Bild: Far, jag får inte upp min kokosnöt


Vi rodde iland till den vackra sandstranden framför Bengt och gick en lång promenad på den vidsträckta stranden, först åt ena hållet mot Pointe de Folle Anse och sedan åt andra hållet där man kommer till den lilla byn St. Louis. Det verkar vara ett väldigt lugnt och laid-back ställe för när vi kom till byn var det inte mycket aktivitet som pågick och det fanns inte så många turister på stranden heller. Elisabeth trodde hon hade kommit till Paradiset: fin vit sand, klart varmt vatten, kokospalmer och viktigast av allt: inga grannar. Som på andra ställen på de franska öarna hälsar de svarta lokalborna glatt men inte de vita. Vattnet är turkosblått och klarare än något vi har varit med om. Det är som att simma runt i ett akvarium.

Efter promenaden tog vi ett långt dopp i havet innan vi rodde tillbaka till Bengt. Till Elisabeths stora glädje hittade vi två stora kokosnötter på marken som vi ska försöka öppna med hjälp av macheten. Lyckas vi inte med det använder vi 'The Dominican way': man kastar nöten mot en stor sten först för att få till en spricka innan man tar till macheten. Hittar man en kokosnöt och vill man veta om den är ok så är det bara att skaka den. Hör du vätskan i nöten så är det 'bara' att öppna och njuta.