Skönt att kunna sova en hel natt utan att bli väckt för att ’det är din tur’ eller ’klockan är två’. Det var bara Obama som väckte mig vid femtiden eftersom han ville ha mat. Efter frukosten bakade Elisabeth bröd och sedan tog vi oss en snorkeltur och hälsade på besättningen från ’Rebel’, en holländsk båt som ligger på bojen bredvid oss. Mer snorkling på eftermiddagen, det är verkligen fantastiskt fint här, samt lite tvätt och lagning av joysticken.

Vid tömning av septiktanken har det luktat mycket på sistone. Det visade sig att uppsamlingstanken i motorrummet har en liten spricka på en svets på undersidan av tanken. När vi tömmer septiktanken droppar det från sprickan in i motorrummet och då luktar det äckligt. Lagning sker med stålepoxi (Biltema) i flera lagar så förhoppningsvis får vi det tätt igen. Ikväll lager ett och två av tre. Imorgon lager tre.


13 maj 2019, Kralendijk, Bonaire, måndag

Tvättdag!
Vi skulle egentligen iland men det blåste kuling och tvättmaskinen var full av äckligt brunt illaluktande vatten eftersom vi hade glömt att stänga kranen mellan den och avloppstanken innan vi lämnade St. Maarten så en del äckelvatten hade runnit in i tvättmaskinen vid tömning av septiktanken. Usch! Efter städning av trumman körde vi en tom maskin med vinäger/tvättmedel och sedan två korta program med lakan. Generatorn på akterdäck och watermakern på så vi kunde hoppa i vattnet och snorkla runt och på så sätt slippa oljudet från båda maskinerna.

Varje gång vi snorklar se vi olika arter i de mest fantastiska färger simma omkring. Vattnet är kristallklart och inte djupt heller så man ser bra när man snorklar. Man behöver inte heller åka med jollen nånstans eller ta en färja. Det är bara att hoppa i vattnet från båten och börja simma runt. Det enda man behöver är att vänja sig vid alla dykare som simmar under oss. Dykning är verkligen grejen här på Bonaire. Även jag är lite sugen på att ta en kurs. Själv har jag inga problem med ’djupet’ vilket Elisabeth har, men jag gillar däremot inte ’höjder’ såsom att åka upp i masten. För Elisabeth är det tvärtom, inga problem med ’höjder’ men ’djupet’ gillar hon inte. Tillsammans kan vi i alla fall båda delarna. Jag dyker ner och gör rent botten, frigör ankaret och tar ut linor ur propellern om så måste och Elisabeth åker upp i masten för att fixa med lampor, linor, kontrollerar riggen, o.s.v. Visst är det bra?

Det kom någon från Marinan åkandes förbi med en lapp så nu vet vi att vi måste betala 10 USD om dagen på marinakontoret. Han visste redan att vi kom hit i lördags.