Borta med Bengt

En resa

Papalagi, den vita mannen

"Papalagis liv liknar i många stycken en man som färdas med båt till Savaii, och som näppeligen hunnit stöta ut från land förrän han börja tänka: Hur lång tid kan det nu ta, innan jag är framme på Savaii? Han tänker, men ser inte det ljuva landskapet där hans resa går. Snart skjuter en bergsrygg upp på stranden till vänster. Knappt har hans öga fångats av den, så kan han inte slita sig från den. Vad kan egentligen finnas där bakom berget? Undrar om det är en djup eller grund vik? Under sådant tänkande glömmer han att falla in i ynglingarnas båtsång, och han hör inte heller jungfruarnas muntra skämt. Knappt ligger viken och bergsryggen bakom honom, förrän en ny tanke börja plåga honom: undrar om det blåser upp till kvällen? Ja, tänk om det blåser upp. Han letar efter mörka moln på den klara himlen. Han tänker hela tiden på att det kanske ska blåsa upp. Det blåser inte upp, och han når om kvällen Savaii utan fara. Men det är för honom som om han aldrig gjort resan, ty ständigt har hans tankar varit långt från hans kropp, utanför båten. Han hade lika gott kunnat stanna i sin hydda på Upolu."