För två veckor sedan siktade vi Martinique och ankrade, som 2016, vid Sainte Anne. Vi är trötta efter den långa överfarten och besvikna över att inte har kommit till Uruguay.

En lång lista av åtgärder och lagningar väntar på oss. Det tog ett par dagar innan vi orkade ta jollen iland. Åtgärdslistan ökades med 'fixa utombordaren' eftersom den inte fick kylning, blev varm och stannade.

Väl iland klarerade vi in på 'Snack Bo-Bo' och gick till bageriet och mataffären. Efter Azorerna kändes allting dyrt så det handlades inte så mycket fast en cocosglass kunde jag inte motstå.


Städningen tar aldrig slut

Sedan började vi på fixa-listan. Generatorn åkte ut på akterdäck, tvättmaskinen på, watermakern på och batteriladdning på. Efter 37 dygns segling har man en del tvätt. Det finns tvätt-o-mater iland men de är dyra, minst 9 euro för en vanlig maskin, så Elisabeth tvättar på Bengt och önskar sig störtregn varje dag. Dels använder vi tvättmaskinen för korta tvättar, dels använder vi 'tvättpåsen'. Det är en svart vattentät säck som vi ärvde efter Kerstin från Galileo. Man lägger tvätten, vatten och tvättmedel i den och ställer säcken i solen. Av och till trampar man på den för att 'tvätta' och sedan sköljer man. Klart!


Tvättpåsen

Andra saker som vi lagade är lösa kablar mellan batterier, el-problem vid autopiloten, rostborttagning och måla på däck, borttagning och tätning av ventilatorn över köket (det fick göras två gånger innan den blev tät) och förluckan. Elisabeth hällde hinkvis med vatten över den och Wim satt inne med ficklampa för att hitta stället där det kommer in vatten. Det var inte så svårt eftersom det bokstavligen rann in på babords kortsida. Tyvärr fick vi ta av hela luckan och göra om. Eftersom det regnar mycket här måste man kolla vädret noga innan man börjar med något sådant. När jag tog av ventilatorn över köket var det inga moln på himlen men när jag var färdig en timme senare kom regnet och himlen var svart.

Som sagt regnar det ganska mycket här och Elisabeth samlar vatten och tvättar och tvättar och tvättar. Hon håller även på med mögelsanering i skåpen. Framförallt i de skåp där saltvatten har läckt in via ventilatorn och förluckan.


Ny Honda

Sedan flyttade vi oss till Le Marin, längre in i viken, där alla affärer finns och ankrade. Här ligger ganska många båtar som vi känner igen från för två år sedan. Vi har försökt att få tag i reservdelar till vår lilla Yamaha utombordare men lyckades inte med detta så vi bestämde oss för att köpa en ny utombordare. En 2 hästar tvåtakt hade varit billigast men tyvärr får man inte sälja tvåtaktare till européer längre så vi köpte en liten Honda fyrtakt på 2,3 hästar och fick 200 euro i inbyte för vår gamla Yamaha. Hondan är luftkylt och miljövänligt. Vi köpte den på 'Mecanique Plaisance' här i marinaområdet. Försäljaren Ronny, en ung kille, var enastående och hjälpte till med monteringen, fyllde på bensin och olja och hämtade lite verktyg när träbiten på akterspegeln på vår jolle fick filas ner en bit för att få plats med den nya motorn. Han fixade och donade med ett leende på läpparna, ett riktigt charmtroll. Det var datorkrångel i affären så han kunde inte registrera oss för garantin (3 år) men det gick att fixa per telefon, vi var imponerade. När vi väl åkte iväg vinkade han och hans kollega av oss. När vi kom till jollebryggan senare för att handla var det tummen upp och glada miner, en positiv överraskning!

Vi handlade även på Leader-Price, supermarket, åkte till posten, turistkontoret, klappade katterna vid marinan och åkte till ännu fler båtaffärer. Det finns ganska många välfyllda båtaffärer där seglarna samlas. Många har långa listor med saker som gått sönder och Le Marin är en av de få ställen i Västindien där man kan få tag det mesta till hyfsade priser. Nackdelen/fördelen är att man gör allt med jollen. De flesta affärer vid vattnet har egen jollebrygga. Det krävs däremot en jolle med motor, att ro är svårt när det blåser och avstånden är stora.
Nu vi ändå hade kreditkortet framme gick vi till båtaffären och införskaffade oss en solpanel och lite kablar. En MPPT-regulator hade vi i reserv på Bengt. Panelen är på 100 Watt och kostade 130 euro. Nu har vi totalt 400 Watt solpaneler som förhoppningsvis tar hand om våra batterier och ser till att de förblir fyllda. Vi har även en vindgenerator på 400 Watt. Monteringen av solpanelen krävdes att skåp tömdes och fack öppnades för att dra kablarna. Vi fick även borra hål i akterdäcket för kabelgenomförningen.

Ibland gör man saker utan att vara medveten om varför. Vi köpte en ny solpanel och sedan slutade vindgeneratorn att fungera. En tillfällighet? Vi tog den ner från stolpen och mätte igenom kablarna. Det fanns ström fram till stolpen men inte i kablarna på översidan av den. Självklart hade en av kablarna i stolpen gått av. Som tur var det inte vindgeneratorn som gått sönder den här gången. Med hjälp av ett rensband drog vi nya kablar genom den 2,5 meter långa stolpen, skarvade ordentligt med både vulk-tejp och el-tejp, monterade vindgeneratorn, skruvade på bladen och ... laddning. Skönt att den fungerar igen men hur kunde kabeln gå av inne i stolpen?


Den nya panelen


Solpaneler laddar mycket och är tysta men behöver en plats utan skugga för att ladda maximalt. En omöjlighet på en båt. Vindgeneratorn laddar mindre och låter på gränsen till att man behöver öronproppar, även med de 'tysta' bladen vi har, men finns det vind laddar den dygnet runt. Här i Le Marin laddar den i genomsnitt 1,5 ampere per timme, 24 timmar om dygnet. En 100 watts solpanel laddar 3-4 ampere i genomsnitt i 10 timmar om dagen. Vi har totalt 400 watt solpaneler men tre 50 watts paneler ligger på ruffen och sprayhooden och får ingen sol på eftermiddagen. Vindgeneratorn ger mer ampere ju mer det blåser och ger till exempel 10 ampere i timmen vid 12 m/s men det är ganska ovanligt att vinden är så pass starkt i ett helt dygn. Solpanelen däremot ger max 5 ampere i timmen hur mycket solen än lyser. Batteribanken på Bengt är på 720 ampere så vi har, utan att förstöra batterierna, 360 ampere till vårt förfogande. Så mycket kan vi naturligtvis inte ladda med våra solpaneler så tyvärr måste motorn hjälpa till ibland en timme eller två. Vi har vanliga förbrukningsbatterier och de gillar inte att blir urladdade mer än 50%. Största förbrukaren är kylskåpet (vi vill inte veta hur mycket det förbrukar men det är en del), men även watermakern (8 ampere), toaletten (12 ampere), autopiloten (max 38 ampere), datorn (2,5 ampere) och radion (max 30 ampere) drar en del ström. De flesta apparater är inte påslagna mer än ett par minuter men till exempel kyl, dator och autopilot (när vi seglar) är på dygnet runt. Watermakern är på 6 timmar och förbrukar då 48 ampere. Dessutom vill många moderna strömsnåla apparater ha hög spänning för att fungera som de ska.

Vindmätaren har lagt av för denna gången. Jag har gått igenom kablarna och kollat med mätinstrumentet hur mycket volt det finns i de små kablarna som kommer från masttoppsgivaren. Där var det då inget konstigt. Det ska finnas 8 volt upp till masttoppsgivaren och de små kablarna som anger vindhastighet och vindvinkel (grön, gul och blå) ska ha mellan 0 och 6 volt beroende på vindhastighet och riktning och det stämde. Det här instrumentet, en Raymarine ST 60+, köpte vi begagnad på blocket för många år sedan eftersom det som satt på båten när vi köpte den inte fungerade.

Septiktanken hade också en av sina dåliga dagar och ville inte tömma sig. Pumpen gick och gick men skiten låg kvar i tanken. Nu har vi ju lärt oss var problemet ligger så pumpen togs isär och gjordes rent. Plasthandskar på, blöjor under slangarna och klädnypan på näsan. Som tur var blåste det ordentligt så doften försvann fort. Det fastnar urinstensflagor och annat smått och gott mellan ventilerna i pumpen och då funkar den inte eftersom ventilerna inte tätar när membranpumpen suger eller trycker. Enligt instruktionsboken behövs inget filter eller dylikt men vi vet ju men vi har en annan åsikt om det.


Sjövattenpumpen läcker

Motorn gicks igenom, ett svettigt arbete. Olja och kylvätskan bra. Bränslefilter såg mycket fina ut och hade ingen gegga eller vatten i koppen. Bengt har rullat och rullat de sista dagarna innan vi kom fram och vi hade knappt någon diesel kvar men ändå var våra grovfilter hyfsat rena. Det brukar komma med en massa gegga annars när tanken börja bli tom. Bränslesystemet gjordes rent och nya filter monterades. Tanken är i princip tom så vi väntar med att fylla våra nya filter med diesel tills vi har tankat. Dagtanken är full så vi kan köra motorn i ett par timmar.
Sedan var det dags för sjövattenpumpen. Den togs av motorn och sedan var det inte så enkelt att ta bort alla delar ur den. Enligt Volvo-Pentas verkstadshandbok behöver man en mängd specialverktyg men jag har bara hammare, avdragare och skruvmejslar. Jag fick använda avdragaren och hammaren men sedan fick jag loss allt. Framförallt axeln var svår att få ur lagerna. Nya tätningsringar, nya o-ringar, ny axel, nya packningar och en ny impeller monterades. Sedan monterades allt på motorn igen. I verkstadshandboken ser det enkelt ut men när man ligger halvt över motorn och man inget ser för att svetten rinner på glasögonen och pannlampan lyser åt fel håll känns det med en gång jobbigt och så når man förstås inget. Börjar dessutom sakerna läcka när man öppnar sjövattenkranen efter återmonteringen är man redo att slänga hela skiten i havet. Efter mycket trixande fick jag allt tätt förutom en liten skruv. I pumphuset sitter en mässings förtjockning som gör att impellerbladen trycks ihop så vattnet kan pumpas in i motorn. Den lilla plattan sitter fast med en liten mässingsskruv som man skruvar in från utsidan. Den hade självklart gått av efter alla år i saltvatten och en ny följde förstås inte med i renoveringssatsen. Min lösning med en lång skruv och mutter funkade inte så jag fick leta upp en exakt lika lång 5 mm skruv och skruva in den. Sedan var det bara att starta motorn för femte gången och konstatera att det inte läckte en droppe längre. Gamla motorer är som gamla gubbar: det tar lite tid! (och läcker 😉 enl. E)

Generatorn hade lossnat en aning så remmen slirade. Elisabeth höll den spänd och jag skruvade fast bultarna ordentligt. Klart!

En dag tog vi jollen genom mangroven och uppför den lilla floden till båtaffärerna bakom varvet. Vi skulle till Equinox som vi skulle fråga om de kunde laga vindrodret. Vi träffade ett trevligt par från Belgien som hjälpte oss att hitta rätt. Equinox hade nämligen flyttat till ett ställe vid den 'nya marinan'. Även mannen i affären bredvid, YES, var mycket hjälpsam och ringde till Kashmir som äger Equinox. Vi skulle lämna in röret till verkstaden så vi tog jollen dit och träffade vår båtgranne Chris från den tyska båten 'All-in' som bor här och jobbar som svetsare. Vi lämnade in vårt rör till honom och får förhoppningsvis ett nytt nästa vecka men vi ska få en offert först. Sedan tog vi jollen till Leader-Price för att handla och där kom vi i samspråk med den kanadensiska kvinna som jag träffade i båtaffären igår. Hon har seglat runt i Västindien i 25 år och kan sin sak. Hon jobbar som 'chef' på stora charterbåtar och tjänar ganska bra på det.


Squal på ingång

Efter att ha konstaterat att vattenpumpen till motorn kan börja läcka när som helst tänkte vi sätta in en kran i saltvattenintaget för att kunna stänga av vattnet till motorn, en säkerhetsgrej, men ha kvar intag av vatten till toalett, kök och watermaker. Tyvärr hade en av slangmuffarna på T-stycket korroderad och gått av och det läckte rejält. Jag åkte till YES, båtaffären bakom varvet och köpte nya rörmuffar och ett T-stycke. Han hade inte övergången som vi behövde till vår 16 mm slangmuff men var så snäll att skruva loss den gamla med en stor rörtång. Vi hade inte fått loss den med den lilla tången vi har på båten. Han som har affären talar utmärkt engelska, är mycket hjälpsam och saluför allt som har med solpaneler, båt-el och watermakers att göra till hyfsade priser. Han reparerar även watermaker. Rekommenderas!

Så undrar ni förstås vart vi ska ta vägen, eller hur? Hmm ... vi håller på att diskutera det för fullt. Det finns för och nackdelar med alla idéer som vi har och vi har inte kommit fram till något beslut ännu. Vi kommer i alla fall inte att segla tillbaka till Norra Europa. Det är många faktorer som spelar roll, bland annat vill Elisabeth inte stanna i tropikerna eller segla genom Panamakanalen till stilla havet. Den ekonomiska faktorn spelar också en roll, inte minst priset på flygbiljetterna till Sverige för att besöka bland annat barnbarnet Iris.


Här börjar den lilla floden genom mangroven

Trettiosju dygn på en liten yta till havs och äktenskapet håller fortfarande! Bengt har visat sig segla bra även om det blåser, vi har fullt förtroende för honom. Nackdelen är att han är en 'blöt' båt på grund av att han väger för mycket. Han gillar att gå igenom vågorna så det gäller att få luckor och ventiler täta. Det blir nog att vi försöker komma till Patagonien ändå, vi kommer att stanna kvar i Västindien tills orkansäsongen börjar i juni 2019. Sedan seglar vi till Azorerna och fortsätter till Kanarieöarna och vidare till Uruguay i december 2019.

Nu börjar vi nå slutet på våra listor för den här gången och vi längtar efter att segla härifrån till de vackra vikarna norr om Le Marin där vi kan snorkla i det klara varma vattnet. Kvar är att tanka diesel, bensin, vatten vid sjömacken, ett sista besök på Leader-Price och Bengt är redo för avfärd ...