15 januari 2019, Portsmouth Dominika tisdag

"To travel is to discover that everybody is wrong about other countries" -Aldous Huxley

Vid niotiden hämtade Martin (Providence) oss och lämnade oss vid den väntande minibussen som skulle ta oss till bland annat byn där Caraibe-indianerna bor. Det blev en mycket trevlig dag med vår guide Dion, en mjuk och trevlig man som inte hade bråttom och tog sig god tid. Dominika är den enda ön i Västindien som har kvar ursprungsbefolkningen. De är inte många men de har överlevt i alla år tack vara djungeln där de har kunnat gömma sig. Som överallt på ön har 'Maria' också slagit till hårt i byn där indianerna bor och Dion hittade ingen som kunde berätta lite om deras historia men vi träffade några av dem ändå. Det var mycket intressant och de små träskulpturer som de sålde var slående lika statyerna som finns på Påskön.



Efter en god men dyr lunch med mycket lokala produkter såsom ginger beer, rötter och frukt åkte vi vidare. Dion stannade ofta så vi kunde titta runt lite. Elisabeth berättade för Dion att hon har allergi och får klåda i ögonen så hon fick några små blad av honom som 'rensar ögonen'. Man krossar några blad och lägger dem i vatten över natten, sedan sköljer man ögonen med det. Han har en syster i Holland och berättade på ett mycket kroppsligt sätt hur han satt vid elementet i systerns lägenhet och frös fast det var mitt på sommaren när han besökte henne och solen lyste.



Tyvärr har Dominika haft ett dåligt rykte bland turister och seglare. Här i Västindien har vi aldrig varit på ett trevligare ställe än just Dominika. Människor är inte rika men stolta och vänliga. Var kan man gå på gatan där folk hälsar, stannar för en pratstund och önskar välkommen till sin ö. Självklart försöker många tjäna en slant på oss seglarna men man är lika vänlig om man tackar nej. Många seglarna undviker ön men åker gärna till exempel till St. Lucia eller St. Vincent där folk mördas och rånas oftare, det förstår vi inte. Bara för ett par dagar sedan mördades OCC-portofficer i St. Lucia. Genom åren har det varit mycket grova rån, våldtäkter och mord av bland annat seglare och turister.



Nästa stopp var 'Emerald Pool', ett vattenfall som står på Världsarvslistan. Där simmade vi i det svala vattnet. Underbart! Sedan körde Dion oss över ön och vi kunde se med egna ögon hur 'Maria' hade gått åt regnskogen, vägarna, broarna och husen. Vid flera tillfällen stannade vi och besökte bland annat två kyrkor. När vi körde in i Portsmouth passerade vi ett alldeles nybyggt universitet. Studenter och all personal evakuerades när 'Maria' var på väg och kom aldrig tillbaka från Barbados. Byggnaderna är helt oskadade och står tomma. Vi kom hem efter solen hade gått ner, trötta och fulla av nya intryck.










Wim och Dion