Bild: 'Ladybird'

22 november, Le Marin torsdag

Igår fick vi besök av Anders och Berit från den svenska båten 'Ladybird'. Det blev en trevlig pratkväll med efterlängtat bokbytte och inte så efterlängtat jollesökning i mörkret. När de skulle ta sig hem efter middagen var deras jolle borta. Den hade slitit sig och drivit bort. Anders och jag tog vår jolle och började leta. Det blåste rejält så chansen att hitta den var liten. En uppblåsbar jolle driver fortare än man tror. Som tur var hade en kanadensare sett den flyta förbi, hämtat den och bundit fast den i sin båt. Det var bara att tacka och köra hem.

Passadvinden blåser med full styrka och det är svårt att komma iland. Ankarplatsen är inte särskilt skyddat eftersom vi ligger långt ifrån land. Jag tog jollen in till Equinox och pratade med Chris angående vårt vindroder. Vi skulle fått en offert på mejlen men har inte hört något. Jobbet har i alla fall påbörjat. Jag var också på Caraibe Marine men han som lagar elektroniken var 'på jobb' och svarade inte i telefonen. Vi mejlade istället för att kolla när han är i verkstaden. Här finns hur mycket charterbåtar som helst som behöver service så hantverkare har mycket jobb och är sällan i sina verkstäder.


24 november, Le Marin lördag
Igår var vi på 'Happy Hour' med Anders och Berit på Mango, baren i marinan. Man får två öl till halva pris, 1,5 euro styck. När vi skulle äta där tyckte både vi och Anders och Berit att priserna var i saftigaste läget (hamburgare med pommes 18,50 euro) så vi gick runt på stan och kollade på ett par andra matställen men priserna för till exempel en pizza låg på 16 euro. Vi bestämde oss för att äta tacos på 'Ladybird' istället och hade en mycket trevlig kväll. De skulle träffa vänner på Dominika så de åkte i morse.

En varm dag idag och vi har fixat vindgeneratorn en gång till. Inget fel på själva apparaten men på kabelskorna från Biltema som är alldeles för klena och lossnar av vibrationerna när vindgeneratorn snurrar. Katten har inte riktigt lärt sig det där med att gå på lådan än. Är han långt ifrån lådan sätter han sig var som helst och kissar så vi håller koll på honom och lämnar inte honom ensam. På natten är han inlåst på vår toalett och går på lådan utan problem. Förhoppningsvis lär han sig snart. Han har också kattsnuva och är lite medtagen av det och sover mycket men även det lär blir bättre sedan. Vi är ett par veckor till på Martinique och om vi bestämmer för att behålla honom ska ta vi ta honom till veterinären innan vi lämnar ön.
Vi var också iland och lämnade in vårt trasiga vindinstrument hos Diginav i den 'gamla marinan'. De skulle fixa den för 60-100 euro, beroende på hur mycket fel det var. Klart på tisdag.


25 november, La Marin söndag
Då fick vi ta isär tömningspumpen till septiktanken igen. Det hade fastnat flagor igen i ventilerna och då funkar den inte. Vi får se att få tag i något starkt medel som löser upp urinstenar. Anders och Berit på 'Ladybird' använder saltsyra men om det är så bra för tanken är en fråga. Det rensar i alla fall.

Eftersom vindgeneratorn fortfarande inte vill fungera tog vi ut allt bakom soffan igen för att komma åt batterierna. Efter lite detektivarbete, kablarna är inte märkta, kopplade vi alla kablar från vindgeneratorn till ett batteri och vips ... det fungerade. Den har gått bra hela dagen. Vi hade ingen ström i morse, alla apparater blinkade med sina orange varningslampor, men efter att ha startat motorn fick vi tillbaka 13 volt.

Någonstans hänger det sig något men vi har ingen aning vart eller vad det kan vara. Vi har inte haft motorn på i några dagar, kanske att felet ligger där någonstans. Den behövde bara vara på en kvart för att alla apparater funkade som vanligt igen. Sedan hade vi gott om ström hela dagen, tack vara både sol och vind, och körde watermakern ett par timmar.

Barack nyser och snorar men blir långsamt piggare. Elisabeth har börjat pussla och är lite frånvarande av och till.


28 november, Le Marin onsdag
Jag har haft en förkylning ett par dagar med lite feber men det känns bättre idag. Elisabeth har pusslat klart sitt Barcelona-pussel på 1000 bitar. Barack mår lite bättre för varje dag som går. Han har börjat leka med ett snöre, ett gott tecken, och den lilla gröna krokodilen som Ove också var förtjust i. Barack älskar att bli borstat och är väldigt kelen.

Vi har fått tillbaka vårt vindinstrument. Det är inget fel på det. Jag har gått igenom kablarna och allt verkar som det ska så kvar är givaren i masttoppen. Vi ska ta ner den och lämna in den för undersökning. Vindrodret verkar också bli lagat den här veckan, lovade Kashmir i alla fall, så vi kanske kommer härifrån snart. Vi betalade en deposition på 100 euro idag och pratade med Chris. Det växer fort här på både ankarkätting och båtbotten och även filter till watermakern sätter igen fort.

På båtaffären hade de saltsyra så vi kommer att rengöra tanken med den så småningom. Vi införskaffade även en plast skrovgenomförning som vi kommer att sätta fast i en liten presenning som vi kommer att använda som vattenfångare. Det är bara stoppa slangen i en hink eller dunk.


Michael och Adel

På eftermiddagen fick vi besök av Michael och Adel från den tyska 'Treib(t)gut', en Snowgoose 37 katamaran, som vi senast träffade i Marina Lanzarote för två år sedan. Vi bjöd in de på 'Bengt' och det blev ett roligt återseende senare på kvällen som vi dessutom firade med champagne. De skulle redan iväg nästa dag för att segla till Puerto Rico för att hämta några vänner som skulle komma ner med flyg. Planerna var at göra 'the great loop', det vill säga att segla upp för 'Inter Coastal Waterway' till The Great Lakes och ner för Mississippi till New Orleans och på så sätt komma tillbaka i Karaibiska havet. Det låter intressant men 'Bengt' har alldeles för mycket djupgång för detta. Vi har mejlat till hamnen på St. Pierre i Newfoundland om möjligheten att övervintra där.

Vi har hällt saltsyran i septiktanken och låter det stå ett par timmar. Vi följde anvisningarna som vi hittade på Viking Yachtings hemsida.
Saltsyran som båtaffären säljer har en styrka på 23% så vi har spätt ut den lite mer.
Blanda 1 liter 19% saltsyra (HCl) med 1 liter ljummet vatten. Blandningen ger en koncentration på ca 10% saltsyra. Beräkna ca 4 liter per toalett eller ca 1 liter per meter slang. Häll det ljumna vattnet i toalettstolen och häll därefter i saltsyran. Var försiktig och använd skyddsglasögon och gummihandskar - mycket frätande!
Pumpa ut blandningen med saltsyra och låt blandningen ligga i septiktanken över natten, ca 10 timmar. Skölj därefter igenom systemet med färskvatten.
Får se om det hjälper.


30 november, Le Marin fredag
Tidigt på morgonen, innan det började blåsa, hissades Elisabeth upp i masttoppen får att kolla givaren till vindinstrumentet. Kontakterna såg bra ut så hon tog med sig givaren ner. Vi kunde konstatera att det finns en spricka i plasten och det syntes korrosion runt den så vi åkte till Diginav och lämnade in den för reparation. Som tur är kan de laga den, kostnader mellan 100 och 200 euro. En ny kostar 400 euro. Sprickan uppstod förmodligen när vatten trängdes in mellan den lilla stången och plasten, sen gjorde frosten (i Sverige) resten.

Septiktanken pumpades ut efter 8 timmar och det verkar ha fungerat så vi gick tillbaka till Caraibe Marine och köpte de sista två flaskor saltsyra de hade kvar. Vi lär göra om det snart igen! När vi köpte den första flaskan fanns det säkert 8 stycken så det är inte bara vi som har problem med urinstenar i septiktanken.
Vi var också en sväng på Leader Price och handlade. Vindrodrets rör ska vara klart idag men det blåser så pass mycket att vi stannar på Bengt på eftermiddagen. Vi går dit på måndag, tisdag är givaren klar, så vi kan härifrån på onsdag.

Barack får tyvärr bo på toaletten ett tag eftersom han började kissa på olika ställen i båten igen. Det hade gått så bra ett par dagar men han verkar inte riktigt ha fattat än att hela båten är hans bo och där kissar man inte än på toaletten/lådan. Han har ett par veckor på sig att vänja sig. Blir det inte bra lämnar vi honom vid hans kompisar igen.

Bild: Julbelysning, julgrill, julsolnedgång. Det saknas bara snö.


1 december, Le Marin söndag Första Advent
Elisabeth pyntade 'Bengt' med julbelysning. Vi har nu tre slingor som laddas med var sin liten solpanel. De har dessutom skymningsrelä så vi behöver bara njuta av alla färgade lampor, slingorna sköter sig själva. Dagen till ära blev det glögg och pepparkakor till elvakaffet. Det är en blåsig dag idag så vi pysslar lite med småsaker här hemma. Elisabeth har frostat av kylskåpet och jag har målat vindrodrets roder med en slant bottenfärg som vi hade kvar.

Tyvärr nådde oss en tragisk nyhet. Lena på 'Fortune Light' har dött i en drunkningsolycka i Stilla Havet. Vi kände inte Lena och Michael personligen men vi har haft en del kontakt med dem angående katt ombord. Deras katt, Sheena, har även skrivit brev till Ove. Våra tankar går till Michael.

Barack har börjat leka med både krokodilen och en liten pingisboll så han är på bättringsvägen. Efter en stund blir han trött så det är inte lika mycket fart i honom som i Ove som kunde hålla på i timmar med pingisbollar.


3 december, Le Marin måndag
Blåsig dag idag så vi var iland tidigt på morgonen och handlade lite. I morgon ska vi till Diginav och Equinox för att hämta respektive vindgivaren och vindroderröret. Sedan hoppas vi kunna lämna Le Marin. Åkte förbi en svensk katamaran 'Think Twice', med OCC flagga, som kom in igår och blev bjudna på sundowner. De blev en trevlig kväll med Björn och Nella som har haft sin Katamaran på Grenada över orkansäsongen. De ska söderut igen för att fira traditionell svensk jul på Bequia och sedan segla norrut igen. 'Think Twice' är en Lavezzi 40 och det var intressant att få titta närmare på den. Vi hade aldrig varit på en katamaran och självklart blev vi imponerade av de stora utrymmena. Inget behöver sjöstuvas och kaffekoppen står kvar på bordet vid segling.

Obama behövde inte sova på toaletten idag och, eftersom det blev en lugn kväll, tog han sig en kvällspromenad på däck efter vi hade gått och lagt oss. Efter en stund tittade det in en liten nyfiken svart katt genom akterluckan. Vanligtvis vill Barack inte vara ute alls. Kanske är det för mycket vind eller så är det vindgeneratorn som stör honom. Efter den lilla strapatsen gick han in igen och lekte med sin pingisboll. Han orkar korta stunder och måste sedan vila. Hostan är inte över men det går långsamt framåt. Han älskar i alla fall att bli klappad och borstad.


4 december, Le Marin tisdag
Åter en blåsig natt med 'bra laddning' men en del regnskurar. Jag tog jollen in till marinan och var på Diginav, vindgivaren var inte klar förrän på eftermiddagen. Sedan gick jag till den 'nya' marinan och träffade Kashmir på Equinox och även där fick jag 'inte klart än'. ''A demain'' klockan elva lovade Kashmir att det skulle vara klart. Vi får se!
Elisabeth städade hela båten och jag nåtade om delar av sittbrunnen och satte mig naturligvist på ett par nygjorda nåtar och fick svartrandiga kalsonger och ben.


5 december, Le Marin onsdag
En blåsig dag till så jag var rejäl blöt efter jolleturen till marinan. Tyvärr var varken vindgivaren eller vindrodret färdiga. 'A demain'. Vi lär vara kvar ett par dagar till. Elisabeth har gått igenom gästflaggaförrådet och lagat en del trasiga flaggor med symaskinen som hon använde utan ström. En ny fransk gästflagga blev det också.

Rasism


Denk niet vit, denk niet zwart, denk niet
zwart-vit maar in de kleur van je hart.
Frank Boeijen

Vi har fått en del reaktioner på att vi kallar vår lilla svarta katt för Barack Obama. Det är rasistiskt verkar en del tycka och det tycker vi är en konstig tanke.

Barack Obama var president i USA i 8 år. Han var den första ’svarta’ presidenten. Han var också en president som har genomfört många positiva förändringar i USA men han var också en typisk amerikan angående utrikespolitiken (visserligen är han demokrat men amerikaner är inte så demokratiska när det gäller utrikespolitik). Likaså tycker både Elisabeth och jag om honom. Särskilt nu, när världen verkar vridas åt höger, har han kommit med kloka uttalanden värdig en förståndig statsman. Om du ser Barack Obama som ’svart’ i första hand och som USA:s president i andra hand behöver du nog tänka till angående vad rasism är.

Rasism är en världsbild eller ideologi som är uppbyggd kring diskriminering baserad på indelning av människor i olika raser eller etniska tillhörigheter. Vi förknippar ordet oftast med ’vita’ som diskriminerar ’svarta’ men rasism finns i många raser och etniska grupper och är inte något bara ’vita’ ägnar sig åt. Även om rasism är något som inte ska finnas genomsyrar det hela samhället på ett mycket subtilt sätt och det är svårt att bli kvitt den, det handlar ju om människosyn, så det hjälper inte att ändra texten i ’Pippi i Söderhavet’ så att pappan inte är negerkung längre. Det kallar vi för censur och det hör inte hemma i en demokrati. Att ta bort vissa böcker från ett (offentligt) bibliotek, Tintin till exempel, påminner mig om kristallnatten på 30-talet i Tyskland. Rasismen försvinner inte genom att vi tar bort böcker eller förbjuder barnsånger, detta tar den bara ut ur det offentliga rummet. Officiellt finns ingen kvinnodiskriminering i Sverige men för att uppnå detta har det inte varit förbjudet med till exempel filmer eller romaner där kvinnosynen inte stämmer överens med hur vi tycker att det ska vara. Även om kvinnor i Sverige på vissa områden fortfarande inte är jämställda med män har de en fördel … de flesta är ’vita’.

De ’vita’ har ju orsakat mycket elände i världen. Här i Västindien bor många ättlingar till slavarna som rövades bort från Afrika. De hör inte hemma här men det gör inte heller de ’vita’ som bor här. De som hör hemma här, ursprungsbefolkningen, har för det mesta utrotats av de ’vita’ (Spanjorerna) som kom hit efter att Kolumbus ’upptäckte’ de här öarna. Men … de som bodde här när de ’vita’ kom hit, Kalinago/Kariberna, hade själva kommit hit från Sydamerika tidigare och utrotat folket som då bodde här. Av de, Arawakindianerna, finns inga kvar. Visst har även ’svarta’, framförallt araber, orsakat mycket elända men inte i en sådan stor omfattning som till exempel genociden av Amerikas ursprungsbefolkning.

Varken Elisabeth eller jag förstår varför det där med ’svart’ och ’vit’ är så känsligt. Det har mer att göra med den personen som tycker att en svart katt inte ska heta Barack än om oss. Vi bedömer inte människor efter hur de ser ut, vilken religion de har eller vem de ligger med. Du duger eller du duger inte och det har inget med hudfärgen att göra. Alla är vi lika och har samma rättigheter och skyldigheter i livet. De som har det sämre ställt ska hjälpas klara sig själva och de som har för mycket ska dela med sig, eller hur? Tyvärr är det mest ’vita’ som har för mycket och ’svarta’ som har för lite. Det konstiga är att ju mer man har ju mindre delar man med sig.

Även det är rasism eftersom vi till exempel talar om tredje världen och U-länder. Om ni inte visste det så fanns människans vagga i Afrika, så varför vi kallar den kontinenten för ’Tredje världen’ har jag ingen aning om. Utan den hade vi ’vita’ i Europa inte varit så rika.
Naturen gav de ’svarta’ en mörkare hudfärg som skydd mot solen och de ’vita’ en ljusare hudfärg för att kunna ta till sig av solen, enklare än så blir det inte. The rest, as they say, is bullshit!

Så … vår lille kisse är svart och heter Barack Obama.