Borta med Bengt

En resa

Påhittig kapten, säger den andra kaptenen!

BILD: Kaminen Klart


Praia da Vitoria, Februari 2018

Nu har den andra månaden på året gått och nedräkningen till Departure-day har börjat, lite 'myror i brallan' har vi allt fått särskilt när det är varmt och soligt men tills den mycket efterlängtade dagen infinner sig, i slutet på juni, har vi lite jobb kvar. Bengt ska upp ur vattnet och målas, livflotten ska besiktigas, genomföringar bytas, nya nödraketer införskaffas och motorn fixas (nya termostater bland annat). En av brännarna på spisen håller på att ge sig så en ny måste beställas i god tid innan vi åker härifrån, ved ska samlas, mat ska handlas, maträtter konserveras, diesel köpas, gasflaskor fyllas och så vidare, och så vidare ... men oroa er inte, vi har ett väldigt behagligt liv.

Efter ett antal eldningar visade det sig att den lilla kaminen ger stor stor strålningsvärme så vi var tvungna att montera en värmesköld på sidan, mot soffan, eftersom plywoodskottet blev alldeles för varmt. Den tillverkade vi av en av Bengts 'vinterluckor' som är gjord av tunn aluminiumplåt. Vi vickade två skivor i en triangel med lite stenull emellan (totalt 4 lager) och skruvade fast den bredvid kaminen. På andra sidan, mot 'kontoret' satte vi en L-list i metall. Den ser till att trästolpen bredvid kaminen inte blir allt för varmt. Vi tog hand om den stackars listen eftersom den såg så ensam ut i sopcontainern, precis vad vi behövde! Det var en av de få gånger vi hittade något här som vi kunde använda. Här på Terceira slänger folk ingenting. I Sverige går det alltid att hitta ett och annat men här finns inte en träbit att hitta. Man bygger mest i betong och virke är dyrt så även restbitarna tas om hand. Även vid marinans återvinningsstation hittar man inget och finns det något av intresse så är det oftast borta inom ett par timmar. Seglarna brukar lägga sina övertaliga saker, framförallt kläder, vid sopcontainern eller i 'biblioteket' och oftast är det borta dagen efter. Efter monteringen målades skölden och listen med värmebeständig färg och vi lånade Ruedis värmepistol för att härda färgen. En rejäl proveldning visade att strålningsvärmen går dit den ska och inte in i skottet.

Sista projektet för kaminen var att montera ett skydd bredvid kaminen för att förhindra att vi får brännskador om vi tappar balansen och ramlar mot kaminen när vi seglar eller går för motor med den på. Skyddet är naturligtvis också bra att ha så att ovana gäster inte tar i skorstenen och bränner sig. Det finns fina och dyra rostfria rör att köpa som man kan låta någon svetsa små fästplattor på men en 30 mm gardinstång i stål som vi hittade för ett par Euro i en av 'china-affärerna' duger lika bra. Gardinstångens väggfästen blev till stöd mot kaminen. Två små bitar av den kvarvarande L-listen användes som tvärslå så att man inte ramlar emellan stången och skottet (och bränner sig).

Vi har äntligen hittat ett bra ställe för vårt drivankare. Elisabeth sydde ett fint rött överdrag till det, som solskydd, och sedan packade vi ner det i stora IKEA/Biltema kassar, som regnskydd, och band fast det bakom ratten i sittbrunnen. Vi hade det liggandes bakom soffan i doghouset där det bara låg i vägen för alla andra grejer och om vi skulle behöva det i nödfall hade det varit för svårt att få fram det eftersom det är ganska tungt och otympligt. Vi packade om hela grejen så nu är det 'bara' att mata ut det efter ha fäst hanfoten i aktern.

Vårt drivankare är egentillverkat och är något slags variant av en 'Jordans series drogue' och består av en 100 meter lång 20 mm multiplaitlina med en 5 meters hanfot (2x akterspegels bredd). Det har fem stycken 30 cm (Ø) drivankare fördelat över linan 'bakifrån' med 10 meters mellanrum och ett 75 cm (Ø) drivankare med 10 meter 13mm kätting och ett tiokilos vikt längst ut. Tanken bakom är att minst ett par av drivankarna arbetar medans kanske några andra ligger på 'fel' sidan av vågen och inte hjälper till. När en stor våg bryter över eller nära båten ska linan ta upp krafterna (den har 25% töjning) och vikten/kätting/ankarna hålla linan sträckt och Bengt på rätt kurs för att därmed förhindra en nedslagning eller rundrullning. Hanfoten sitter fast i rejäla röstjärn på akterspegeln. Drivankarna köptes av Jimmy Green Chandlery i England JIMMY GREEN CHANDLERY, best budget buy enligt Practical Boat Owner. Meningen är att det ska låta Bengt röra sig sakta framåt i stormvindar (> 25 m/s medelvind) när vi känner att segla eller dreja bi blir för farligt. Eventuellt använder vi en liten stormfock som hjälp för att få den rätta farten. Vi har ganska små stormsegel (10 m² var för både fock och stor) för det ändamålet. Förhoppningsvis slipper vi styra honom själva då men ett och annat är självklart beroende av hur vågorna ser ut och hur Bengt beter sig i dem.

Vid 'vanligt' hårt väder brukar vi fortsätta segla tills vi tröttnar, något som framförallt händer när vi har motvind. Då drejar vi bi under ett, efter vinden i storlek anpassat, storsegel (en rullstor har sina fördelar) med rodret i lä. Bengt lägger sig då fint tillrätta i sjön, han är tung och djup, och rörelserna är helt ok med tanke på omständigheterna ute så vi kan dricka vårt kaffe utan att det hamnar på durken. Farten är mellan ett och två knop, 60 grader mot vinden. Avdriften är ungefär detsamma.

Elisabeth har sytt fler överdrag bland annat till våra dieseldunkar och soffkuddar. Även sovrummet fick ett nytt draperi för att täcka våra medicinlådor och gummijollen, det gamla hade Ove satt klorna i lite för ofta. På supermercado 'Continente' har de ibland fina tyger, bordsdukar och handdukar som kilovara till reapriser och då passar vi på att köpa lite av varje. Här i Praia finns också ett antal tygaffärer som säljer fina tyger och garn från Portugal. 'China-affärerna' säljer också garn men de har en mindre bra kvalitet. Elisabeth har gått över från strumpstickning till koftor och tröjor så det går åt en del.

Vi har umgåtts en del med Ruedi och Kerstin, bland annat tog vi en utflykt till ostfabriken, i närheten av öns huvudstad Angra, och vi har ätit middagar tillsammans. På fettisdagen blev vi och Dennis bjudna på goda hemmagjorda semlor av Kerstin. Elisabeth och Kerstin har haft en liten 'stickskola' där de hjälper varandra med att sticka tröja och kofta. Dennis båt 'Gwarw' (Jeanneau 50) står här på land och han kommer av och till hit för att jobba på den. Han bor i Wales och när han kommer hit har han med sig maximal packning med båtgrejer. Nu håller han på med att montera nya luckor men har också hunnit med att bjuda oss och Kerstin och Ruedi på traditionell portugisisk middag med bland annat Alcatra da Ilha Terceira (köttgryta), Feijoada (böngryta) och god ost från São Jorge.

Elisabeths mangochutney Recept
Du behöver:
2 dl socker,
1 dl vinäger
4 dl mango skalad/tärnad färsk eller fryst (250 gr)
1 gul lök hackad
0,5 dl gula russin
2 vitlöksklyftor hackade
4 msk färsk ingefära hackad
2 tsk senapsfrön hela
¼ tsk chiliflakes (cirka)
1,5 tsk garam masala
Blanda vinäger och socker, värm up tills sockret löser sig. Rör i resten av ingredienserna och låt sjuda på svag värme cirka 45-60 minuter tills en sirapsliknande något förtjockad konsistens. Rör om då och då. Häll upp på steriliserade burkar med lock. Klart! Den blir godare om den får stå några veckor i kylen.

Elisabeth har gjort lite olika marmelader och även den här goda chutney. Vi har börjat göra köttkonservering i liten skala i tryckkokaren, vi passar på när köttet är på extrapris 'super preço'. Köttet här är lokalt från ön och väldigt gott. Det finns många kor på Terceira så nötkött är billigt, däremot finns det inte många grisar och fläskkött är då dyrare. Vi kommer nog att fylla de flesta av våra burkar med olika kötträtter och färser. En del av burkarna sparar vi dock till Kanarieöarna där vi fyller dem med kyckling som är både god och billig där.

Stay tuned! ;-)

k2
Kapten 2 testar stången.

k1
Så sitter allt fast.

k3
Här under finns drivankaret.

k4
Kerstins semlor


Comments