Bild: Porto del Rosario

“To travel is to discover that everybody is wrong about other countries” –Aldous Huxley

Efter en sen frukost rodde vi iland och gick runt på stan. Det är alltid ett letande efter till exempel postkontoret, supermercadon och turistinformationen. Det tar lite tid men det är roligt att gå runt på gatorna och känna in stämningen. Fuerteventura är en av de största öarna av Kanarieöarna men har minst befolkning. Porto del Rosario, där vi ligger för ankare nu, är öns huvudstad. Här finns ett trevånings shoppingcenter med hur många märkesaffärer som helst, till och med H&M finns här. På bottenvåningen finns supermercado ’Hyper Dino’ men inga nytto-affärer såsom järnaffärer eller dylikt går att hitta. Sportaffärer, Intersport till exempel, finns det också gott om men behöver du en rörtång kan du leta länge. I stan finns mycket konst i form av skulpturer, planteringar och stora väggmålningar (murals). Bebyggelsen är en salig blandning av olika stilar och färger men har inte den charmen som till exempel Arrecife på Lanzarote. Ingen Cesar Manrique här som har bestämt om hur byggnaderna ska se ut. Här finns en väldig aktiv segelförening där barn och vuxna är ute varje dag med optimister, kanoter, segeljollar och surfingbrädor. Det finns också en fin strand med dusch, toalett och första hjälpen. Som på alla stränder här finns badvakt. En handikappvänlig trehjulig ’badstol’ med ramp ner till havet finns också.

På Fuerteventura växer nästan ingenting. Det är torrt och det regnar ytterst sällan. En gång i tiden fanns beväxning och här bodde ett annat folk, Guanches, som till största delen utrotades av spanjorerna på 1400-talet när de koloniserade ön. Var har vi hört det förr! Den ganska primitiva befolkningen gjorde stort motstånd men blev till slut besegrade. För övrigt blev öarna redan kända på 900-talet när araberna kom hit för att handla (inte: erövra) bland annat violett färgpulver gjort på en blomma som bara fanns här. De kallade öarna för Insulae Canium, efter de stora hundarna som gick runt på öarna. Namnet hängde kvar och blev så småningom Islas Canarias och gav även namn till den berömda Kanariefågeln. Avvecklingen av skogen och intensivt jordbruk ändrade öarnas karaktär till den gränsen att till exempel Fuerteventura i princip har blivit en ökenö. Men …det är ett riktigt turistparadis med mycket sol, varmt vatten, väldigt lite regn och långa sandstränder med klart turkosblått vatten. Ändå är inte ön så stark exploaterat och turistiskt som till exempel Tenerife och Gran Canaria. Det är ganska lugnt och laid-back. Vi trivs här. Inte så många segelbåtar heller så ankarplatserna är inte överfulla.