Bild: Gran Tarajal by night.


Det blev en orolig natt med dyning och vind från alla hål och kanter så vi sov inte så värst bra. Ankarlarmet gick 3 gånger på grund att vi drev lite hit och dit. Jag hade ställt larmet på 20 meter eftersom viken är långgrund och i fall vinden blåser oss mot stranden ville vi ha lite marginal med djupet. Ankaret däremot sitter som berget i sanden och vi har drygt 30 meter kätting ut i mellan 3,7 och 6,2 meter vatten, beroende på tidvattnet. Vi kan se ankarkättingen och ankaret ligga på botten. Otroligt klart vatten. Det är disigt så sikten är dålig. Det beror på att det finns mycket sand i luften, hela båten är täckt med ett brunt lager. Även inne ligger det ett lager sand på vissa ställen där vinden blåser in genom luckorna, varmt är det också. Vi badar flera gånger för att svalka oss. Lite jobb blev det också. Splitsa en kaus i den 20 mm tjocka linan som vi hade på ankaret och Elisabeth stickar vidare på sina fingervantar. Det finns till och med Wifi om Bengt ligger åt rätt hål så vi kan kolla posten och få väderprognoserna. Vi får ett par dagar med svaga vindar och höga temperaturer. Det gäller att hålla sig bort från staden och hamnen och ankra för att få så svalt som möjligt i båten (och för att kunna hoppa i vattnet utan kläderna på). Vi fortsätter långsamt neråt ön och spanar in olika ankarplatser på vägen. Vi tänker avsluta besöket på Fuerteventura i Moro Jable, en hamn längst ner på ön, och besöka de berömda stränderna från Jandia. Där, i Moro Jable, skulle det finnas en båtaffär där vi kanske kan köpa en extra avfallspump. Den ’gamla’ som vi fixade häromdagen pumpar väldigt sakta så den kommer att ge upp snart. Den ’nya’ pumpen, med läckande koppling, måste vi ’fixa’ först men vi har inte kommit på hur vi ska göra det. På engelska säger man ’If you can’t fix it, chuck it!’, så det blir kanske så med den pumpen. Vi har inga stopp varken i luftningen eller i sugslangen till septiktanken. Får vi tag på en pump kommer vi nog att segla därifrån över Atlanten. Får vi inte tag i en pump seglar vi till Pasito Blanco på Gran Canaria för att köpa en där. På eftermiddagen kom det en tysk Najad ’Florentine’ in i viken som hade tänkt sig ankra men tyckte väl att det var för rullig så de gick in i hamnen. När eftermiddagsbrisen börjar blåsa vid fyratiden studsar vågorna tillbaka på hamnpiren och ger en korsdyning som inte är så värst rolig. Bengt klarar sig bra eftersom han är både stor och tung men en mindre båt har det nog inte så roligt i den.

Vi har inte haft någon lycka med att hitta en försäkring till vår seglats till Antarktis än men vi ger inte upp hoppet, vi fortsätter leta.