På bilden en glad gubbe med det efterlängtade paketet med reservdelar till watermakern som inte var så glad längre när han hade öppnat paketet . Rolnautic skickade fel ändkåpa fast jag var väldigt tydlig med beställningsnummer och även skickade med bilder.


Fel kåpa

Är du nöjd?



The lights begin to twinkle from the rocks:
The long day wanes: the slow moon climbs:
The deep moans round with many voices.
Come, my friends, 'Tis not too late to seek a newer world.
Push off, and sifting well in order smite
The sounding furrows; for my purpose holds
To sail beyond the sunset, and the baths
Of all the Western stars...

Alfred, Lord Tennyson, Ulysses



Ibland får man frågan hur man klarar av att segla i flera år utan att jobba och utan arbetsgivarens bidrag. Det är en fråga som inte har ett självklart svar. Alla är vi olika, inte bara som människor men vi har också olika ekonomiska förutsättningar. Vi på Bengt har lärt att anpassa oss till de ekonomiska förutsättningarna vi har och att inte titta på andra eller försöka tillhöra en viss grupp.

Eftersom det är viktigast att hålla båten i bra skick kostar den också mest men att underhålla 'Bengt' sparar pengar i längden. Hamnavgifter är annars den största utgiftsposten vi har, även om vi ankrar så mycket som möjligt och undviker marinor. Att ankra ger frihet och att ligga i en marina ger en känsla av att bo på en camping med grannen som ser allt du gör. Det är inte därför vi seglar. Bengt är utrustad för att klara sig länge utan landström. Reservdelar kostar en del så det gäller att köpa på sig innan man lämnar hemlandet (framförallt saker som elkablar, strömbrytare, skruvar, zinkanoder, filter till motorn och andra enklare grejer som oftast är dyra på andra ställen). I vissa länder är det däremot billigt så då fyller man på förråden. Det går nämligen sönder mer än man tror (Nivåvakter och vattenpumpar till exempel). Så länge man är i Europa är det ganska billigt att skicka efter saker från Tyskland (SVB har det mesta). Glöm paket från Sverige och England, det är alldeles för dyrt även om prylarna är lite billigare där. Eftersom vi har en stålbåt kostar färg en del och självklart kostar upptagning av båten mycket. För att undvika dyra upptagningar i till exempel Västindien gäller det att hålla skrovet rent så vi lägger ner mycket arbete på att ha en bra botten och på att förebygga elektrolys genom att ha massor med zinkanoder (totalt 12 kilo). Eftersom vattentemperaturen i exempelvis Västindien är dryga 25 grader är det inget problem att dyka eller snorkla och borsta/skrapa båtens botten. Ren lanolin är bra att ha på till exempel propellern istället för färg men det är också bra för att förhindra korrosion mellan aluminium och rostfritt och för att förebygga rost.

För att segla behöver man segel, de är dyra så man skall vårda dem noga. Storen rullas helt in i masten och båda våra försegel har kapell, som vi alltid använder, och som skyddar mot sol och sand. Våra segel har inget UV-skydd, det är dyrt och gör ingen nytta när vi seglar. Ett segel som lämnas i solen äts upp inom ett par år. Vi seglar ekonomiskt och är noggrann med att inte stressa båten genom att försöka segla så fort som möjligt, prylarna ska hålla i många sjömil. Vi har inte bråttom!

Att köra för motor är dyrt (vår motor förbrukar 4 liter per timme som är lika med 60 kronor), och högljudd och den genererar mycket värme (inte roligt när det är 30 grader ute) så det gäller att ha stora lättvindssegel som lätt går att hantera (på rulle eller i en strumpa) av en person så båten kan behålla farten. Diesel är alltid billigare på den vanliga macken i stan och där är den dessutom renare. Vi tankar helst inte på sjömacken därför har vi till exempel tio stycken 20-liters dunkar och cyklar. Motorn är både dyr i drift, dyr i underhåll och dyr när det går sönder saker på den. Det gäller att hålla dieseln ren så att den känsliga insprutarpumpen inte går sönder. Vi har för minst fyra år framåt filter, impeller- och oljebyte med oss.

För uppvärmning använder vi en Reflex dieselkamin. Den förbrukar 5 liter per dag (75,- kronor). Den lilla vedkaminen vi skaffade håller oss varmt på drivved som kostar oss en promenad.

El kommer från solpaneler och vindgenerator som nuförtiden är billiga att införskaffa och som ger mängder med gratis ampere i många år. Man slipper köra motorn eller generatorn. Vi har en liten bensingenerator som vi kan använda för att generera 220 volt om så är nödvändigt. Den förbrukar en liter per timme och används mycket sällan. Ett fungerande vindroder som styr båten är en bra investering. Autopiloter går sönder, förbrukar ström, och är dyra att ersätta eller laga (vi vet ...). Vi valde ett vindroder med ett eget roderblad som också går att använda som nödroder ifall vi får problem med båtens roder eller om hydraulstyrningen går sönder (ni vet: Sod's law).

De flesta av våra el-prylar valdes med tanke på att användas på 12 volt. För de saker som behöver 220 volt har vi en 150 watt inverter som fungerar utmärkt för att ladda hårtrimmer, rakapparat, kamerabatterier och så vidare. Vi brukar klara vår elförbrukning på den laddningen vi får från solpanelerna (300 W) och vindgenerator (max 400 W) men när watermakern (förbrukning 8 ampere) är på länge behöver vi starta motorn och köra den i en timme eller två. Tomgångskörning är inte bra för en diesel så vi låter helst bli.

Mat och dryck är oftast billigare än i Sverige, till exempel i Spanien eller Portugal. Holland och Tyskland har ett enormt utbud av matvaror till mycket bra priser, även ekologiska. Man lär sig att ständigt leta upp saker som är billiga och köpa på sig mycket samt att anpassa det man äter till maten som finns i landet man är i (man reser ju för att upptäcka, bland annat mat). Det kan kännas lite konstigt att gå till kassan med en kundvagn innehållande 60 handplockade burkar krosstomat, för att det är extrapris på dem, men man vänjer sig. Kassörskorna utomlands är oftast mindre stressade än i Sverige och även när man har mycket i kundvagnen förblir tonen trevlig. Det som oftast skapar en fin stämning är att kunna tala ett par utvalda meningar på det lokala språket, på så sätt visar vi respekt för landet vi besöker och får ett stort leende tillbaka. De i kön bakom är inte heller av den stressiga typen som ska 'först' eller har bråttom. Utomlands pratar oftast folk med varandra i affären.

Vi håller förråden fyllda och är noga med att kasta alla pappers och kartongförpackningar (kackerlackorna). Ris, pasta, mjöl och dylikt köps i små förpackningar som sedan förpackas i plastpåsar i fall man får baggar eller andra små djur. Man behöver då till exempel inte kasta hela 10 kilos säcken med ris. Priset är oftast detsamma. Vi bakar bröd vid behov eller gör 'Olle' pannkakor (se 'I huvudet på en ensamseglare' av Olle Landsell). Kött köper vi när det är billigt och lokalt för att sedan konservera det i tryckkokaren (se blogginlägget Konservera). När frukt är billigt köper vi och gör sylt och chutney. Eftersom klimatet söderut är gynnsamt för många grönsaker växer många sorter 'vilt'. Vi har plockat bland annat spenat, persilja, bladselleri och fänkål. Det mesta går att konservera så man slipper köpa dyra burkar i matbutiken som dessutom innehåller en del onyttiga tillsatser. Det gäller bara att samla på sig glasburkar och lock. För övrigt är det den lokala marknaden som gäller i länder där de odlar själv och mataffären i länder där frukt och grönt importeras.

Flaskvatten köpte vi bara på Terceira i Azorerna eftersom dricksvattnet i Praia da Vitoria innehåller tungmetaller (se blogginlägget om Vatten). Vi dricker vattnet från watermakern eller det som kommer ur kranen på bryggan (vi kör det genom ett kolfilter innan det försvinner i tanken). Finns det en bismak kvar lägger vi en citronbit i, ingen magsjuka hittills.

Cyklar är bra att ha med sig. Inte bara för att ta utflykter med men också när man ska handla och till exempel köpa diesel eller cykla till stället där de fyller gasflaskor. Man slipper betala en taxi.

Kläder sliter man inte ut, förutom shorts och T-shirt. Jag tror inte att vi har använt långbyxor och tröja mer än ett par gånger sedan vi lämnade Sverige för två år sedan (Nordsjön är hemskt kallt). Seglarkläder behöver inte vara exklusiva märkesvaror, de ska fungera och vara slitstarka. Eftersom vi ska ner till Patagonien har vi tagit med alla våra vanliga vinterkläder, överdragsbyxor och dylikt. Dessa har vi överhuvudtaget inte använd ännu. Elisabeth gillar att sticka så vi har egentillverkade mössor, sockor och vantar. Hon gillar också att sy, vi har en symaskin ombord, så där sparar vi pengar genom att hon lagar och lappar våra kläder. Solen är stark och 'äter' plast snabbt, vi har överdrag till bland annat livflotten och våra reservdunkar som vi har på däck, också sydda av Elisabeth. Eftersom vi har en heavy-duty Singer klarar vi också av att laga våra kapell och segel. Gästflaggor är dyra i båtaffären men roliga att sy själv. Skor har vi med 'hemifrån', även vinterstövlar och vandringskängor. Det som sliter är sandaler men dessa är inte dyra.

När vi lämnade Sverige bestämde vi oss för att åka 'hem' en gång om året. Ibland hittar man billiga flygresor och ibland inte. Det är en stor kostnad som vi inte kan göra så mycket åt. Däremot har vi nästan inget kvar i Sverige. Inget hus, inga bilar och inga lån. Vi hyr ett litet förråd på fyra kvadratmeter som kostar 470,- per månad där vi har saker som vi tror att vi kommer att använda i framtiden.

Hittills har 'Bengt' varit helförsäkrat hos Pantaenius. Fram till och med Kanarieöarna kostade det ungefär 750,- per månad och i Västindien 1500,- per månad. Nu, när vi ska söderut, bestämde vi oss för att bara ha ansvarsförsäkringen kvar (ett krav i många länder) som kostar 3000,- per år. En helförsäkring skulle kosta dryga 2000,- i månaden, det har vi inte råd med just nu. Bil hyr vi sällan och i så fall tillsammans med andra seglare och annars är det bussen som gäller. Vi går inte heller ut och äter på restaurang men det är kul att träffa andra seglare och bjuda dem på middag (eller bli bjuden). Sjukförsäkring har vi inte.

Elektronik är dyrt och åldras snabbt så det gäller att inte falla för frestelsen att skaffa det senaste. OpenCPN på datorn är ett mycket bra navigationsprogram som kan mycket, utvecklas hela tiden och är gratis. Sjökort brukar man dela med andra seglare. Det går också att göra sina egna sjökort med hjälp av ett par gratisprogram såsom GE2KAP som gör sjökort av Google-Earth bilder, MAPC2MAPCNET som skapar sjökort i olika format eller det gamla MAPCAL2 som också skapar sjökort i olika format från bland annat JPEG-bilder. Många länder, bland annat USA, Nya Zealand, Argentina och Brasilien, ger ut sjökort i digitalt format som man kan ladda ner utan kostnad och som går att använda i OpenCPN. Pilotböcker, lightlists och list of radiosignals går att ladda ner gratis från NOAA:s hemsida.

Guideböcker är dyra och åldras snabbt. Vi köpte ett par begagnade på Blocket innan vi seglade iväg. I umgänge med andra seglare går det alltid att låna böcker och ta kort för att förvandla de till en PDF på datorn. Självklart lånar man ut böcker och dylikt till andra seglare. Vi har inga Ipad eller dylikt, det är för dyrt. En ICOM SSB-transceiver skaffade vi på Azorerna eftersom en satellittelefon kostar för mycket i längden, både i abonnemang och minutkostnader. En SSB-transceiver är dyr att köpa men billig i drift (gratis). Som man säger: Pay now or pay later. Vi använder Sailmail för att få väderinformation och skicka och mottaga mail. Internet kan man få gratis via Wifi i hamnar och dyl. men det gäller att ha en bra Wifi-förstärkare på båten.

Den vanliga telefonen går att använda med till exempel Whatsapp för att ringa gratis när man har tillgång till Wifi.

Att vara medlem i en segelklubb som har långfärd som syfte är mycket bra och kostar inte mycket. Vi är medlem i TO (TransOcean, tysk) och OCC (OceanCruisingClub, engelsk) som är klubbar med fler än 2500 medlemmar var. De har ofta representanter i de stora hamnarna som gärna hjälper till med kontakt med auktoriteter, hitta reservdelar, få plats i marina, o.s.v. Många marinor ger dessutom rabatt på hamnavgiften när man är medlem i en viss klubb. Klubbarnas hemsidor innehåller mängder med information och artiklar om olika destinationer, som dessutom är uppdaterade, eftersom det är medlemmarna själva som skriver dem. Båda klubbarna har många seglare som besöker exotiska platser och skriver om dessa. Vi är självklart medlemmar i JRSK (JordenRuntSegelKlubben).

Så ... vad kostar det då, i siffror, för att göra det vi gör. Vi har en väldigt liten inkomst varje månad, som räcker till mycket men inte till allt, vi får ta av sparpengarna av och till. Räkna med minst 10 000,- kronor i månaden om man är mycket (väldigt mycket) varsam med pengar och inte ligger i marinor hela tiden (det kostar 6000,- till 10 000,- kronor i månaden för en båt mellan 12 och 15 meter). Det blir lätt mer, mycket mer ...

Till slut:
Man måste ha tillit till sig själv. Det gäller inte bara det där med seglingen (det kan bli otrevligt väder, ankaret draggar mitt i natten, stora fartyg som kommer för nära, o.s.v.) men framförallt tillit till att man kan laga allt med enkla medel och under ibland stressiga omständigheter. Det gäller att vara 'händig' och inte vara rädd för att skruva isär saker som vanligtvis lämnas in hos experten. Var din egen 'expert'. Lär dig att vara nöjd med mindre och hålla plånboken stängd. Konsumtion blir man inte lyckligare av, det förstör bara.

12.
Naturlig katastrof är inte så dåligt som att inte veta vad som är nog.
Förlust är inte så dåligt som att önska mer.
Därför är den mängd som kommer av att veta vad som är nog en evig
tillräcklig mängd.

Låter det här omständligt? För mycket jobb? För krångligt? Glöm inte att du har TID ...(den är gratis men samtidigt det mest dyrbara du har … dit liv)

Om du inte har tid att göra det ordentligt, vad får dig att tro att du har tid att göra det två gånger?


Kommentar: klicka på show comments och add a comment.

Ett ankare är en anordning på fartyg, båtar, pontoner, bojar med mera för tillfällig eller permanent förtöjning i botten. Ordet har sitt ursprung från grekiskans ἄγκυρα (ankura). Det finns olika sorters ankare. På segelbåtar använder vi oftast plogankare (CQR, Delta, o.s.v.), kloankare (Bruce), platta ankare (Danforth, Britany, o.s.v.) och ankare av den så kallade 'andra generationen' (Spade, Knox, Rocna, Vulcan, Manson, o.s.v.).

Om man är i sittbrunnen och observerar hur en del andra försöker ankra kan man ibland tro att 'att ankra' är mer en konst än något annat. Vår båt 'Bengt' väger 22 ton, är 14 meter lång och har ett ankare som väger 29 kilo som ska hålla honom på plats i alla väder. Ankaret sitter fast på en kätting som väger 2,3 kilo per meter. Fem gånger djupet (vattendjupet plus höjden av båten över vattnet) brukar oftast garantera en lugn nattsömn. Till exempel: om vattendjupet är 10 meter och båtens höjd i fören 1,5 meter blir längden på kättingen man släpper ut 57,5 meter. Det är inte så konstigt att ankaret inte sätter sig ibland eller börja flytta på sig när det börja blåsa eftersom det är stora krafter inblandade och sjöbotten ser lite olika ut beroende på vart man ankrar. Ändå finns det seglare som tror att deras ankare är det bästa som finns och, dessutom, sitter fast i alla bottnar under alla omständigheter oavsett hur mycket kätting de släppt ut.

När man är på långsegling ankrar man förmodligen mer än man har gjort tidigare. Förutom att man måste lära sig att ankra, behöver man kunna lita på sitt ankare och därmed på sig själv. Eftersom det finns många faktorer inblandade i ankring (vilket ankare, hur mycket kätting, vinden, strömmen, vilken botten, o.s.v.) går det inte att lita till 100% på sitt ankare eller på sig själv. Men vi antar att allt är 100% pålitligt, både ankaret och jag själv, annars sover man ju överhuvudtaget inte när vinden viner i riggen en mörk kväll i en enslig vik. Jag skulle inte heller kunna lämna båten utan tillsyn och gå iland. Precis som vi gör i livet skapar vi en illusion av att vårt ankare är 'bäst' och därmed vi själva.

Det är därför diskussioner om 'vilket ankare man skall välja' på olika forum blir så hetsiga och ofta har en otrevlig ton. Alla har ju i sina ögon 'rätt' och alla andra 'fel'. Det ankare jag har valt är det bästa och därmed är jag bäst. Det spelar ingen roll om man kommer med goda argument om vilket ankare man skulle kunna välja. Dessa sårar mitt ego och då skriver jag något mindre trevligt på forumet eftersom jag redan har valt ankare men bara ville ha bekräftelse på att jag har valt 'rätt'.

Precis som i livet blir det lätt vi, som har det 'rätta' ankaret mot dom som har 'fel' ankare. När man ställer sig bakom ett ankare, en ideologi, ett parti, en hudfärg, en person eller en flagga blir det vi 'goda' mot de 'onda' istället för vi tillsammans.

Den här lilla historien om ankare låter kanske lite fånig men vårt samhälle fungerar på det här sättet. Det är en variant på 'söndra och härska' (latin: divide et impera) som är en politisk grundsats. Den innebär att man skall övervinna motståndarna genom att utså split mellan dem och sedan behålla makten. Man bör dela massorna efter skilda intressen för att sedan göra de särskilda parterna undergivna och fogliga. De som 'vinner' är de rika och de som förlorar är vanligt folk och vår planet. Så länge vi följer som får bakom de som bestämmer och låter herrarna 'söndra och härska' och stoppa konstiga idéer i våra huvuden av typen 'de svarta tar våra jobb' och 'homosexuella är sjuka' kommer det att bli som det blir och Jimmy Åkesson blir Sveriges nästa statsminister.


Intet under himlen är mjukare än vatten;
Dock är intet starkare i kampen mot det hårda.
Intet kan taga dess kraft.
Det veka övervinner det stela.
Det svaga övervinner det starka.