Efter en kväll med våldsamma vindbyar, som gjorde att vi inte kunde grilla våra kycklingspett, blev natten ovanlig lugn och vi sov gott men på morgonen började det blåsa igen, dock hade vinden vridit till sydost.

Vindbyar upp till 22 m/s men ävenså kunde vi se en del kajaker paddlande ut till Pigeon Island. Vi undrade hur de skulle komma tillbaka till stranden på eftermiddagen men, som vi såg, blev de flesta hämtade av en motorbåt som hade en lång rad kajaker på släp med sig tillbaka fast en del modiga paddlade, långsamt, hela vägen tillbaka.
Ankaret har grävt ner sig lite till så vi sitter som berget här. Vi kollade mitt sår och det ser mycket bättre ut så förhoppningsvis kan jag börja snorkla om en dag eller två. Vi kom ju hit för att snorkla, det finns inte så mycket annat att göra här, vi hoppas att vinden minskar till helgen så vi kan ta jollen över till Cousteau-revet och snorkla runt där.
Länk till Cousteau revet
Efter det seglar vi ner till öns huvudstad, Basse Terre, och handlar på mataffären Leader-Price som ligger nära havet. Söder om stan ligger en marina med en hyfsad ankarplats och där ska vi ligga ett par dagar och göra iordning Bengt innan vi seglar över till Montserrat. Vi skippar Deshaies (Déhé) eftersom ankarplatsen, som ligger vackert mellan höga berg, är djup, trång och utsatt för starka fallvindar.

Efter Montserrat seglar vi sakta norrut via Nevis and St. Kitts, St. Eustatius och Saba för att så småningom hamna på BVI (British Virgin Islands). Runt mitten av maj seglar vi därifrån över Atlanten till Azorerna.
De sista kycklingbitarna blev, som igår, inte heller kycklingspett och grillade men fick nöja sig med stekpannan eftersom det blåste dryga kuling med stormbyar hela kvällen.

Am Horizont Wetterleuchten die Zeichen der Zeit: Niedertracht und Raffsucht und Eitelkeit. Auf der Brücke tummeln sich Tölpel und Einfaltspinsel. ‚Das Narrenschiff‘ Reinhard Mej


Ännu en natt med otroligt hårda vindbyar som kom upp till 25 m/s tidigt på morgonen. Solen lyser från en klarblå himmel men vinden viner i riggen och Bengt kränger rejält av och till. Inga kajaker syntes till den här gången men snorklingen pågår som vanligt fast folk håller sig närmare stranden. Hela dagen blåste det minst 20 m/s med byar upp till 26,5 m/s fast himlen var blå och solen lyste skönt. Elisabeth snorklade runt lite på eftermiddagen, kollade ankaret, och hälsade på de två andra svenska båtarna, ’Think Twice’ och ’Glittra’ båda från Stockholm och OSK (Ocean Seglings Klubben), som ligger här.

Jag har fortfarande badförbud men såret känns bättre efter gårdagens behandling och antibiotikakuren som jag påbörjade. Annars blir det inte gjort så mycket, lite stickning och läsning inne, eftersom det är tröttsamt att vara ute i blåsten som viner i öronen. Är man på däck måste man hålla i sig annars blåser man överbord i vindbyarna. Ute på havet, bakom Pigeon Island, fick en fransk segelbåt assistans från sjöräddningen efter att stagseglet hade blåst i småbitar. Som vi kunde se hade den både storsegel och genua (och kanske en stormfock?) kvar att segla med. Den blev bogserad in till staden Basse-Terre. Det är ofta vi tänker på vad en svensk seglare och sjökapten sa till oss när vi träffade honom ’Jag har aldrig sett så många inkompetenta seglare’ när vi pratade om hur visa seglare beter sig. Han var väldig trött på dessa ’idioter’ som tror att kompetens är lika med mycket pengar på banken. Även vi har upplevt sådana seglare här i Västindien och det är framförallt när det ska ankras man ser det. I ’När trycker man på knappen’ skriver vi om hur bland annat apparater och gruppsegling skapar en falsk trygghet (och kompentens) Länk här!!. Man ska inte glömma att ens fina, stora, dyra och välutrustade segelbåt blir väldig liten när Atlanten är på dåligt humör.

Som jag skrev tidigare har vi människor två stora plågor: Teomani (jag är gud) och Megalomani (storhetsvansinne) som genomsyrar allt vi gör och som är lätt att observera bland seglare vid till exempel ankring, fisket eller jolleförtöjning (läs mer på: Länk till Conscientia).

Den nöjda mannen kan bli lycklig av det som verkar meningslöst. Han kan finna givande sysselsättningar i skogar och berg. Han bor i ett litet hus och umgås med enkla människor. Han skulle inte byta sina utslitna kläder mot kejsarens rock, och inte heller bördan på ryggen mot en vagn dragen av fyra hästar. Han lämnar jaden i berget och pärlorna i havet. Vart han än går, vad han än gör kan han finna lycka – han vet när han ska sluta. Han plockar inte den växt vars blomstertid är kort; han reser inte på farliga vägar. För honom är tiotusen ägodelar likt damm i vinden. Han sjunger medan han färdas i de gröna bergen.

Han finner skyddande lövverk mer lugnande än stora egendomar med röda portar, plogen i hans händer mer givande än titlar och fanor, friskt fjällvatten mer tillfredställande än de rikas fester. Han handlar i sann frihet. Vad kan tävling och ära betyda för honom? Vilken lockelse kan ängslan och girighet bjuda? Genom enkelhet har han Tao, och genom Tao har han allt. Han ser ljuset i ’’mörkret’’, klarheten i det ’’mulna’’, hastigheten i det ’’långsamma’’, det fulla i ’’tomheten’’. Kocken som tillagar en måltid med sina egna händer är i hans ögon lika ärofull som en berömd sångare eller hög ämbetsman.
Han har inget guld att vinna, ingen lön att förlora; inga applåder, ingen kritik. När han höjer blick-en är det utan avund. När han sänker blicken är det utan överlägsenhet. Många tittar på honom men ingen lägger märke till honom. Lugn och avskild är han fri från all fara, en drake gömd bland människor. - Ko Hung

Basse Terre är en hög ö så det blir en del fallvindar på läsidan när passaden blåser hårt. Hela läkusten har blåsiga ankarplatser som är utsatta för hårda fallvindar (ratschas) som kommer ner för bergen. Man ligger inte speciellt lugnt även om dyningen är obefintlig.

Vi kollade navigationsbelysningen och allt verkar fungera förutom den rödgröna positionslanternan, som sitter i fören, och den vita akterlanternan. Den sista var lätt att åtgärda, glödlampan var trasig samt en spricka i glaset, men positionslanternan fram var helt och hållet korroderad och fick tas av för renovering. Det fanns även en spricka i glaset som dessutom gick i två bitar när jag tog ner det. Jag limmade ihop allt igen och tog isär lampsockeln för att göra rent den. Glödlampan var sönder-korroderad så den fick bytas ut, även elkablarna fick bytas ut. Den lilla träplattan som lampan sitter fast på bytes ut mot en lite större så att vi inte slår fötterna i lampan så lätt när vi ska fram och greja med ankaret.

Bild: Mycket vind, kättingen som en violsträng, 20-25 m/s


Här är jättefin snorkling men jag kan tyvärr varken bada eller snorkla. Såret på foten har inte läkt än och vätskar sig dessutom så jag har börjat äta antibiotika i form av Kåvepenin sedan igår kväll. Förhoppningsvis hjälper det. I skrivande stund sitter jag i en hink med tvålvatten med högerfoten för att rensa såret.

Elisabeth har snorklat runt reven här och sett många vackra fiskar som dessutom inte är rädda för människor. Det känns lite konstigt eftersom det här stället är ett turistmåste för alla som kommer till Guadeloupe. Det är mängder med folk som snorklar runt från morgon till kväll. Malendure är också känt som en plats där det finns många sköldpaddor. Det går att åka glasbottenbåt och andra sorters utflyktsbåtar samt kan man följa med en av de talrika dykbåtarna och dyka på olika ställen runt revet om man har dykcertifikat. Här hyr man också kajak och paddlar över till Pigeon Island för att snorkla runt på Cousteau-revet. I morse blåste det minst en halv kuling rakt ut mot revet men man kunde se en stadig ström av kajaker sätta kurs mot Pigeon Island som ligger nästan en sjömil från stranden. Hur de tänker paddla tillbaka är en fråga.

På kvällen blev det kycklingspett på grillen. Vi hade bra tajmning mellan regnskurar och fallvindar.