9 december, Atlanten, fredag
18 dygnet: 127Nm (segel)

En lugn början av natten så både jag och Elisabeth sov våra tre timmar. Månen höll oss sällskap ett tag. Väldig ljus natt. När månen försvann vid tretiden ökade vinden till 12–14 m/s och vi revade både försegel så farten ligger runt 6 knop. Det är mest komfortabel för oss. Ett lastfartyg passerar på väg till Canada.
Vi styr nu 285 M. Vår kurs på kortet ska vara 266 T. Variationen (missvisningen) är här 17 grader väst och deviationen (kompassmissvisningen) är 3 grader ost. 266+17–3=280 M. Deviationen är kompassmissvisningen på grund av stålet i båten som påverkar. Variationen beror på att den magnetiska nordpolen inte ligger på samma ställe som den riktiga nordpolen. Variationen är olik beroende var på jorden man befinner sig. Den ändrar sig dessutom från år till år.
Vi styr lite högre, 285 istället för 280, för att strömmen trycker ner oss mot sydväst. Vid soluppgången tilltar vinden till 14–16 m/s och vi revar ner ordentligt. Elisabeth gör en god gröt till frukost och vinden avtar till 10–12 m/s och vi rullar ut stagseglet helt igen. Vi har seglat 2150 Nm sedan vi lämnade La Palma och har 570 Nm kvar tills vi är framme på Martinique. Inne i doghouset är det 32.3 grader och vattentemperatur har stigit till över 29 grader. Väldigt varmt. Vi kan inte ha luckorna öppna på grund av att havet hoppar på däck ibland. Hittills har inte vädret varit som det brukar, havet brukar vara svalare och även lufttemperaturen är en aning hög.
Sedan en vecka har vi besök av en fågel varje dag. Den försöker landa på Bengt ibland men lyckas inte med det. Efter en stund försvinner den igen. Det ser ut att vara någon slags tärna men det är svårt att se vilken sort. Vår fågelbok handlar bara om europeiska sjöfåglar.
Vinden minskar inte och enligt väderprognosen som vi fick idag via satellittelefonen ska vinden förbli 20–25 knop (10–13 m/s) E-NE ett par dagar till. Allt beroende på ett högtryck norr om oss. Det finns i alla fall inga orkaner eller dylikt i området. Kollade lite extra för säkerhetsskull eftersom havet fortfarande har en temperatur på över 27 grader (29.4). För att en störning ska kunna utvecklas till orkan behövs en vattentemperatur på över 27 grader. Därför är orkansäsongen alltid på sommaren/hösten då vattnet i barnkammaren ute på Atlanten är tillräckligt varmt. I Västindien är orkansäsongen från maj till och med november men orkaner kan naturligtvis förekomma året runt.
Vi tog bort bommen från genuan eftersom vinden vridit till NO. Det är väldigt varmt inne i Bengt men i sittbrunnen är det svalare.
Vi hade tappas till middag fast vi skippade vinet. Vi drycker bara vatten när vi seglar. Förvånansvärt men allt stannade kvar på bordet. Vi har halkdukar i princip överallt, till och med i diskhon. Magisk!
En kanadensisk segelbåt syns på AIS lite norr om oss. En ljus natt med fin måne men massor med vind som ökar till 14–15 m/s och vi ska rulla in lite till av genuan. Man märker på Bengt när han vill ha lite mer segel uppe eller att han vill att vi rullar in lite.