Bild: Heidi tar hand om ett av såren.


Den första veckan av min tre veckors ’gräsänklings’ period ägnades, som ni har kunnat läsa om i förra inlägget, åt måleriarbete.

Den andra veckan ägnades åt en massa småjobb såsom filterbyte på watermakern, beställa saker som Elisabeth ska ta med sig hit (bland annat en renoveringssats till motorns cirkulationspump), lagning av ett läckande värmeelement i doghouset, polering av allt rostfritt stål ute och en del ’datorarbete’ som jag gjorde utanför ’Pirate’s Nest’. Jag hade också en diskussion med Thomas, som tillverkade vårt vindroder, via mejl och han skickar ett nytt till oss, mot betalning förstås, som han tillverkar enligt mina önskemål. Som plåster på såret skickar han med en ny infästning till paddeln, utan kostnad, som också gick sönder.

Angående watermakern hade jag en lång diskussion om flödet i Spectras matarpump och filter med vår granne från den tyska ’Antje’, som också har en Spectra watermaker, på gratis-bussen in till supermarknaden. Som test tog jag bort 20 micronfiltret och använder nu bara Spectras egen 5 micronfilter. Resultatet är att vi får 2 liter vatten mer per timme (21 liter) vid 13,6 Volt, som är Spectras mått för att mäta den tillverkade vattenmängden. Mer lär inte vår lilla Ventura kunna producera. Nackdelen med att ha bara ett filter är att det måste bytas oftare men, eftersom de är tvättbara och således återanvändbara ett antal gånger, kostar det inte så mycket. Jag samlade också in en del information om Columbia, Panama, Ecuador och Chile på nätet men också genom att prata med andra seglare som ligger här och, som jag, tar gratis-bussen till supermarknaden. Bakom Bengt ligger nu ’Artemis’ med Neil och Heidi som vi träffade på St. Maarten. Kul att bli bjuden på middag. Det var ganska tomt på båtar när vi kom hit men nu börjar det komma in lite fler nu när orkansäsongen har börjat i Västindien men de allra flesta lämnar sin båt här och flyger ’hem’ för ett antal månader. I viken ligger en del båtar för ankare men många är obebodda.

Vädret fortsätter vara mycket blåsigt med, enligt väderleksrapporten, en del regnskurar. En tropisk våg passerar och ger oss det ostadiga och blåsiga vädret. Att ta sig iland när det blåser 15–22 m/s är inte lätt även om roddturen till jollebryggan, som ligger ner för vinden, är både snabb och torr. Att åka tillbaka är däremot en blöt angelägenhet, inte bara på grund av vinden men framförallt på grund av de korta vågorna som uppstår här i det ganska grunda vattnet. Det gäller att ha vattentäta påsar till datorn och maten. Jag brukar skölja av kläderna direkt vid hemkomsten eftersom minst en våg brukar hoppa ombord och över mig.

På grund av vädret åker jag inte iland varje dag. Det är ganska skönt att sitta i sittbrunnen och läsa nu när de flesta jobben från min ’lista’ är gjorda. Kvar är olja och filterbyte på motorn, idem på utombordaren. Ibland glömmer jag tiden och sträckläser boken till den sista sidan. På ’Curacao Marine’ hittade jag två intressanta, men tjocka, böcker på holländska om Romarriket. Biografin över ’Augustus, den första kejsaren’ var mycket intressant men ’De Centurio’ av Jan de Hartog var en roman att fastna i. Den är en lös fortsättning på ’De Kapitein’ och ’De Commodore’ som jag redan läste som ung. De Hartog skrev också ’Het Ziekenhuis’ (Sjukhuset) som varje Amerikaälskare borde läsa för att bli av med vanföreställningen av att USA är ett demokratisk land eller tar hand om sina invånare.

Åtföljd av sex av sina visaste män reste Gule Kejsaren till berget Chu-T’zu, för att tala med den mystiska Ta Kuei. I Hsiang Ch’engs vildmark hamnade följet vilse. Efter en tids vandring stötte männen på en pojke som vaktade hästar. ”Vet du vägen till berget Chu-T’zu?” frågade de honom. ”Det gör jag”, svarade pojken. ”I så fall”, sa de, ”vet du kanske var eremiten Ta Kuei har sin dolda boning?” ”Ja”, svarade pojken, ”det kan jag berätta för er”.

”Vilket fascinerande barn!” sa kejsaren till sina följeslagare. ”Han vet så mycket … Låt mig ställa honom på prov.” Han klev ut ur sin vagn och kallade till sig pojken.

”Kan de berätta”, sa Gule Kejsaren, ”om du vore ansvarig för imperiet, hur skulle du styra det?” ”Jag vet bara hur man sköter om hästar”, sa pojken. ”Är styrandet av imperiet annorlunda än det?” Kejsaren var inte nöjd med svaret och frågade därför på nytt. ”Jag anser att regerande knappast tillhör det du bekymrar dig om. Ändå skulle jag vilja veta om du någon gång tänkt på det.”

Pojken svarade inte och kejsaren frågade honom på nytt. Pojken svarade med en fråga: ”Skiljer sig rikets styre från att sköta om hästar?” ”Förklara hur man sköter om hästar”, sa Gule Kejsaren, ”så ska jag berätta för dig.” ”När vi sköter om hästar”, sa pojken, ”försöker vi se till att inget ont händer dem. När vi gör det lägger vi undan allt inom oss som skulle skada dem. Kan det vara så annorlunda att styra ett land?”

Den Gule kejsaren bugade två gånger mot marken. ”Himmelske mästare!” utropade han.

Midsommardagen promenerade jag till ’Jan Thiel’ och den ’Albert Heyn’ som finns där. Området ligger nära havet och består mest av resorts, hotell, restaurants och så vidare men det finns också många stora villor. Det verkar vara ett riktigt turistområde med fina stränder. Kustområdet här är en nationell park och snorklingen lär vara bra.

Tyvärr blir det inga simturer eller snorkling för mig på länge eftersom myggbetten jag fick när vi stod på land med båten för ett par veckor sedan har blivit inflammerade. Jag besökte ’Artemis’ eftersom Heidi är sjuksköterska (sanningen är att Elisabeth tvingade mig). Hon tog med en gång fram sin skalpell och skar upp en av bölderna. Jag tar nu antibiotika och smörjer Fucidin-salva på såren. Det är redan tredje gången jag får det här besväret, att bli gammal verkar ge en massa irriterande kroppsliga bekymmer. Det är som i ’De Centurio’ som handlar om en pensionerad bogserbåtskapten som tar upp Romarrikets återerövring av Britannien 368 efter Kristus som hobby och som han i högsta grad gör för att den enorma mängder med soldater och materiell bogserades över Engelska Kanalen, med hjälp av pråmar, från vad nu är Boulogne i Frankrike. Det får oanade konsekvenser för den gamla mannen som får honom till slut att acceptera det förflutna (kriget bland annat), sig själv (med alla besvären som tillhör ålderdomen) och sin närmaste familj.

Medans Elisabeth är i Sverige övertog jag också ett antal av Elisabeths ansvarsområden varav avfrostningen av kylskåpet var ett. Jag hade fått tydliga instruktioner angående sättet att göra det. Ett annat var att fortsätta öva ’sitt’ och ’tass’ med Obama som för det mesta totalt ignorerade mina kommando men till slut ändå blev frestat att ta godisbiten så han satte sig ner och gav mig tassen.

Det blev också en del återbesök hos syster Heidi för att hålla koll på mina inflammerade myggbett.