'One of the commonest form of madness is the desire to be noticed, the pleasure derived from being noticed' Mark Twain


I ett tidigare inlägg skrev jag så här:

Två orkaner ödelade delar av Västindien och förstörde invånarnas liv för många år framåt. Guadeloupe, Antigua, Barbuda och Dominika är öar som vi har besökt där förödelsen är stor. Av St. Maarten är nästan inget kvar. Hjälpen har kommit igång från Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och USA men även seglarna åker från Martinique med sina båtar lastade med vatten och mat till bland annat Dominika som drabbades hård av 'Maria'. Området runt Portsmouth, i norra Dominika, drabbades särskilt hårt. Boatboysens organisation PAYS verkar ha klarat sig hyfsat bra och Cobra, Providence och de andra i gänget har börjat städningen och återuppbyggnaden men de behöver pengar. Dominika är en av de fattigaste öarna i Västindien så all hjälp är välkommen. Man kan donera en liten summa på deras insamlingssida här https://www.sailopo.com/store.aspx .

Jag skulle också kunnat skriva om hur mycket pengar jag har donerat till PAYS eller till en annan hjälporganisation.
Jag skulle också kunnat skriva om hur fint jag hade det på Dominika och att du kan läsa om det på min bloggsida.
Jag skulle också kunnat skriva om att jag har gråtit i timmar för att den här vackra ön, där jag har haft så mycket kul, blev helt förstört.
Jag skulle också kunnat skriva att jag ger överskottet från min verksamhet till Dominika under förutsättningen att ni först köper min produkt. Genom att dra fördel av andras olycka gagnar jag mina egna intressen.

Lägg märke till ordet jag. Uppmärksamheten i de här meningarna ligger inte på de som drabbas men på den som ger.
När människor drabbas av katastrofer i form av orkaner, krig, översvämningar, svält och dylikt hjälper man till. Man ger utan att förvänta sig något tillbaka och man öppnar sin dörr utan att ifrågasätta. Var det inte så det gick till kring julafton för så många år sedan?