Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion, too
Imagine all the people
Living life in peace... You...

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one

John Lennon




Vår katt, Ove, brukar gå runt på bryggan och kajen och 'prata' med folk. Han kommunicerar med Terceira-borna, som är ute på promenad, och med hamnpersonalen. Även lokalborna som har sina båtar här brukar Ove hälsa på. De talar portugisiska men Ove verkar inte ha några problem med kommunikationen. 'Gubbarna' böjer sig ner och pratar med Ove när han kommer emot dem och hälsar. På vår brygga bor tyskarna Klaus och Olav i sina båtar. Ove umgås med dem och han har även varit inne i Klaus båt och inspekterat den (något som vi inte har lyckats med ännu). De talar tyska men Ove verkar inte ha problem med kommunikationen där heller. Hans bästa kompisar på bryggan var Bernard och Anick från Frankrike och Ove klarade galant av kommunikationen med dem. Ungdomarna som städar den stora motorbåten vid vår brygga talar bara lite engelska och är en aning blyga men även där har Ove inte några problem med att kommunicera. Vi pratar svenska med honom och han verkar även begripa detta. Han fattar också när någon inte vill 'prata' med honom och även hundar verkar förstå vad han vill. Svaret varför Ove har så lätt att kommunicera med alla är att han har en tillhörighet som heter duga: han själv!

Vi människor däremot verkar ha stora problem med kommunikationen. Här i hamnen bor det folk med olika nationaliteter och som talar olika språk. De allra flesta talar faktisk hyfsad engelska, som är ett slags gemensamt språk i seglingsvärlden. Men även om man kan kommunicera med de andra seglarna, på en grillfest till exempel, föredrar de flesta att umgås med sina landsmän. På 'potlucks' och grillfester blir det nämligen alltid så att folk grupperar sig efter vilket land de kommer ifrån eller efter vilket språk de talar. Språket är, naturligtvis, en tillhörighet. Jag talar svenska så jag tillhör den svenska kulturen med sina seder och vanor, det är också något jag kan samtala om. När man talar om för den holländska båtgrannen att jag är holländare, fast båten är svensk, bli bemötandet genast annorlunda. Vi har lärt oss att tillhörighet är något som finns på utsidan, ett land, ett fotbollslag, ett politiskt parti, ett språk, en flagga, en klädstil, o.s.v. Men den riktiga tillhörigheten finns bara inom oss själva, den dagen vi börja förstå detta behövs inga gränser eller soldater mer.

Gränser?
Jag har aldrig sett några,
men jag har hört att de finns i tankarna hos andra människor.

Thor Heyerdahl


Vi är inte ute och seglar runt på jordklotet för att tala svenska, umgås med svenskar, gå på IKEA utomlands för att köpa 'svenskt' kaffe (var finns kaffeodlingarna i Sverige?) eller fira 'svensk' jul i tropikerna även om jag tycker väldigt mycket om Janssons frestelse a la Mannerström (med Ejderns orökta kaviar och tomatpuré) och gärna tillagar den. Inte heller behöver vi äta snert (holländsk ärtsoppa) eller fira 'Sinterklaas' när det är 30 grader varmt och vi går runt i födelsekostymen. Fast Elisabeth gör en mycket god 'holländsk' ärtsoppa med rökt korv från Tyskland, gröna ärter och fläsk från Portugal och selleri som vi plockat runt hörnet av marinan här på Terceira. Däremot berättar jag gärna om de 'exotiska' seder och vanor, och om snön från vårt hemland för människorna vi möter på våra seglingar. Att kunna förstå och acceptera andra människor och deras kultur såsom Ove gör är, i våra ögon, det viktigaste på våra seglatser. Vi vill uppleva världen med sin unika natur, sina olika människor och kulturer. Det är därför vi seglar!


If you reject the food,
ignore the customs,
fear the religion and avoid the people,
you might better stay at home.

James A. Michener


Det är kombinationen av möten med andra människor och deras kultur som gör det intressant att gå och titta på till exempel romtillverkning på de olika öarna i Västindien. Öarna där är geografiskt väldigt lika varandra så det är just vad människan har gjort med dem som gör det så intressant. Hur är det med relationen mellan de svarta och vita invånarna till exempel, sådant känner man av så snart man sätter foten i land. Vi åker till Skottland för att uppleva Whisky och dess tillverkning och inte till Indien där de också tillverkar Whisky. Vi seglar till Västindien för att uppleva livet där, maten, dofterna, de tropiska nätternas ljud och romen, detta finns bara där. Vi kanske får lite förståelse för det där med slaveriet efter att ha besökt ett och annat ställe som ingår i 'The slave trail' och hur de fria slavarna och deras avkomma har handskats med livet. Men vi kommer aldrig att förstå hur det känns att bli sålda som boskap och att inte ha något annat värde förutom som arbetskraft.

Den svenska flaggan i akterstaget visar, förutom i vilket land båten är registrerad, vår tillhörighet. Den visar också att vi talar svenska, något som till exempel en fransman inte förstår, och att vi 'kan' de svenska sederna och vanorna (dansa runt en midsommarstång till exempel som ovannämnde fransman inte har en aning om vad det är). Det är något som vi har gemensamt med alla svenskar.

Visst kan det vara roligt att umgås med dem som talar ens hemspråk (mitt är holländska) men för oss är det inte det allra viktigaste. Elisabeth tröttnade på det där med flaggtillhörigheten och indelningen i facket 'svensk'. Vi känner oss stolta över att vara en del av den Europeiska Unionen, särskild nu när USA verka utveckla sig till ett land med en för världen farlig fascistisk politik och som man inte kan lita på längre, så vi skaffade oss en EU-flagga som nu glatt vajar i akterstaget.


Allt måste bestämt hänga ihop på ett annat sätt än som folk sagt. Stryk bort alla landbetäckningar!
Harry Martinsson