Man kan undra varför i hela världen man skaffar en vedkamin till sin båt, eller hur? Det finns ju 'tryckapåknappenvärmare' med rumstermostat och allt, som blåser varmluft genom båten, nästan som centralvärmen hemma. I Sverige hade vi en stor täljstenskamin som värmde upp hela huset och vi har alltid tyckt att det är roligt med eldning. Vi hade ändå inte haft en tanke på att skaffa oss en vedkamin till 'Bengt' förrän vi fick höra av våra vänner på 'Vera' om deras problem med sin Ebersprächer nere i Patagonien. Glödstiften i den alldeles nya värmaren hade lagt av och en reserv hade de inte med sig.

Det är inte bara kylan som är ett problem söderut utan även fukten. Allt blir fuktigt, det regnar mycket och man fryser jämt (i alla fall Wim) så för att undvika mögel, fuktiga böcker och hålla besättningen på gott humör (Wim alltså) är en fungerande värmare a och o. Enligt Murphy's lag går alltid den saken sönder som man inte har en reserv av och dessutom är reservdelar för vår Reflexkamin dyra. Bara regulatorn kostar 3250 sek, mer än vad hela vedkaminen med rör och dyl. kostade. Det finns inga reservdelar att köpa i Patagonien och paket med efterlängtade delar kommer inte alltid fram eller tar flera månader (i guideboken står: ''Don't expect parcels to arrive, ever.'') Det känns bra att ha en annan möjlighet till att värma upp båten eftersom vi hade tänkt stanna länge för att utforska den vackra naturen där.

Förr- och nackdelar.
Vi har en Reflexkamin (62 FSK, effekt 2,5 KW) som fungerar alldeles utmärkt men om den slutar att fungera blir det kallt i båten. Allt verkar gå sönder på en båt, framförallt pumpar. Reflexkaminen har en mekanisk regulator, en liten elektrisk matarpump för att få fram diesel ur huvudtanken och en Alde cirkulationspump till värmeslingan. En liten vedkamin kan i princip inte gå sönder. Det finns inget mekaniskt eller elektriskt på den och ved finns det alltid att få tag på (vi har redan börjat samla!). Vi hade velat ha en rostfri Dickinson Newport 'solid fuel stove' men den var alldeles för dyr (minst nio tusenlappar med rostfri skorsten och hatt) så det blev en liten 'Spitfire' för dryga tvåtusenlappen med vanliga avgasrör som skorsten. Den är inte större än en fågelholk (30x15x15 cm) och får plats i doghouset. Vi hittade den på eBay. En annan fördel med en liten vedkamin är att vi förhoppningvis sparar diesel (Reflex-kaminen drar runt 5 liter om dagen). Seglar vi tillbaka till Sverige någon gång i framtiden får vi nog 'problem' eftersom den lilla 'Spitfire' förmodligen inte är typgodkänd av Boverket, men Bengt klassas förhoppningsvis inte som 'bo'.

En vedkamin är ganska törstig om man ska elda kontinuerligt och i vår 'Spitfire' ska det vara små små bitar. Så ... mycket sågande och en del aska och damm lär det bli. Praktiskt sätt är det också svårt att stuva tillräcklig med bränsle i båten, och hålla det torrt dessutom, men ved ger en fin och torr värme med hög mysfaktor, dessutom går det att elda både ved, grillkol, spånblock, kol ... och drivved såklart i den. Skorstenen behöver fejas en gång varann vecka på grund av att den har en ganska liten diameter (50 mm) och, som med alla kaminer i små utrymmen, ska man passa sig noga angående kolmonoxid 'the silent killer' och montera ett CO-larm i närheten.

Monteringen
Som jag skrev tidigare är det 'man tager vad man haver' på Bengt så vi använde resterna av mineritskivorna som vi hade kvar från Reflex-kamin bygget och en aluminium plåtbit med texten 'platskontor' på, som vi hade hittat i soporna på Wallhamns marina för många år sedan, som värmeskydd. Två av Wims barn har varit på besök och hade med sig värmesköld från Biltema (artikelnummer: 79449) som monterades bakom stenskivorna. Plåten och kaminhyllan monterades med en 2,5 cm luftspalt mot mineritskivan. Även om kaminen är liten blir den varmare än man tror, vi får lätt upp temperaturen på locket till 200 grader. Värmeskölden, mineritskivan, spalten och plåtbiten ser till att plywoodskottet bakom kaminen och skorstenen inte blir allt för varmt. Tyvärr fick vi inte tag på 'skorstensrör' (50 mm rostfritt avgasrör) här på Terceira så de fick vi beställa på eBay i Tyskland. Plåten och mineritskivorna målades med värmebeständig färg och kaminen skruvades fast på hyllan. Två rörhållare hittades på 'Casa Praia', den minsta av flertalet 'china-shops' här i stan, och målades med värmebeständig färg varefter de monterades för att hålla skorstenen på plats. Rören fogades ihop med monteringspasta för avgasrör (Biltema: 36-1772) så att skarvarna blir täta.

När väl paketet med rören hade kommit fram (det tog dryga 3 veckor) kom det jobbigaste momentet: göra skorstenshålet i överbyggnaden. Det är i sådana ögonblick jag blir en aning avundsjuk på de som har en plastbåt. Vi hade att borra ett 6,5 cm runt hål i 5 mm stål (se ritningen) och sedan ett 9 cm runt hål (lite större alltså på grund av träets brännbarhet) i plywoodtaket inne i båten. Däremellan fanns 10 cm polyuretanskum som fick krattas bort helt ett par cm in i 'hålet' och ersättas med stenull som också packades tätt mellan skorstenen och taket. Skorstenen kunde tyvärr inte vara rak eftersom en solpanel och linor satt i vägen uppe på taket så vi fick göra två 45 graders böjningar i den för att få fritt läge ute.



Tätningen mellan skorstenen och taket gjordes med en så kallad Flue-flashing, en flexibel ring i silicon där man klipper ett lämpligt stort hål i och som sitter tätt runt röret (glöm inte såpa vid monteringen, den spricker lätt) och skruvas fast på taket. Skorstensröret kapades en 10 cm över taket så att inga linor fastnar i det men vi får ändå plats med ett lock eller fler rör. När allt var monterat målades alla delar en gång till med samma värmebeständiga färg så att allt fick samma svarta nyans. Vid eldning sätter vi en, två eller tre 50 cm långa rör och en skorstenshatt på för att få det rätta draget. Nu var det bara att fylla vår 'Spitfire' med lite tändved och en bit tidningspapper och leta upp tändsticksasken. I början luktade och rykte det av färgen (alla fyra brandlarm gick) som härdade, men sedan spred sig en härlig veddoft inne i båten.