Borta med Bengt

En resa

Martinique

Bild: Anse Noir

26 januari 2017, Grand Anse d'Arlet

Vi är kvar på Martinique och har seglat runt lite bland vikarna här på västsidan. I Grand anse draggade vårt Bruce ankare på grund av hårda fallvindar. Botten består av hård sand med mycket sjögräs så ankaret har svårt att gräva ner sig. Vi ankrade om och la ut mer kätting, det blev bra fast vi sov dåligt den natten. Grannen hade party med mycket högljutt prat och rökning av 'ganja'.

Sedan åkte vi till viken bredvid, Petit Anse, tog en ledig boj och passade på att byta till Delta ankaret som gräver in sig lite bättre i hårda bottnar. Bojen klarar 15 meter båt och 22 tons vikt och ingår i ett EU-projekt för att skona botten för sköldpaddornas skull och de är gratis. Ankarna plogar upp bottnen och förstör sjögräset som är det enda sköldpaddorna äter. Fin snorkling här!

'Barbasol' från Göteborg hälsade på oss och vi hade ett riktigt svenskt kafferep med många sorters kakor från olika länder. De hade sett oss i Marstrand. Vi bytte böcker med dem.

Sedan fick vi äntligen lämna det lata livet av att snorkla, läsa, gå en sväng på stranden, köpa baguett i lilla bageriet och en kokosglass i den lika lilla mini-marketen bakom oss. Vi har gått promenad till den andra viken och tillbaka via Morne Champagne.

Egentligen letade vi efter en utsiktspunkt på ett annat berg (Morne) som vi inte kunde komma åt utan att gå ett par timmar till. Promenaden tog oss 3 timmar upp och ner för smala stigar men vi fick fin utsikt över både Grand Anse d'Arlet och Petit Anse d'Arlet där vi ligger på bojen. Vi köpte bröd, lite frukt och .... en kokosglass.

Vi lämnade Petit Anse och körde motorn ett par mil norrut till Anse Noir. En underbar vacker liten vik med svart lavastrand och regnskogen fram till vattenkanten. Det är för sådana här ställen vi kommit hit för. Vi var alldeles själva där ett tag men sedan kom en stor charterkatamaran in och la sig bakom oss. Ombord flera familjer med en massa högljudda barn. Det är första gången vi använder Delta-ankaret och det sitter bra i botten. Så snart vi ligger för ankar dyker jag ner och kollar hur ankaret ligger.

Regnskurar! Det ligger mängder med fiskeflöten främst av typ pet-flaska som är svåra att se. De sitter fast i stora burar varav en del är övergiva och som används som bostad av småfisk. Nattsegling här är utesluten nära kusten.

Här är mycket folk som snorklar runt reven och även vi snorklade och badade mycket i det varma vattnet. En liten sköldpadda hade tagit vårt nya ankare som rastplats. Vattnet i viken var inte så klart som i Anses d'Arlet men nära revet var det klart och fint. Vi gick iland och promenerade till systerviken Anse Dufour som har en lång vit sandstrand, ett par små restauranger och... en cocosglass försäljare. För 2 € får man en plastmugg med hemmagjord cocosglass. Mycket gott!

På kvällen åkte alla små båtar tillbaka till Fort-de-France och vi var alldeles själva igen. Detta upprepades nästa dag då vi åter var helt själva på kvällen. Inga ljus i land, dyningen som slår mot klipporna och i grottorna med ett svagt 'boff' och mängder med fågel- och insekts-ljud och fantastiska solnedgångar. Hade vi kommit till Paradiset? Men tittar man åt andra hållet ser man ljusen från Fort-de-France som ligger knappt 5 sjömil bort.

Nu behövde vi handla lite och byta gasflaskor så vi seglade sakta norrut under enbart genua mot Anse Mitan där Elisabeth gick iland för att handla. Tyvärr kunde vi inte byta gasflaskor där så de fick följa med tillbaka till Grand Anse d'Arlet där det går. Som i andra populära ankarvikar ligger det en del övergivna båtar också här i Anse Mitan. Fransmän som inte orkar längre. Alla dessa båtar ger en dålig känsla och efter att ha handlat tog vi upp ankaret hissade genuan och seglade de 6 sjömilen till Grand Anse.






Comments