Borta med Bengt

En resa

Om snorkling, valjakt och ett farligt djur som kallas för Homo Sapiens.

Bild: Kajakerna på rad på Cousteau-revet

17 januari 2019, Guadeloupe, Plage Malendure söndag

Efter frukost lastade vi våra snorkelgrejer, extra kläder, handduk, tvål (till cyklopen), kamera, vattenflaska och frukt i jollen och åkte över till Pigeon Island för att snorkla på Cousteau-revet.

Mitt sår var inte helt läkt än men vi la ett 'vattentät' plåster på och bandage runt för att skydda det. Jag hade dessutom dykskor på som extra skydd. Väl framme vid öarna var det redan en massa folk i vattnet och på stranden låg kajakerna i rad. Vi fick ro in den sista biten eftersom det råder motorförbud inne i viken och drog jollen upp jämte kajakerna på stenstranden. Först gick vi över den lilla ön till andra sidan där det finns en vik, även den med stenstrand, som kallas för 'akvarium'. Grund och kristallklart vatten och mängder med olika fiskarter, den ena färggrannare än den andra, och ingen av de verkar vara det minst rädda för oss människor. De kommer nära, är nyfikna, och fortsätter sedan med sitt fast vi ligger där över dem eller simmar efter dem. På Cousteau-revet råder fiske- och harpungevär-förbud sedan många år och eftersom de flesta fiskarna lever hela sina liv i skydd av revet ser de inte oss människor som de farliga rovdjuren som vi vanligtvis är.

f

Stor kunskap ägnas åt att tillverka pilbågar, armborst och slungor, men fåglarna i luften störs och såras av dem. Stor kunskap ägnas åt att tillverka krokar, nät och andra sådana ting, men fiskarna i vattnet störs och såras av dem. Stor kunskap ägnas åt att förfärdiga och sätta ut fällor, nät och snaror, men djuren som lever på jorden störs och såras av dem. Zhuang-Zi

Tyvärr blev det inte så bra bilder med kameran som vi har men några blev det i alla fal.

Därefter gick vi tillbaka till den stora viken där de flesta snorklar och simmade runt i 'bassängen' där det fanns en del riktigt stora fiskar i alla möjliga färger. Sedan tog vi oss över den grunda delen som skiljer 'bassängen' från det djupa vattnet på utsidan av ön där bland annat Cousteau-statyn finns. Han står på en fin sandplätt på runt 12 meters djup. Jag kom nästan hela vägen ner men eftersom jag hade andra, styvare, simfötter på mig, på grund av jag har dykskor på mig, och på grund av att jag hade en våtdräkt utan vikter på mig (jag fryser lätt) fick jag inte tillräckligt fart neråt. Nästa gång ska jag klappa honom på huvudet!

Där finns också 'väggen' där de flesta dykare håller till. Inte så många fiskar att se för oss snorklare där men däremot finns det mer korall att beskåda. Sedan var det bara att simma tillbaka till stranden och sitta en stund i solen för att värma sig innan vi drog jollen i vattnet och rodde ut ur det avspärrade området varefter vi kunde starta motorn och åka tillbaka till Bengt. På hemvägen blev vi rejält blöta eftersom det blåste hård motvind så jollen tog in en del vatten i den korta men branta sjön. Det 'vattentäta' plåstret var inte tät längre efter dryga timmen i vattnet men såret såg bra ut. Efter lunch ökade vinden ännu mer och snart blåste det mellan 12-15 m/s från en klar himmel. Vindgeneratorn snurrade för fullt, solpanelerna fick sol, kylskåpet gick på röd (nedfrysning), watermakern gjorde vatten och batterierna visade 14 volt.

Här på Cousteau-revet tittar vi på fiskar, sköldpaddor och annat som finns undervatten. Samtidigt äts det fisk och skaldjur, här i Västindien Langouste (hummer utan klor), som vi oftast behandlar väldigt illa Artikel om Fiskar. Att ta ut folk i båtar för att titta på fiskar, delfiner och till exempel valar har blivit en stor inkomstkälla och har skapat många arbetstillfällen här på Guadeloupe såsom i många andra länder. Det är inte bara de som kör båtar och organiserar turerna som tjänar på detta utan också till exempel restauranger, biluthyrningsfirmor, hotell och affärer (och valarna förstås).

bot

Valexpert Tom Arnbom, från WWF Sverige tror att den isländska och norska valfångsten kan avslutas om cirka tio år, detta till stor del tack vare turismen. - Valskådningen omsätter idag mycket mer än vad valfångsten gör. Jag vet att man bedriver valskådning i åtminstone 80 länder idag och det har säkert en omsättning på tiotals miljarder dollar varje år, säger Arnbom nöjt.

Många djurarter, bland annat valar, har blivit utrotade eller nästan utrotade på grund av hänsynslös jakt och slakt. Ibland undrar man om vi människor överhuvudtaget har någon intelligens, djuren verkar tar mer hänsyn till varandra och den värld de lever i än Homo Sapiens. Valfångst är omtalat och illa omtyckt och det finns ingen stor marknad för köttet eller andra produkter från valarna längre. Det enda landet som köper valkött är Japan, som också bedriver valjakt. Valskådandet (Whale-watching) genererar mer pengar och håller mer människor sysselsatte än själva valfångsten och har blivit en stor industri i många länder där det har bedrivits valfångst i många år som till exempel på Azorerna. Även i länder som Norge och Island är Whale-watching en industri med stora inkomster som drar folk från hela världen. Ävenså slutar dessa länder inte att jaga valar. Deras död är bland det mest plågsamma som man kan skåda. Inbitna valfångarna brukar säga att om de skulle kunna höra valarnas lidande skulle valjakten slutat för många år sedan.

bor2

När kunskapen blir allt listigare, mer mångsidig och konstfärdig, blir människor omkring den störda och sårade. De försöker då fatta vad de inte vet, men gör inga försök att fatta vad de redan vet. De fördömer andras missförstånd, men fördömer inte sina egna. Ur detta kommer än större förvirring. Zhuang-Zi

Norge, Island och Färöarna är de länderna i Europa som fortfarande jagar och dödar valar. Många turister åker på valskådning och går sedan på restaurang för att äta valkött. Mark Carwardine, bland annat zoolog, har skrivit boken om 'Whale-watching in Britain and Europe' där han går på restaurang på Island och frågar turisterna varför de äter valkött efter de har varit på valsafari. Svaret han oftast fick var att man 'måste ha testat en gång'. På till exempel Island är turisterna (en miljon om året), förutom valfångarna själva, de enda som äter valkött och så länge de gör det fortsätter valfångsten. Där har det gått så långt att vissa restauranger skyltar med 'Whale friendly' märken för att markera att de inte serverar valkött. Turister är inte bara en inkomstkälla men också en makt (liksom alla konsumenter är) och bestämmer de sig för att inte besöka en restaurang eller bojkotta ett land på grund av till exempel valfångsten så känns det i befolkningens plånböcker och plötsligt börjar saker och ting ändras.

För ett par år sedan hade vi 'köttfärs-skandalen'. Inte bara i Sverige men även i andra länder i Europa packades köttfärs om med ny 'bäst före' datum. Hade vi till exempel slutat handla kött på ICA, Konsum eller City Gross och samtidigt ställt krav på hur kött hanteras hade detta aldrig hänt igen. Då hade vi som konsumenter fått mer insyn i vad som händer bakom kulisserna i köttdisken. Vi betalar helst så lite som möjligt för fisk och kött, som för allt annat, och hur djuren blir hanterade är inte det första vi tänker på när vi står framför köttdisken. Inte heller tänker vi på hur hanteringen bakom disken har skett. Som ensam konsument har vi inte mycket att säga till om men när det står tusen ilskna sådana framför ingången till den lokale ICA-butiken brukar förändringar ske förvånansvärt snabbt. När det börjar kännas i plånboken kastas 'traditioner', malplacerat 'stolthet' och 'inarbetade metoder' geschwint överbord.

Einst junge Wilde sind gefügig, fromm und zahm, Gekauft, narkotisiert und flügellahm, Tauschen Samtpfötchen für die einst so scharfen Klauen. 'Das Narrenschiff' Reinhard Mej

k
En knölval 'Broachar'

Som Reinhard Mej sjunger i 'Das Narrenschiff' är dagens moderna och unga människan pacificerad och mera nöjd med att titta på en skärm än att förändra saker och ting och på så sätt se till att deras barn också kan njuta av att se en val 'broacha' ute på havet och inte bara på Youtube.

På Färöarna skyller de på valfångsttraditionen och arbetstillfällen liksom i Norge och på Island. Förändringar och att ta hänsyn till djur och natur verkar vara farliga. Framför allt på Färöarna, som har självstyre men är en del av Danmark, verkar de inte förstå att turisterna inte åker dit på grund av valjakten och det aggressiva sättet det försvaras på. Färöarna är sagolikt vackra med stora kolonier havsfåglar och många val- och delfinarter att se på. Befolkningen skulle kunna arbeta med Whale-watching och dylikt och på så sätt tjäna pengar, få meningsfullt arbete, få mer besökare och ge sina öar ett bättre ryckte i stället för att döda försvarslösa djur på ett vidrigt sätt som det dessutom inte finns en marknad för.

val
Valslakt!

Valfångsten går inte runt ekonomiskt men får mycket pengar i bidrag samtidigt som antalet arbetstillfällen är mycket liten. Valskådandet (Whale-watching) däremot genererar både pengar, jobb och dessutom goodwill för landet. På Azorerna var valfångst en tradition lika mycket som på till exempel Färöarna eller i Norge men där slutade man med valjakten, satsade istället på Whale-watching och skapade därmed en ny tradition och samtidigt en stor inkomstkälla och många arbetstillfällen. Färöarna, Norge och Island lider kollektivt av Teomani och Megalomani som yttrar sig i nationalistiskt prat som att 'andra inte ska lägga sig i vad vi gör' och våra 'traditioner' är heliga. Vi föredrar Azorerna.
Man ska inte glömma att vi bor på ett klot som inte mår så bra just nu.

Det är kanske dags att tänka om, på det sätt som de gjorde på Azorerna, och skapa nya 'traditioner' såsom: En planet, ett folk, ett land, en valuta, en framtid. One for all, all for one!

Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion, too
Imagine all the people
Living life in peace... You...

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one
'Imagine' John Lennon


4

5

6

2

2


Comments