30 november, Atlanten, onsdag
9 dygnet: 119 Nm (motor och segel)

Vi fortsätter för motor tills vinden vet vad den vill. Det fortsätter att regna under kvällen och natten men plötsligt säger det pip-pip-pip och autopiloten slutar fungera. Inget syns på den lilla skärmen förutom SEATALK FAIL. Vi drejar bi och kollar kablarna i båten. Allt ser bra ut. Inga säkringar som har gått. Vinden försvinner och vi rullar in seglen och låter båten driva. Jag letar fram manualen till autopiloten och kollar upp vad meddelandet betyder. Det ska vara något fel i kablarna eftersom informationen mellan kontrollenheten och systemet inte kommer fram enligt felsökningsguiden i handboken.
Autopiloten styr båten hela tiden och gör ett mycket bättre jobb än vi någonsin kommer att klara av själva. Tanken att behöva styra själv i två veckor gör att vi ryser. Brrrr!!! Dessutom visar kontrollenheten också vår kompasskurs och roderindikatorn. Mmmm… vi tar en kopp kaffe först. Det är mitt i natten, kolsvart och det ösregnar. Efter ett par timmar dör vinden ut, det slutar regna och vi skruvar upp locket på piedestalen ute där kontrollenheten sitter. Elisabeth och jag skruvar loss de sex skruvarna och kollar kablarna, allt ser bra ut men det finns lite fukt på en kabelskarv på en av seatalkkablarna där tapen har lossnat och som antagligen har släppt in fukt i kontakterna. Vi tar av kontakterna, torkar och gör rent. Sätter tillbaka de och vipps allt funkar igen. Skönt, nu slipper vi styra själva i två veckor. Vi skruvar tillbaka piedestallocket. Klart!
Alla våra instrument såsom autopiloten, vindmätaren, djupmätaren, kompassen och GPS kommunicerar med varandra med hjälp av Seatalk. Allt ’prat’ sker genom kontrollenheten i sittbrunnen och datorlådan (en Raymarine 400 G) inne i Bengt. Även vår vanliga dator är ansluten till systemet med hjälp av en multiplexer men ett kabelfel och vi har ingen kommunikation mellan de olika delarna i systemet eftersom alla instrument är seriekopplade och skickar informationen vidare till nästa instrument.
Vinden förblir under 3 m/s så vi använder motorn ett par timmar till. Vi vill ner till 15 grader Nord. På de breddgraderna vi är nu är vädret ostabilt med våldsamma regnskurar, åska och vind ur alla riktningar eller ingen vind alls. Autopiloten funkar som vanligt.
Senare kom vinden SE 8–10 m/s och vi seglar ett par timmar under en klar himmel. Men snart är den täckt av regnmoln igen och vinden, ja… den dör. Vi guppar runt ett tag och sätter sedan på motorn och fortsätter med 4 knop mot sydväst. Fram till och med lördag förblir det så här. Rena doldrums!
Senare på eftermiddagen passerar två fartyg oss på ganska långt håll. Vinden är tillbaka och vi seglar ett par timmar med 4 knop. Söder om oss är det svart men vi får bara ett par droppar regn. Vinden vrider mot ost och avtar. Vi spirar ut genuan på bommen och fortsätter segla med 3 knop, som blir 2 knop, som blir 1,5 knop som blir … motor. Middag blir pannkakor med fläsk.