Skickat med Sailmail.

Santa Maria, Baia da Praia, 9 juni 2018

Efter en lugn natt utan allt för mycket dyning lämnade vi den lilla ön vid åttatiden i morse med kurs mot Santa Maria, 50 sjömil söderut. Efter solnedgången igår kväll lyssnade vi åter på lirorna när de kom hem efter dagens arbete. Vi filmade lite men varken kamera eller mobil är särskilt bra på ljudinspelning. Vinden lyser med sin frånvaro så motorn får jobba ett par timmar tills vinden vaknar. Enligt GRIB- filen, som vi fick igår, blir det inte så värst mycket vind men när vi närmar oss Santa Maria får vi förhoppningsvis lite sjöbris. Tyvärr fick vi inte någon vind alls, bara 2-3 m/s, så vi hade motorn på hela sträckan. När vi kom fram tog vi en titt i hamnen och sedan åkte vi till en vik som heter Baia da Praia (Strandviken) och ankrade där vid halvsextiden. Vatten var 22 grader så även jag tog ett dopp.



Baia da Praia, Santa Maria, Dia de Portugal, 10 juni 2018

Idag firar Portugal nationaldag och landets president är i Punta Delgada för att delta i firandet. När vi lämnade hamnen där var förberedelserna i full gång och bland annat 1300 militärer hade byggt tält på strandpromenaden, krigsfartyg hade lagt till och polisens båtar övade i hamnen. Som tur var slapp vi allt firande och vid Ilheu do Vila Franca märkte vi inget av allt detta. Här i Baia da Praia på Santa Maria var det tyst.

Santa Maria är en lite annorlunda ö jämfört med de andra öarna i gruppen eftersom den inte är så hög och inte får så mycket regn. Den är, som de andra öarna i Azorerna, av vulkaniskt ursprung men här finns även till exempel röd lera och kalksten med mycket fossilavtryck. Det är, med andra ord, en mycket gammal ö. Eftersom den ligger en grad mer söderut än de andra öarna är det varmare och torrare här. Ön är populär för sina stränder och kan skryta med många soltimmar. Den var först av öarna i Azorerna att bli befolkad av portugiserna 1427. Då var Santa Maria täckt med skog som togs ner för att kunna odla och de lössläppta getterna och fåren (för köttets skull) gjorde resten. Idag är stora delar av ön trädlös. Portugiserna gjorde så med alla öar i gruppen men de klarade sig bättre eftersom de får mer regn. Idag tycker vi att det är vackert med alla odlingsterrasser, blommor, palmer och andra importerade växter men så såg det inte ut när de första portugiserna kom hit. Bland annat på Terceira gör man försök på ett par ställen att återställa naturen i ursprungligt skick. Även på Madeira och Porto Santo togs skogen ner. Madeira får mycket regn men Porto Santo återhämtade sig aldrig på grund av den lilla mängd regn ön får och på grund av vinderosionen av den bördiga jorden. Nu är Porto Santo en kal sandö. Samma fenomen ser vi på Sveriges västkust där skogen togs ner på öarna för att använda som virke (till båtbygge och trankokeri bland annat). Erosionen gjorde sitt och så fick vi de kala klipporna som vi idag uppskattar så mycket. Samma skövling av naturen fortsätter än idag bland annat i Brasilien och Indonesien. Lokalbefolkningen som är i vägen eller protesterar mördas ut. Vi människor verkar ha svårt att fatta visa saker.

Varken Azorerna, Madeira eller Porto Santo var bebodda även om bland annat araberna redan kände till öarna många år tidigare. Ö-arna tillhörde den portugisiska sfären där bland annat Afrika också ingick. På den tiden var Portugal och framförallt Spanien de stora världsmakterna som hade delat, i sann storhetsvansinnes anda, världen i två sfärer. Allt i guds namn naturligtvis.