Bild: Korset vid Anse Crawen

24 april 2017, Deshaies
Tidigt på morgonen tog vi upp ankaret för att ta oss till Pigeon Island/Costeau revet. En stor charterkatamaran hade redan hunnit dit och hade lagt sig på den enda bojen som man kan ligga på i den lilla viken. Det blåste ordentligt och dyningen rullade in så vi tittade runt lite vid de andra bojarna men de gula, som är till besökare, ligger alldeles för nära revet. De är nog ämnade åt mindre båtar så vi fortsatte mot Deshaies istället. Vi har ju varit här förr.
Samma väder som igår, nämligen regn och vindbyar upp till 16 m/s. Elisabeth bakade bröd på vägen och när vi väl hade hittat ett bra ställe att ligga på, vi körde rund lite, blev det färsk bröd till lunch. Gott! Här ligger vi mellan branta berg och vinden viner ner för dalen i byar upp till 18 m/s. Vi ligger i 10 meter vatten och har 50 meter kätting ute. Vinden fortsätter att blåsa och en del båtar har fått ankra om. En av motorkatamaraner som används för att köra turister till bland annat Costeau-revet slet sig från sin boj och krockade med en segelbåt. Flera seglare kom med sina små jollar och puttade den ifrån de andra segelbåtarna allt eftersom katamaranen drev till havs. Till slut kom en fiskare förbi som hjälpte till att bogsera den tillbaka till bojen. Det ligger en del halvvrak på bojarna här, även framför oss, som vi hoppas har bra förtöjningslinor. Solens UV-strålar förstör nylon och polypropylen ganska fort så det gäller att ha koll på linorna. Vi märker det på våra skot och fall som blir stelare och stelare.
Vi har inte gått iland men ändå gjort en del småjobb. Elisabeth har lagat kardborreband på kapellet och jag har flyttat knaparna till bommarna som var för svåra att nå under segling.

26 april 2017, Deshaies
Vi är kvar här och har Wi-fi dag. En gång i månaden har vi internet en dag, lämpligen den tiden på månaden då vi måste betala räkningarna. Vi kan samtidigt uppdatera bloggen i lugn och ro. Vädret har lugnat sig efter ett par dagar med blåst och inom ett par dagar ska vi ta oss till Antigua och vänta ut vår ´weatherwindow´ för att påbörja seglingen till Azorerna. Vädret ute på Atlanten är fortfarande ostabilt. Tvåveckors prognosen ser inget vidare ut.
Igår kunde vi ta jollen i land och handla lite. När vi var på väg tillbaka med väskor i båda händerna blåste min fina nya stråhatt i vattnet vid jollebryggan. Jag gick vidare till Lillbengt med tanken att ro ut honom för att plocka upp hatten men då hade Elisabeth redan ställt ifrån sig väskorna och hoppat i vattnet med kläder och allt för att rädda min, nu nästan sjunkna, stråhatt.