Arbetet fortsätter mellan simturerna eftersom det är varmt och fuktigt nu när sommaren är här och vi hoppar i vattnet när svetten börjar rinna. Vaxningen av Bengts teak fortsätter så även borttagning och ersättning av en del av sittbrunnens nåtning som har blivit kletig av solljuset. Reservpropellern till utombordaren som jag hade skickat efter till min mammas adress i Holland hann tyvärr inte komma fram innan jag åkte hem till Bengt så min mamma skickade den till Curacao istället. Victor är OCC-portofficer (Länk::Ocean Cruising Club) här på Curacao och mycket hjälpsam. Vi fick låna hans frus företagsadress där också det nya roderbladet till vindrodret kommer att skickas till. Efter mycket letande har vi även hittat en Aquair 100 kombinerad vind och vattengenerator till ett bra pris. Den befinner sig i Tampa, Florida i USA och kommer at skickas hit. Fördelen med den här manicken är att man kan använda den som släpgenerator bakom båten när man seglar, man får då 5 ampere vid 5 knops hastighet (enligt manualen). Ligger man för ankar monterar man bladen på den och hissar upp den i ett reservfall och använder den som vindgenerator, man får då 5 ampere vid 10 m/s (enligt manualen). Den stannar inte heller vid mycket vind såsom vår AIR-X gör men snurrar glatt i hur mycket vind som helst. Bra för Chile där det blåser mycket och där vi inte kommer att få mycket sol så vi kommer att behöva vindenergi där. Våra vänner på 'Artemis' har en och jag blev grymt imponerat av den.


FLER BILDER UNDER GALLERY: ABC

I tisdags gick vi en lång promenad till andra sidan av 'Jan Thiel Saltflats' för att leta efter flamingos. Vi följde sjön tills vi kom till havet där det finns en gammal anordning, typ sluss, där det förr i tiden släpptes in vatten i systemet. Nu är salttillverkningen nedlagd men det var intressant att se hur de gjorde salt förr i tiden genom att släppa in havsvatten i mycket grunda och oftast konstgjorda sjöar och låta solen göra jobbet. Mycket mer än 15-20 cm djup är inte sjön, förmodligen trivs flamingorna där just på grund av det. Sedan satte vi oss vid havet, åt den medbragta lunchen, tog av våra kläder och tog ett dopp för att svalka oss. T-shirten kunde vrängas ut, så mycket svettar man här, det gäller att dricka mycket vatten. Vi följde en annan stig tillbaka till Jan Thiel och då, på långt hål, såg vi flamingorna stå i sjön. Det rasslade ofta till vid sidan av stigen när leguaner och ödlor sprang över den för att gömma sig för oss, de är förvånansvärd snabba. Väl tillbaka i Jan Thiel gick vi in i supermarknaden Albert Heyn och köpte oss en iskall dricka, sedan gick vi de sista två kilometrar tillbaka till jollebryggan.

Som sagt fortsatte vi med lagningar och förbättringar. Spisens handtag, som jag hade lagat med epoxi, överlevde inte värmen från ugnen så ett hål borrades i det 4 millimeter tjocka rostfria handtaget för att kunna dra en bult igenom. Så länge man inte har för hög hastighet på borrmaskinen och inte glömmer att kyla ner borrbiten med mycket vatten brukar det gå bra. Vatten är det bästa kylmedlet när man borrar i till exempel rostfritt stål, dessutom kostar det inte mycket och är miljövänligare än till exempel skärpasta eller olja.

Motorn fick ny olja och filter, alltid ett kladdigt arbete, så den klarar sig ett tag igen. Vi tog gratis-bussen till 'Vreugdenhil' och medans Elisabeth började handla gick jag till 'Dijtham' och köpte färgborttagningsmedel och en liten burk polyuretanlack. Vi behöver göra något åt borden och golvet eftersom många års ombordboende har gett en del slitage, framförallt på klarlacken. Vi började med att ta bort all gammal fernissa på borden med hjälp av färgborttagningsmedlet.

Det lilla bordet i doghouset blev väldigt vackert efter att vi oljade och vaxade det. Färgborttagningsmedlet funkade mycket bra på det. Tyvärr hade det stora bordet många fler lager med fernissa och var det svårt att få bort de. En av anledningarna att vi ville göra något åt matbordet var att det tunna lagret av masurbjörk hade rest sig på många ställen, behandlingen med färgborttagningsmedlet gjorde inte saken bättre så vi var tyvärr tvungen att ta bort det och lacka om hela bordet med antikvitt halvblank lackfärg (slipning, spackling, slipning, spackling, slipning, slipning och sedan målning). Bara borttagningen av masurbjörken tog Elisabeth drygt tjugo timmar.

I torsdagskväll gick vi på 'Captains dinner' på 'The Pier', en av krogen vid fiskarhamnen. För 10 USD får man en god middag som den här gången bestod av grillat guldmakrill (Wahoo), pommes frites och sallad som även fiskardotter Elisabeth tyckte smakade mycket bra. Det var samtidigt Happy-Hour så det samlades ett trettiotal seglare för att ta en öl, äta middag tillsammans och tjöta lite. Nu vet vi i alla fall vem vår närmaste grannar är och vad de heter.