Borta med Bengt

En resa

Ponta Delgada, 26 maj 2018

Bild: Punta Delgada

Båda Elisabeth och jag har haft allergiska reaktioner ett tag. Hos mig är det kli i ögonen och snuva men Elisabeth har fått någon slags allergisk astmahosta. Framförallt på natten har hon det besvärligt. Eftersom vi hade besvären i Praia (Terceira) med men inte när vi seglade hit är det nog pollenallergi och inte katten. Allt här blommar för fullt och träden har slagit ut. Efter att ha sovit ut, det är ju lördag, gick vi till receptionen och fick våra passerkort till grinden. Systemet har varit trasigt ett par dagar så vi hade inte fått våra kort vid incheckningen eftersom grinden stått öppen. Kortet ger också tillgång till toalett och dusch.

Efter lunch gick vi på upptäckningspromenad genom Ponta Delgada. Vi gick förbi flera botaniska trädgårdar, vackra gamla hus, små gator med mönsterlagda gatstenar och underbara små parker men av någon konstig anledning hamnade vi i Azorernas enda köpcentrum. Elisabeth behövde allergitabletter och det enda apoteket som var öppet en lördagseftermiddag fanns i Parque Atlântico (All the best in Azore's only shoppingmall) så vi gick den långa vägen dit. Vi var väldigt duktiga och handlade, förutom allergitabletterna, ingenting fast vi kunde inte motstå en stor glass hos McDonalds.

MC

På vägen tillbaka kikade vi in i en stor järnvarubutik a la Bauhaus/Hornbach som heter Maxmat. Först trodde vi att det var en mataffär men när vi väl hade gått in visade sig att 'mat' betyder något annat här. Vi passade på att kolla runt efter stolpar till sittbrunnen. Vi skulle vilja ha stolpar där vi har backdroppen men har ingen lust att köpa dyra rostfria saker i båtaffären eller låta någon tillverka dessa. Vi träffade en mycket trevlig expedit som verkligen försökte hitta något som skulle passa. Vi fick lite idéer hur vi skulle kunna göra så vi kommer nog att gå tillbaka till Maxmat i veckan. Det var länge sedan vi hade gått så långt och länge så vi var glada att vägen hem till hamnen var nerför backen.

Ove har det inte lätt här i marinan. Han hade för vana att komma och gå som han ville i Praia och, vanedjuret som han är, ville gärna fortsätta med detta. Tyvärr för honom ligger vi längst ut på bryggan och långt ifrån land. Istället för att gå till stranden, som han gjorde i Praia, ville han nu hoppa på alla båtar vid bryggan och 'hälsa på'. Varken vi eller de som bor på de andra båtarna är särskilt förtjusta i att han gör det, men Ove bryr sig inte. Han vet väldigt väl att han inte får detta för när vi kommer mot honom på bryggan för att hämta honom springer han tillbaka till Bengt. Vi var tvungen att sätta på honom en sele och lina så nu är han på dåligt humör och svansen viftar som en propeller. Försök med att gå på promenad på, den långa, bryggan får inte något bifall av Ove. Han lägger sig på bryggan och biter i snöret, så för det mesta får vi bära honom tillbaka till Bengt.

Eli

wim