Bild: Playa de las Cucharas, Costa Teguise. Konstverk av César Manrique.

Här på Kanarieöarna tar folk semester i augusti och verksamheter stängs eller minskas betydligt. Vi har försökt nå den personen, Lara, som är ekonomiansvarig på Rolnautic där vi har köpt delarna till watermakern men hon har inte svarat på våra mail. Semester trodde vi. Jag skrev till Juan Carlos som vi hade kontakt med i första hand men där fick vi ett -jag är på semester, vi ses i september, automatsvar- fast nästa dag svarade han ändå, han skulle kolla med kontoret om betalningen hade kommit in. Sedan kom svaret från Lara att betalningen var inne och ville vi vara så snälla att bekräfta adressen och uppge ett telefonnummer så speditionsfirman kan nå oss om nödvändigt. De skulle skicka paketet så snart som möjligt och maila spårningsnumret till oss. Fint tänkte vi, men ... det var fredag e.l. (efter lunch) så nu är det helg. Nu är segling i allmänhet en övning i tålamod (en segelbåt förflyttar sig lika fort som när man cyklar långsamt) men vi väntar hellre på vind ute på havet än att ligga i en varm och dyr marina för att vänta på ett paket.

Men, som sagt tidigare, vi är lyckligt lottade för att kunna leva så här och vi ska inte glömma att 'Wir haben Zeit' som Michael från 'Vera' lärde oss. De har varit tvungna att övervintra i Patagonien på grund av att deras värmare och radar gick sönder. Reservdelar, ny radar och värmare tog tre månader för att komma fram till Puerto Williams från Tyskland och USA. Väntandet är inte över för dem ännu för nu måste de vänta på att 'Bengt' förtöjer vid 'Micalvi' i Puerto Williams eftersom vi har med oss ett litet paket till dem. Vi fick förfrågan att köpa mörk choklad på Lidl här i Arrecife och ta med oss söderut, det gör vi såklart gärna. Väl framme i Chile behöver vi nog diskutera transportkostnaderna 😉.


En glad cyklist!

Eftersom vi inte har så mycket kvar att laga och fixa, förutom watermakern, tog vi en cykeltur till Costa Teguise som ligger en 7 kilometer från Arrecife. Det är ett riktigt turistställe med framförallt engelska turister. Själva cyklingen var inte lätt eftersom det blåste kuling mot oss hela tiden. Vägen var backig och asfalten grov. Jag började längta efter min gamla landsvägscykel eftersom jag sitter för lågt på den hopfällbara som vi har på båten. Det knakar i 'stålknäet' eftersom man måste böja knäet för mycket. Den har dessutom dåliga bromsar så vi måste ta det lugnt nerför backarna. Jag har 'långfärdscyklat' i många år och tycker fortfarande om att cykla långt. På delar av vägen dit finns bitar med fina cykelbanor men på andra ställen cyklar man på den stora vägen eller på trottoaren. På stranden vajade den gula flaggan (var aktsam) och vågorna gick höga. Vi köpte lite picknickmat på en SPAR-butik och satte oss på stranden efter att ha badat i det klara svalkande vattnet. Sedan cyklade vi tillbaka till Arrecife, delvis på en fin strandpromenad, och eftersom vi hade en stark medvind gick det fort att nå Lidl där vi handlade bröd och kvällsmat. Sedan var det bara att rulla ner för backen till hamnen. Lite stel i benen och med ömmande bakdelar kom vi tillbaka till 'Bengt'. Efter en skön dusch satte jag mig i sittbrunnen med något att dricka och en liten skål chips. I fortsättningen kommer vi att säga: När chipsen blåser ur skålen ... då blåser det! ( i det här fallet 18,8 m/s).


Vattenverket, här görs det dricksvatetn enligt samma pricip som vår lilla watermaker har


Hamninloppet Arrecife


Övergivna odlingsfält och saltpannor finns överallt på ön.