Sotarmurrens blues
06 August 2019
• Curacao
by Wim van Blaricum • Hot!
4 augusti 2019, Spaans Water, Curacao, söndag
Sedan ett par dagar har jag inflammerade myggbett och har inte fått bada för syster Elisabeth. Igår hade de äntligen läkt men då fick jag ett bett på armbågen som blev mycket stort fort och gjorde rejält ont. Lite feber fick jag med. Som tur var gick det över ganska snabbt och idag kunde jag äntligen hoppa i vattnet igen. Jag smörjer in mig med myggmedel varje kväll men de små ’no-sees’ som knotten kallas här bryr sig inte om det även om medlet innehåller 40% DDT. Vi valde dessutom att ankra i område A i Spansk Vatten när vi kom hit eftersom det blåser mycket här, även på natten, som förhoppningsvis håller myggen borta.
Det kändes lite konstigt att sota vedkaminen i den tropiska värmen på Curacao men det fick göras. Vår lilla ’Spitfire’ vedkamin har 2 inch (5,1 cm) skorsten (vanliga rostfria avgasrör) och i det lilla brevet vi fick till när vi köpte den står i stora bokstäver att den ska sotas varannan vecka på grund av den lilla skorstenen men vi hade inte gjort det sedan vi använde den sist på Azorerna för mer än ett år sedan. Vi har en sotarviska på 6 centimeter, lite för stor, men jag trodde att det skulle gå att dra den igenom skorstenen ändå. Elisabeth trodde inte det och hon fick givetvis rätt. Självklart fastnade viskan halvväggs och linan gick förstås av när jag drog i den med full kraft. Jag försökte på alla sätt, med slang, pinne, rostfri stång och svordomar att få ut den men den satt som berget. Skorstenen har två 45 graders böjar och viskan hade fastnat i den nedersta. Vi hade ingen lust att skruva ner hela skorstenen och ta isär den (den är gjort av 50 centimeter långa rör) så Elisabeth försökte med att få igenom en fjädrande gardinstropp (en mycket användbar pryl som man inte ska segla utan). Efter ett par försök fick hon igenom den, förbi viskan, och vi satte fast en tunn men stark lina i stroppen med en stor mutter i ändan så den skulle dra med viskan ut. Första försöket misslyckades men andra försöket gick bra och viskan, tillsammans med en mängd sot, kom ut på däck. Sedan gjorde Elisabeth en egen viska, i rätt storlek, av en rostfri skurboll och drog den igenom. Det gick mycket bra och skorstenen blev ren. Vi, däremot, blev sotiga. Det var bara att hoppa i vattnet och tvätta sig innan det var dags för en välförtjänt sundowner.
Life is hard indeed!