En varm natt med en avtagande vind så Bengt seglade ’bara’ i 3,5 knop ett tag. Tidigt på morgonen ökade vinden igen och tog vi upp farten. Saragossatången har, som genom ett trollslag, försvunnit. Lunch var ris och köttfärssås.

På eftermiddagen tog vinden siesta, vi med, och Bengt slöseglade vidare mot Bonaire. Enorma mängder alger i havet som färgas alldeles gult av det, det luktar också. Mycket varmt idag, inte mycket vind, så vi tog det väldigt lugnt och lugnt på Bengt betyder läsa och sticka ute i skuggan i sittbrunnen eller sova.

Vi har hittills inte sett varken delfiner eller valar och väldigt få fartyg men efter kvällsmaten, risgrynsgröt, fanns det plötsligt ett skepp på horisonten som inte fanns på AIS och det verkade dessutom driva. Eftersom vi seglade ganska nära Venezuela trodde Elisabeth att pirater låg och väntade på oss men i kikaren såg man tydligt att det var ett kustbevakningsfartyg. Noggrann granskning visade stora ränder på fören föreställande den venezuelanska flaggan (gul-blå med stjärnor-röd) . Ett tag befann den sig framför oss men sedan körde det sakta vidare.