'One of the commonest forms of madness is the desire to be noticed, the pleasure derived from being noticed' Mark Twain


I vers 24 av Tao Te Ching, skriven av Lao-Tse, står följande:

Om du står på tå, är du ostadig.
Bredbent kan du inte gå.
Om du anstränger dig för att synas, kommer du inte att synas.
Om du hävdar dig, kommer du inte att skina.
Om du skryter, kommer du inte att ha några meriter.
Om du framhäver dig själv, kommer du inte att nå framgång.

Den moderna människan lever ett liv som går mot allt som står i ovanstående vers (Lao-Tse skrev sina verser 600 år före Kristus). Människan gör det för att den tror att den blir lyckligare och mår bättre av det. Det är lätt för andra att lura någon som inte mår bra och det är även lättare att lura sig själv. Om man tittar runt i samhället och läser vad som står i tidningarna och visas på TV verkar det som om den moderna människan inte alls mår bra. Fler och fler mår dåligt, särskilt ungdomar, och behöver 'lyckopiller' och terapi. Att skryta med sin 'rikedom' genom att synas på de sociala medierna verkar vara ett accepterat sätt att berätta för andra vem jag är. Men, även om samhället verkar mår ekonomiskt bättre och bättre för varje år som går verkar människan, som har så mycket, må sämre och sämre.

12.
De fem färgerna förblindar våra ögon.
De fem tonerna gör våra öron döva.
De fem aromerna förvirrar vår smaklökar.
Kapplöpning och jakt avtrubbar.
Att äga sällsynta skatter föder ett skadligt beteende.
Därför beaktar den vise sitt centrum, och inte sina sinnen.
Han kan släppa sinnena och väljer sitt centrum

Vi har råd med att åka till Thailand eller Västindien på semesterresa och många har både den nyaste mobil- och datormodellen. Vi köper oss spa-helger och all-inklusive semesterveckor till främmande länder där vi inte behöver göra något annat än att följa med det färdiga konceptet och låta oss 'skämmas' bort. Vi låter oss tatueras och köper det senaste modet. Det gör vi med pengar som vi tjänat ihop genom att arbeta, ibland mer än vad som är bra för vår hälsa. Därför har vi lämnat barnen tidigt på förskolan (en rättighet, inte sant?) eller inte haft tid till att besöka gamla föräldrar (dem ska väl kommunen ta hand om, eller hur?). Det finns även 'dagis' för våra husdjur för, även om vi inte har tid, vill vi ha allt ändå.

Även om vi inte har råd så spelar vi med för i spelet finns vår tillhörighet så det får kosta att delta. Ingen vill bli betraktad som misslyckad och därmed oälskad så vi lägger våra pengar och energi på vår utsida. Människan strävar efter kärlek och efter att bli sedd men utan att se sig själv som den verkligen är verkar den ha fastnat i sin spegelbild.

De här sättet att leva har vi vant oss vid även om det förstör planeten vi bor på och därmed oss själva. Vi tror att det vi gör, det vi köper, det vi äger, var vi bor, de vi umgås med, det vi visar upp på sociala medier och det vi jobbar med är detsamma som den jag är. Samhället, och våra politiska och ekonomiska system har i hundratals år predikat de här budskapen.

Den här utvecklingen har lett till att vi inte väljer livet själv längre men låter tingen och ordningen välja åt oss. Resultatet är en människa som mår dålig och som längtar efter en kärleksfull och meningsfull tillvaro. Denna längtan försöker vi stilla med konsumtion men ju mer vi konsumerar ju sämre verkar vi må. Ingen behöver tvinga någon att stiga upp tidigt, lämna barnen på förskolan och arbeta dagarna i endan. Vi gör detta frivilligt för att vi tror att vi blir lyckliga då.

Även våra stora religioner, Kristendomen och Islamismen, vill inte gärna att vi blir medvetna om oss själva och hur världen fungerar för då förlorar de rätten till sin existens och därmed sin makt. 'Shop till you drop'. Reklamen gör sitt allra bästa för att du ska tro att det är så. Man kan fråga sig varför det blev så här, eller hur? Hur kunde vi tappa bort oss själva så lätt och så totalt? Svaret är enkelt: Vi är den dummaste varelsen som någonsin har gått runt på den här planeten.

30.
Om du vet vad du gör
Kommer du att göra vad som är nödvändigt och sedan vara nöjd.
Utför men skryt inte
Utför utan att visa
Utför utan arrogans
Utför utan att styra
Utföra utan att tvinga.
När saker utsmyckas minskar de.
Detta kallas icke-Tao
icke-Tao är kortlivad.



Lao-tse


Det är svårt att ifrågasätta samhället eftersom man samtidigt ifrågasätter sig själv och sitt sätt att leva, så vi tittar hellre på 'hjältar' på TV eller film och går på konserter eller sportevenemang. Redan kejsarna i det gamla Rom hade förstått att när man ger folket bröd och skådespel håller de tysta och lämnar makten ifrån sig medans vi, så många år senare, har lärt oss att ta allt detta på allvar. Som om det är en del av oss själva. Idrottshjältar, rockstjärnor och TV-kändisar är vår tids gladiatorer. Vi skriker fram våra 'hjältar' vid hockey- och fotbollsmatcher eller musik- och danstävlingar på TV och blir besvikna när de inte vinner. Men det allvarliga är att några få tjänar mycket pengar, och därmed får makt, på att behålla samhället som det är genom att ge folket 'Panem et Circenses', Bröd och Skådespel. De rikas skattkistor fylls till brädden men folket blir allt fattigare, både ekonomiskt, kulturellt, emotionellt, socialt och smutsigt vatten rinner ner i havet.

46.
När Tao tar överhanden i landet
Betar hästarna avspänt och befruktar jorden.
När det är brist på Tao i landet
Föds det upp krigshästar utanför staden.

Sociala medier är inte till för att förändra världen, hålla kontakt med andra, få förståelse för andra kulturer eller för att träffa nya 'vänner'. Sociala medier är till för att vi inte ska förändra världen eftersom de är en del av den makt som styr och fyller på i sina skattkistor även om de redan är tillräckligt fyllda. 'Att äga sällsynta skatter föder ett skadligt beteende' Genom att använda oss av sociala medier känner vi oss som en 'hjälte', en kändis eller som en gud. Vi får våra '15 minutes of fame' och känner: Jag syns så jag finns! (fritt efter Descartes)

Men människan kan bara se sig själv när den blir medveten om sitt riktiga jag och det är bara det som kan förändra vårt sätt att leva. Inga lagar, förbud eller tillbud, hur välmenande de än är kan förändra människans syn på sig själv eller den värld den lever i. Därmed kan vi inte heller göra världen till ett rättvisare och trevligare ställe att bo på oavsett vilka påtvingade regler som finns i samhället.
Ett bra exempel är hastighetsbegränsningarna för bilister. Alla som kör bil vet om varför man inte ska köra för fort, eller hur? Eftersom man inte är medveten om dessa av samhället påtvingade regler, betyder de inte så mycket mer än just att de bara är regler utan det krävs stränga böter och straff för att vi ska lyda dem och trots detta är det många som kör för fort. Detsamma gäller för exempelvis att använda telefonen i bilen eller för att köra när man har druckit alkohol. Påtvingade förändringar, uppifrån makthavarna, brukar misslyckas.

32. Tao är alltid anonym. Och även fast ett ungt träd är litet Kan ingen tvinga det att växa. Om härskare kunde förverkliga denna princip Skulle alla saker utvecklas naturligt.


Frihet

Många talar om 'frihet', att alla dessa regler och förordningar begränsar människans frihet att bestämma över sig själv, särskild nu när vårt samhälle håller på att amerikaniseras mer och mer. Vi vill vara 'fria' och 'fri' betyder då: Jag först! I USA används till exempel 'the second amendment' som bevis för att alla ( förmodligen menas 'alla vita') har friheten att bära vapen. Med andra ord: rätt att döda! Den här 'frihetstanken' är bra för de stora företagen, makthavarna, kyrkan och de rika som fyller sina skattkistor ännu mer och behåller sin makt. Frihet är svårt att definiera men när min 'frihet' inskränker på en annan människas 'frihet' är inte heller jag fri längre. Dagens människa spelar Gud i meningen att den antar att världen utgår från sig själv (Teomani) och när man är Gud är man ju oövervinnlig, eller hur?

Nu frågar du dig själv kanske vad det här gör på en blogg om segling. En blogg är ju också ett sätt att synas, eller hur? Den här bloggen syns kanske av ett par hundra människor men om det är tre, tretusen eller trehundra är inte så viktigt. Jag skriver för att jag har något jag vill berätta, något som jag tycker är viktigt. Så, vad har seglingen med det här att göra? Vi kommer till det i nästa stycke.

8.
Den högsta godheten är som vatten.
Vatten ger näring till allt utan att kämpa.
Ändå vistas det på platser som människor hatar.
Därför den är som Tao.

Havet har alltid fascinerat människan, förmodligen för att vi en gång i tiden kom därifrån. Fortfarande föds vi ur en livmoder fylld med vatten och vår kropp består till en stor del av vatten. Nyfödda barn har fortfarande simreflexen kvar, något som används vid till exempel 'babysim'.


Redan för många år sedan kände man till konsten att segla fort.

Segla har vi gjort sedan vi kom på att vi kan använda vinden för att ta oss dit vi vill. Mycket av det som nu kallas för 'high-tech' på, bland annat, moderna kappseglingsbåtar fanns redan på 1700-talet. Exempel är överlappande genua, aerodynamiska svärd, storsegel med bred topp och löpande backstag. Numera seglar vi för nöjes skull, kanske för att porlandet vid skrovsidan påminner oss om urtiden eller den lyckliga tiden i livmodern. Vem vet? Från början var 'att segla jorden runt' något för de äventyrslystna, som till exempel Joshua Slocum, Harry Pidgeon eller Bernard Moitessier. Särskilt det mytomspunna Polynesien talade till äventyrarens fantasi. Navigera gjorde man med hjälp av sextant, almanacka, tabeller, klocka, papperssjökort och en släplogg. Förutom att det krävdes en del kunskaper var navigering enligt 'Dead Reckoning' till stor del ett kvalificerat gissningsarbete, särskilt på en liten segelbåt. Man brukar säga att navigering förr var till hälften kunskap, till hälften konst. Sedan kom elektroniken med i spelet och fler och fler började segla. Idag behöver man inte känna till några av de gamla metoderna för att segla sin båt jorden runt eller till Västindien och tillbaka, man tittar på en skärm istället.

När man seglade med hjälp av sextanten visste man att man hade gjort så på samma sätt i hundratals år. Magellan, Drake, de Loyola (som seglade runt jorden två gånger, 1580 och 1584) eller Le Maire hade inte GRIB-filer och GPS. De visste inte ens vad som fanns dit de seglade. Vi däremot, vet allt och därmed har vi förlorat något som inte kommer tillbaka, nämligen sammanhanget med det gamla. Den mystiska helheten som vi förr var en del av men som vi har börjat tappa bort sedan Eva bet i äpplet (och vi upptäckte ordet 'jag'). Därför är enbart ett fåtal böcker så eftertraktade eftersom de förmedlar känslan att vara 'ett med havet' och därmed ett med alltet. Det är inte svårt att förstå att Bernard Moitessier gav upp vinsten i 1968 'Golden Globe' race, segeltävlingen non-stop jorden runt eftersom han hade upplevt den känslan. Det är sorgligt att se att en ny tävling med det namnet börjar i år. Nu handlar det, liksom då, om att synas och vinna men Bernard Moitessier gav tävlingen i 1968 en mening genom att hoppa av. Den nya 'Golden Globe Challenge' handlar enbart om 'Panem et circenses'.

Dagens långfärdsseglare har tillgång till ofantliga mängder med tekniska prylar. Den moderna långfärdsbåten står på det sättet närmare bilen än de gamla segelbåtarna. Deras ägare är mer turister med båt än seglare på äventyr och rorsmannen har blivit föraren. Båtarna har blivit större och större och inte bara för att materialet har utvecklats. Visst har det bland annat blivit lättare att hantera stora segel tack vara effektiva rullsystem för försegel. Men framförallt har ekonomin sett till att seglarna har mer och mer pengar att röra sig med och då gärna köper tjänster i hamnarna när de själva inte har kunskap eller tid längre för att laga saker. I småbåtshamnarna finns allt som seglarna behöver, förutom vatten och elektricitet finns naturligtvis Wi-Fi, tvättmaskiner, duschar, segelmakare, mekaniker, o.s.v.

Varje år lämnar hundratals segelbåtar Kanarieöarna för att segla till Västindien. Väl framme finns där redan tusentals båtar på plats. Atlantic Rally for Cruisers (ARC) är ett populärt sätt att segla över Atlanten. Hela överfarten är ett färdigt koncept där allt ingår. Daglig väderinformation, e-mail kontakt, radio kontakt med andra båtar, spårsändare, välkomstdrink när man kommer fram, fester, etc, etc.

Varje år överger ett antal besättningar sina båtar genom att aktivera sina EPIRB's. En fåtal hamnar i överlevnadssituationer och är tvungna att överge båten men de är inte många eftersom väderinformationen som de flesta seglarna får, även när de är ute på Atlanten, ser till att man kan undvika det riktigt dåliga vädret. Det finns också väder-routing servicetjänster från meteorologer iland som, mot betalning, informerar om den mest lämpliga rutten för att undvika dåligt väder. De allra flesta båtarna som lämnas ute på haven hittas senare flytande. Varför besättningen överger sina båtar och därmed, statistiskt sätt, utsätter sig för större fara än om de hade stannat kvar på båten är inte känt. Vad som däremot har kommit fram genom artiklar och bloggar är att många saknar erfarenhet av hårt väder och att besättningen tröttnar. När trycker man på knappen!

Segeltidningarna hjälper till att skapa konceptet 'långfärdssegling', en bild av palmer, varmt vatten, kall öl och vita stränder men skriver aldrig om det verkliga livet ombord på en liten segelbåt som kastas runt på havet i en kuling. Ibland publiceras en artikel i 'vad jag har lärt mig' stilen där inte en kommentar eller kritisk granskning finns. Det skulle bara krossa folkets drömmar och därmed göra tidningen överflödig.

''Jag trodde knappt mina ögon när jag såg skylten: 'Sanningsbutiken'. Där sålde man sanning.
Flickan bakom disken var mycket artig:
Vad för slags sanning får det vara lov att vara? Hela eller halva sanningen?
Hela , naturligtvis. Utan prut. Utan inskränkningar. Utan tillrättalägganden. Jag ville ha min sanning ren och oförfalskad.
Hon visade mig prislappen.
Priset är högt, min herre, sade hon.
Hur högt då? Frågade jag, fast besluten att få hela sanningen, till vilket pris som helst.
Den kommer att kosta er tryggheten resten av livet, svarade hon.
Med tungt hjärta lämnade jag butiken. Jag hade trott att jag kunde få hela sanningen till ringa kostnad.''
Antony de Mello

Att långfärdssegla är inte längre 'att segla in i det okända' som det var förr. Familj och vänner vet oftast var man är och när man kommer fram. Tack vare internet och den tekniska utvecklingen har i princip varje seglare sin egen blogg eller Facebooksida som man dessutom kan uppdatera, via radio eller satellittelefon, 'live' från havet. En del skriver ett slags 'resebrev med bilder' för familj och vänner. Andra är mer inriktade på att försöka tjäna pengar på sina bloggar och filmer på YouTube eller bli kända.

12.
Naturlig katastrof är inte så dåligt som att inte veta vad som är nog.
Förlust är inte så dåligt som att önska mer.
Därför är den mängd som kommer av att veta vad som är nog en evig
tillräcklig mängd.


Att segla 'jorden runt' eller ta ett år och segla till Medelhavet eller Västindien är för många en dröm som kanske aldrig går i uppfyllelse. En del som lämnar hemlandet med sin segelbåt får därför mycket uppmärksamhet. Seglarna blir till något slags 'hjältar' liknande TV-kändisar och rockstjärnor. En del spelar väldigt skickligt på den här drömmen och längtan till ett annat liv (att bli en del av alltet och därmed får mening med livet) genom att skriva om det som drömmarna vill läsa eller, hellre, se på YouTube.

Som ni har förstått är det inte särskilt svårt att segla sin stora välutrustade segelbåt till Västindien och tillbaka, förutsett att man har en del pengar på banken. Ändå är det många som skriver som om de just har upptäckt den 'Nya världen'. Många åker från ö till ö och från hamn till hamn. Man måste se allt, men vad ser man egentligen? Kanske är det så att man, genom att se väldigt mycket, kompenserar för att man inte 'ser' särskilt mycket förutom de ytliga sakerna som finns i turistbroschyrerna. Seglingen, och därmed livet, blir till ett samlande av upplevelser. Som ett slags fotoalbum så att man kommer ihåg vad man har sett.

''Buddha pekade en gång på en blomma och bad var och en av sina lärjungar att beskriva den. En höll ett föredrag, en annan skrev en dikt, en tredje berättade en liknelse. Alla försökte överträffa varandra i djupsinne och lärdom.
O, alla ni som sätter etikett!
Mahakashyap log och teg. Han var den ende som hade sett blomman''




Ibland, när man ser något för första gången har man en känsla av att man ser det 'som det är' för att man inte hade någon tanke om det innan. Då känner man sig som en del av det och därmed som en del av 'alltet'. Om någon annan säger vad det är man ser blir man en utomstående betraktare eftersom man redan har skapad en bild av det inne i huvudet. Skillnaden mellan dessa två kan vara betydande. När man ser det 'som det är' märker man att en väg öppnar sig framför en - eller inom en, eller både och- som leder till en djupare förståelse. Man känner sig som en del av helheten och därmed känner man kärlek. Människan strävar efter kärlek, det är en grundläggande egenskap hos oss. Utan kärlek dör vi men ibland ser vi inte skogen för alla träd. Vi tror att vi gör det rätta men det blir precis tvärtom.

20.
Medan de flesta är klartänkta och glada, är jag ensam oansenlig.
De flesta vet allting.
För mig verkar allt som i ett dunkel.
Så trist!
Som havet.
Blåser bara runt!
Det tycks inte finnas någon plats att vila på.
Alla har ett mål i sikte.



Everybody's talking
And no-one says a word
Everybody's making love
And no-one really cares
There's Nazis in the bathroom
Just below the stairs
Always something happening
And nothing going on
Always something cooking
And nothing in the pot
They're starving back in China
So finish what you've got

Nobody told me there'd be days like these
Strange days indeed

John Lennon