I den friska vinden valde vi att hissa "gröna bandet" och köra utan spinnu och med bara fock. Valet visade sig vara helt rätt då det blåste ganska friskt på Kytöfjärden.

Under sedvanlig uppmuntran från gastarna om att vi borde köra på för fullt mot linjen tog jag några extra svängar för att bromsa in lite. Vi trodde att vi startade perfekt och kom iväg först av hela fältet. På väg till första märket körde vi fint i den fria vinden men broachade några gånger på slutet i den byiga vinden. Då vi höjde upp efter vändmärket och sjölän tog slut blev det klart att vi hade för mycket segel och för få kilogram på kanten. Ett rev hjälpte mycket och genom att köra lite lågt lyckades vi hålla bra fart på båten i den höga sjön. FinnFun slog före oss och på nästa slag hade de kört förbi oss men den övriga gruppen verkade hållas bra bakom.

Emelie som var första gången ombord på en segelbåt klarade sig jätte bra trots att båten lutade mycket. Mot slutet av kryssen började hon nog förståeligt undra "hur långt det är kvar"?

Vi rundade märket vid Knaperskär som andra efter FinnFun och tog genast ut revet i storen varefter vi körde psalmbok en stund innan vi kunde höja kursen in mot Paven. Den enda som hissade spinnun i det här skedet var nyblivne finska mästaren Ebnegea. Också FinnFun hissade spinnun under de sista minuterna men vi vann nog på att ha kört med lägre LYS tal.

Väl i mål och efter att ha rett upp det värsta kaoset inne i båten (diskhons ventiler släppte in vatten på kryssen och wc:n...) visade det sig att vi hade tjuvstartat(!) trots att vi varken såg någon flagga eller hörde någon signal. Nå det var bara att finna sig i detta och trösta sig med att det var ett litet problem jämfört med Saphira som tappade masten.

Om vi inte hade blivit diskade skulle vi ha blivit tredje efter FinnFun och Ebnegea. Om ej om i vägen vore, kossorna i luften fore...

På bilden Emelie på sin första seglats. �-vrig besättning Jofa, Jonas, Micke & undertecknad