Borta med Bengt

En resa

26 juni 2018, Vila do Porto, Santa Maria

I morse gick vi till byn för sista gången. Det är en varm dag, som det även var i går, och den nästan obefintliga sydliga vinden känns knappast. Elisabeth vill gärna ut i viken och ankra men vi får nog vänta på gasflaskan. Vi pratade med kvinnan från båtaffären/varvet och den ska vara här sent på eftermiddagen. Men … det här är Azorerna så man vet aldrig! Vi får hoppas på det! Den sista tvätten ligger i tvättmaskinen och dammsugaren har gjort sitt för ett tag. Alla apparater med laddbara batterier är laddade och sjöstuvningen pågår. Sen är det bara att klarera ut och betala hamnavgiften.

Gasflaskan stod och väntade på oss och utklareringen gick fort (114 euro för 10 dagar). Kvällen och natten var väldig varm och vindstilla men på morgonen kom den efterlängtade vinden från sydväst. Tyvärr fick vi den från sidan så det var svårt att komma ut ur boxen. Bengt backar inte så bra och har också lite svårt att få sina 22 ton runt i vinden. Men efter mycket om och men fick vi ut honom ur hamnen utan att ha krockat med något.

Väl ute betedde sig autopiloten konstigt och även när vi styrde för hand blev det lite konstigt med styrningen. Båten bara stack iväg. Som tur var hade vi bestämt oss för att ankra i Baia da Praia över natten. Så snart ankaret satt fast fyllde vi på hydraulolja i systemet för att vi trodde att det var för lite olja i och att vi därmed hade fått luft i styrcylindern. Påfyllning av olja gör man vid rattpumpen inne eftersom det är högsta punkten i systemet. Sedan öppnade vi där bak under vår säng där styrcylindern sitter. Jag luftade och Elisabeth vred på ratten samtidigt men det fanns, som tur var, ingen luft i cylindern.
Däremot såg roderlägesindikatorn lite konstigt ut. När vi lyste med ficklampan kunde vi konstatera att en påse med slangbitar hade ramlat ner och blockerat den lilla manicken som skickar rodervinkeln till systemet och den hade vridit sig ur ’läge’ och till följd därav skickat fel signal till kursdatorn. Vi monterade en liten plywoodskiva framför indikatorn så inget kan ramla ner på den i fortsättningen.

Efter lunch skulle jag fixa lite i förpiken men där luktade det kattbajs. Kattskrället hade bajsat mitt på gennakerns segelsäck. Han hade försökt rymma när vi höll på med linorna i marinan varefter vi stängde in honom i ruffen. Men han måste vara med överallt annars blir han sur. Protestbajs? När vi hade öppnat luckorna under vår säng i akterruffen för att komma åt styrcylindern låg Ove bredvid. När jag skulle hämta en skruvmejsel i verktygslådan låg Ove mitt i vägen på durken framför lådan för att inte missa något. Det är många gånger vi har trampat på honom eftersom han aldrig flyttar på sig men alltid lägger sig mitt i vägen. Måste man flytta på honom för att komma åt grejer blir han ’sur’ men han ligger snart på samma ställe igen. När Elisabeth frostar av kylskåpet, till exempel, ligger Ove med tassarna i boxen och ’är med’. Flyttar man honom kommer han lugnt tillbaka och lägger sig tillrätta på samma ställe igen.


Comments