och Incas). De tidigaste europeiska utforskarna, eller erövrarna, (man kan inte kalla dem för upptäckarna eftersom människorna som bodde där redan hade hittat dit) lade märke till invånarnas vänlighet. Conquistadorerna var förvånade över de fina vägarna, kanalerna, byggnaderna och konsten som i vissa fall överträffade allt de hade sett hemma.

Detta stoppade dem däremot inte från att förstöra allt och alla som korsade deras väg. Slakten började med Columbus. Han och hans män slaktade Hispaniolas (nu Haiti och Dominikanska republiken) befolkning med oerhört grymma metoder. Runt 1535 hade befolkningen på ön minskat från dryga 8.000.000 till noll: delvis på grund av sjukdomar och delvis som ett resultat av mord, svält och överansträngning genom slaveri.



Conquistadorerna fortsatte det här arbetet i hela Mellan- och Syd-Amerika. De drevs av myter om stora guldskatter och befolkningen behandlades fruktansvärt illa, de flesta dog i sjukdomar och slaveri. Spanjorerna upptäckte att det var 'billigare' att låta indianer arbeta sig till döds och ersätta dem med nya istället för att låta dem leva. Inom hundra år efter Columbus satt sin fot på Hispaniola hade 95% av Mellan- och Syd-Amerikas befolkning utrotats. Även i Californien användes samma metoder med hjälp av katolska missioner där indianer var tvungen att arbeta tills de dog. De fick till exempel mindre än hälften så mycket mat än de svarta slavarna. Junipero Serra, en spansk präst, kallas ibland för Californiens Eichman för att förstå utsträckningen av den här genociden (folkmord).


Junipero Serra

Spanjorerna drevs av guldfeber medans engelsmännen ville ha land. De koloniserade Nord-Amerika genom att mörda ut lokalbefolkningen. Senare fortsatte det under George Washington och efterkommande presidenter. "untill each tribe is exterminated or is driven beyond the Mississippi" sa presidenten Thomas Jefferson. De mest kända massakrerna är de vid Wounded Knee och Sand Creek.

Den här enorma genociden av Amerikas ursprungsbefolkning vill vi inte veta av. Vi européer har 'vunnit' för mycket på den. Man behöver bara titta på alla fina gamla byggnader i städer såsom Lissabon, Madrid, London, Amsterdam eller Stockholm. Eller tänk på kaffe, bananer och kryddor. Vi i Europa har blivit oerhört rika på grund av det hänsynslösa utnyttjandet av 'den nya världen'. Detsamma gäller naturligtvis för bland annat Afrika och Asien. De ansvariga länderna (Spanien, Storbritannien, USA och en del andra såsom Portugal, Belgien, Nederländerna och Tyskland) vill inte veta av en jämförelse med till exempel andra världskrigets Holocaust. Hade vi förnekat den på samma sätt om Tyskland hade vunnit kriget?

Nu undrar du kanske varför jag skriver detta? Columbus var länge sedan och det stora utnyttjandet, kolonialismen, är ju förbi. Eller hur? Men det är inte det hänsynslösa utnyttjandet av vår planet och dess invånarna. Fortfarande mördas indianstammar i Brasilien för att få plats med plantager i regnskogen i Amazonas. Fortfarande används många barn och fattiga i princip som slavar för att vi ska få det 'så billigt som möjligt'. Från att ha varit en del av alltet har vi blivit en del av mammon. Solidaritet, att dela med varandra och att ta hand om Jorden verkar inte ha någon prioritering hos den moderna människan. Det är viktigare med en ny bil, den senaste Iphone eller en dyr semesterresa.

Även här i marinan, där vi ligger med Bengt, gäller 'jag först'. Ett vanligt samtalsämne bland seglare är 'hur billigt kan vi få det'. Här i marinan finns olika prisnivåer beroende på om man är gäst eller fastboende på ön. Besökande seglare kom på att det går att få en 'residence-permit' (ett slags uppehållstillstånd) på Azorerna och på så sätt få ner marina-priset med dryga 50%. Det finns ett visst antal stora platser i marinan för lokalbefolkningen men de flesta är upptagna av utländska seglare som passar på och ibland lämnar båten liggandes i flera år. Hamnkaptenen är inte glad och gillar inte besökande seglare som vill stanna lite längre eftersom de utnyttjar systemet hänsynslöst. Marinan är kommunal och Praia da Vitoria är ingen rik kommun. De anställdas löner har till exempel minskat rejält de sista åren och arbetslösheten är stor.
Men jag först, eller hur?


Après moi, le déluge sa Louis XV redan.
(Jag bryr mig inte om vad som händer efter mig)

Fakta från:
David E Stannard, 1992. American Holocaust. Oxford University Press.