Bild: Marina Point a Pitre


25 mars 2017, Terre-de-Haute

Idag har vi äntligen lämnat Marina Bas-du-Fort i Point-a-Pitre. Våra franska grannar hjälpte till med akterlinorna, det var blåsigt, och Elisabeth tog hand om förlinan som satt fast på en boj. Det blev lite missförstånd mellan styrmannen och fördäcksgasten som släppte linan för tidigt på ett tummen upp från styrmannen. Som tur är hade vi många fendrar ute men vinden tryckte in oss mot grannbåten. Genom att använda ena akterlina som sprong (så heter det) kom fören loss från grannbåten och kunde vi köra ut ur vår plats.

Det skulle inte blåsa mycket enligt France Metéo och GRIB-filerna men väl utanför hamninloppet visade vindmetern 17-18 m/s i byarna. Rätt på nosen självklart! Efter en timmes motorgång (motorn vill inte riktigt gå upp i varv men går och låter bra) hissade vi segel. Vinden var sydost och då blir det kryss och det betyder blött, blött och åter blött. Som tur är det VARMT i vattnet och i luften. Efter flera squals med in- och ut-rullning av segel kom vi fram vid Les Saints ett par timmar senare. Sista timmen gick det fort, roligt när Bengt visar att han kan segla i över 7 knop. Det ändrade storskotet fungerar mycket bra och vi kommer att behålla det så. Tyvärr har de två veckorna i Marinan gett Bengt en del beväxning (2 cm) så vi har att göra imorgon. Loggen hade också fastnat på grund av beväxning på den lilla impellern.

Vi har fått svar från Thomas, som har konstruerat vårt vindroder, och han vill att vi ska göra några tester och filma vindrodret -in action- så han kan bedöma om det är segeltrimning vi behöver eller om vi behöver göra roderbladet större. Enligt Thomas ska det inte behövas men han skriver att konstruktionen är stark nog för att klara av ett större roderblad. Han återkommer med instruktioner. Det är viktigt för oss att vindrodret fungerar bra eftersom vi ska söderut senare i år och då behöver vi kunna lita på det, dag efter dag, även när det blåser mycket. Autopiloten förbrukar alldeles för mycket ström för att kunna vara på kontinuerligt, dessutom låter den som en katt som jamar.

Efter lite rundkörning mellan de olika vikarna valde vi att ankra utanför de gula bojarna som markerar no-anchoring zonen vid Bourg. Här ligger vi bra i 10 meter klart vatten. Vi hade gärna legat i vår favoritvik Anse Fideling men vinden är sydost och då blåser det rakt in där så det gick inte. I övrigt är det så att passadvinden håller på att vrida till mer ost-sydost nu. I början av säsongen (oktober-höst) är vinden mer nordostlig för att senare (april-vår/sommar) vrida mer till sydost. Det beror på var högtrycket ute på Atlanten, som genererar vinden, ligger. Vi kommer att använda det här fenomenet när vi ska segla till Azorerna i början av maj. Vi ska då segla en nordostlig kurs i början och då passar en sydostlig vind alldeles utmärkt. Två svenska båtar ligger här, Elder och Jennifer, som vi inte har träffat förr.
Det var två veckor sedan vi badade i havet så när ankaret hade grävt ner sig hoppade vi i det 26 gradiga vattnet. Äntligen!

Snorklingen är också underbar vid revet!