Bild: Pumplagning

18 augusti 2019, Spaans Water, Curacao, söndag

Veckan som har gått:
Måndag 12 augusti 2019
Trasiga sakernas dag: pumpen till främre gråvattentanken slutade fungera på grund av att klämringen runt membranhuset sprack och pumpen gick i två bitar, lagades med en slangklämma runt om ringen. Sedan kom pumpen, motvilligt, igång igen. Det här är redan den tredje Whale Gulper 220 som ger upp, en började dessutom brinna, sedan vi köpte Bengt hösten 2013 (det satt en annan pump i då) så det är kanske dags att byta märke. Tyvärr var den här redan reservpumpen så nu är vi tvungen att skaffa oss en ny, dyr, reserv igen. Reservklämring finns att köpa men kostar 45 USD som vi tyckte var för dyrt.

Septiktanken började spruta kiss ur ett hål i sidan av tanken och fyllde hålet vid mastfoten med en äcklig sörja. Det luktade för jävligt men efter tömning av tanken och städning av 'hålet' gick det att andas i båten igen. Hålen i tanken, det visade sig vara flera stycken, lagades med stålepoxi. Förhoppningsvis har vi inga hål under tanken för där kommer vi inte åt. Våra 'tankar' går starkt i riktning av en mulltoa typ Airhead så vi slipper hålla på med septiktanken, pumpar, spol-toaletter och slangar som förstoppas av urinstenar och behöver städas med jämna mellanrum. Dessutom behöver vi inte pumpa ut något i havet då. En hink är annars den bästa, och billigaste, toaletten.

Elementet i doghouset började läcka igen, den här gången på ett nytt ställe. Lagades med stålepoxi och vulktejp. Elementet i köket hade också börjat droppa och lagades på samma sätt. Vi lagar omedelbart eftersom glykolen som finns i systemet är giftig för katten om han slickar i sig den. Om du funderar på att sätta in en kamin med slinga i din båt ger jag dig ett gott råd: köp inga aluminium element utan investera i stål element. I princip behövs inga element alls, slangen avger tillräckligt med värme. Alla de här sakerna gick sönder inom ett par timmar, naturligtvis vid middagsdags. Vill de säga oss något eller är det bara slumpen som gjorde att det blev som det blev. Vi får se!



Tisdag 13 augusti 2019
Under natten hade lite diskvatten runnit fram till masthålet men inget annat. Ingen äcklig doft så septiktanken är för närvarande tät. Elisabeth städade upp det medans jag fixade element igen. Vi var iland och tog gratisbussen till 'Vreugdenhil' för att ta ut en massa dollar, vi behöver drygt 1800 USD i kontanter, till Panamakanalen i bankomaten inne i affären och passade även på att bunkra stroopwafels eftersom de hade extrapris på dessa. Stroopwafels 'sirapsvåfflor' är ett bakverk från Nederländerna som består av två våfflor med sirap emellan. Kallas ibland 'honungskaka' i Sverige och är väldigt gott.
Idag är det mycket blåsigt med byar av 22 m/s så vi blev överspolade av en del vågor på hemvägen i jollen men klarade oss ändå ganska bra tack vara sprayhooden.

Victor är så snäll och kör förbi Curgas i Muizenberg i morgon där vi kan fylla våra två tomma propanflaskor. Det tar annars hela dagen eftersom man först måste ta bussen (6A) till Punda i Willemstad och byta till en annan buss (4A) som kör till Muizenberg. Bussarna är visserligen billiga men de går inte så ofta så det tar tid. Gasflaskor får inte tas med på bussen så man måste gömma dem i väskor o.d.



Onsdag 14 augusti 2019
Klockan nio hämtade Victor oss vid Fiskehamnen för en 'tour de Curacao'. Först körde vi till ett område som heter Hato där flygplatsen ligger. Här är jorden röd. Vi besökte vindfarmen bakom flygplatsen och ett tvåtal mycket vackra grottor i samma område. Särskilt Kueba di Brua, den andra grottan vi besökte, var imponerande. Där fanns många fladdermöss och fantastiska naturliga stenskulpturer i alla möjliga färger att beskåda. I grottorna lever många bin som dricker vattnet som droppar ner från taket. Curacao är en torr ö så djuren måste vara påhittiga för att överleva.











Det visade sig att Victor var mycket påläst om Curacaos historia och geologi så vi fick veta mycket om ön som vi inte hade en aning om. Hela tiden som vi åkte och gick runt vid havet på vindsidan gick vi på gammal havsbotten. Vi fick också se en del inhemska fåglar bland annat en rovfågel som heter 'Warawara' som är en slags örn. Vi körde för det mesta off-road och besökte bland annat Houtjesbaai där folk förr i tiden samlade ved och virke 'hout'. Viken ligger på vindsidan av ön och nuförtiden samlas där mest plast. Enligt Victor städas det varannan månad på stranden men ävenså ligger där mängder med plast.


Houtjesbaai


Turtlebaai

Vi fortsatte till 'Turtlebaai' 'Sköldpaddsviken' där det förr fanns mängder med olika arter av sköldpaddor att beskåda. Tyvärr har sargassotången invaderat hela viken och gjort det omöjligt för sköldpaddorna att lägga sina ägg där. Den ruttnande tången luktar också vidrigt och hela viken är brunfärgat på grund av död tång. Även här mängder med plast som flyter runt. Det är egentligen ett unikt ställe eftersom man står högt och ser ner på viken. På så sätt ser man sköldpaddorna simma in och ut ur viken men man stör dem inte. För att ta sig till utsiktspunkten måste man igenom en öppning i stenväggen för att komma upp på platån. Mitt framför ingången hade en hund lagt sig. Den var mycket mager och mådde inte särskilt bra. Han orkade att morra men kunde inte resa sig. Vi gav honom vatten och sedan var det ok att gå förbi honom. På vägen tillbaka upprepade sig proceduren och fick vi använda min ryggsäck som skydd. Victor har själv fyra hundar så han hämtade en skål och mera vatten ur bilen och gav det till hunden. Den var så mager att man kunde räkna revbenen. Tyvärr är det här som på många andra ställen att folk inte bryr sig särskilt mycket om sina djur. Framförallt hundar, som ofta används som vakthund på kedja, har ett hemskt liv. Victor la ut bilder på Facebook så förhoppningsvis är det någon som åker dit och tar hand om den stackars hunden.


Hunden


Shon Martins grav

Turen fortsatte till Plantagehuset Ascension där vi besökte gravet av 'Shon Martin' (bas Martin). Den här mannen var själv slav men överordnad de andra slavarna. Han betedde sig som godsägaren och var illa omtyckt av de andra slavarna. När han dog begravdes han liggandes på magen med huvudet i händerna så han kunde se godset från sin grav. På så sätt skulle han aldrig kunna få ro.
Vi fortsatte till nationalparken 'Boca di Seko' där vi besökte boka Pistol där väldiga vågor rullade in i en small ränna och sprutade upp vatten i enorma kaskader, ofta i form av en pistol. Boka Tabla hade en mycket fin grotta där havet rullar in i, imponerande. Till sist kom boka Wandomi med sin naturliga bro. Efter det här var vi redo för lunch som vi åt i en liten restaurang på Westpunt med en underbar utsikt över Westpuntbaai. Det kändes lite som att vara i Grekland.


Boka Pistol



boka Tabla



Boka Wandomi



Lunch

På vägen tillbaka till Willemstad stannade vi vid ett antal fina stränder såsom Groot Knip och Klein Knip som också gav en grekisk känsla. Via den mycket vackra Sint Michiel baai hamnade vi så småningom vid Spaansk Water igen. Victor berättade mycket så vi hade mängder med information att ta in men det var en underbar dag med en mycket trevlig 'guide'. Trötta men mycket nöjda åkte vi jollen tilbaka till Bengt. Vi gick och la oss tidigt.


Groot Knip



Sint Michel baai


Torsdag 15 augusti 2019
Det blev för sent för att fylla gasflaskorna i går så Victor erbjöd sig att köra oss idag istället. Först till veterinären (vi hade beställt en tid klockan nio) där Obama fick sina sprutor och en Health Certifikat för totalt 1100,- kronor. Veterinären Claus var en mycket trevlig, lugn och mjuk man och Obama var inte alls rädd för honom. Han undersökte honom noga och skrev även ut lite antibiotika som vi kan använda i nödfall. Han är själv seglare så förstod det där med att ha lite medicin med sig.


Warawara

Sedan körde Victor oss till Curgas i Muizenberg för att fylla våra gasflaskor. Det kostade 46 ANG för två flaskor som blir, omräknad, 110 SEK per flaska. I Sverige kostar samma fyllning 250,- per flaska. Betalningen sker kontant eller med ett lokalt Maestro bankkort. Mastercard och Visa accepteras inte. Som tur är finns en bankomat bredvid kontoret så det är bara att ta ut ANG (gulden) innan man går in på kontoret.

Fredag 16 augusti 2019
Idag åkte vi buss 6A in till Willemstad för att få reda på hur länge Elisabeth får stanna på Curacao och för att få en eventuell förlängning på hennes visum. På bussen hade vi ett trevligt samtal med en belgisk seglare som gav oss mycket information om Aruba, vår nästa ö. Vi hade sällskap med honom till Immigration/hamnkontoret som ligger på andra sidan pontonbron. Stadsdelen heter Otrabanda som betyder 'andra sidan'. Det är en lång promenad som tyvärr inte gav något utbud för oss. Vi blev hänvisade till 'kontoret' i stan. En trevlig vakt visade oss vägen. När man vet vart det ligger är det lätt att hitta eftersom kontoret ligger mittemot McDonalds. Då det blev vår tur förklarade den mycket trevliga kvinnan bakom disken att Elisabeth hade 23 dagar på sitt visum kvar efter idag eftersom de dagarna hon var i Sverige inte räknas med, totalt har hon ett 90 dagars turistvisum. För oss betyder det att vi kan stanna till 8 september. Jag, Wim, har som holländsk medborgare 6 månaders visum.

I fall Elisabeth inte hade fått stanna hade vi åkt till Aruba kommande tisdag 21 augusti eftersom hennes 90 dagars visum upphör den dagen. Vi firade med lunch på McDonalds och åkte seden buss 6A tillbaka hela vägen till Jan Thiel och handlade på Albert Heyn innan vi gick med tunga väskor de två kilometrarna till jollebryggan i Fiskehamnen.

Lördag 17 augusti 2019
På morgonen åkte jag in till Fiskehamnen för att hämta paketet med det nya rodret som hade kommit till Victor igår. Han skulle ändå åka förbi så han tog med rodret till oss. Sedan fick vi kaffebesök i form av Tobias och Yana från den tyska 'Maya', en gammal men fin Vindö. Även här fick vi mycket information om Aruba. Sedan blev det meck med de nya bitarna till vindrodret. Det är lite si och så med gjutningar och passning så vi fick lägga i några små plastbitar för att fylla upp utrymmet mellan paddeln och det nya fästet som vi hade fått från Thomas, vindrodrets tillverkare. Efter det blev det bra. Det gamla fästet hade gått i två bitar på Kanarieöarna och vi hade lagat det med en bit aluminium. Vi har inte använd vindrodret på tre månader så hela mekanismen hade fastnat på grund av saltet. Efter rengöring och en del WD-40 funkade det bra igen. Luften här innehåller mycket salt och är mycket aggressiv på grund av den höga fuktigheten och temperaturen och 'äter' upp aluminium- och ståldelar väldigt fort om man inte skyddar dem.


Fladdermöss

Söndag 18 augusti 2019
I natt fick vi en rejäl regnskur, komplett med åska, över oss så Bengt blev rentvättad och vi fick lite färskvatten till jollens sprayhoodrengöring. Den behöver impregneras och måste vara saltfri för detta. Det var en av de varmaste och fuktigaste nätterna sedan vi kom hit så vi sov inte så värst bra. Efter regnskuren drog det in svalare luft med mindre fuktighet så vi somnade om till slut.

Vi tog fram en pump från motorrummet som vi hade lämnat kvar efter att vi bytte till en annan sorts gråvattentank för två år sedan. Pumpen satt lite ur vägen och den var svår att komma åt så vi har låtit den vara men nu var skruvarna så genomrostade att det bara var att dra loss den. Vid testkörning funkade den utmärkt så det får bli vår reservgråvattenpump. På så sätt sparar vi 300 USD eftersom en ny Whale Gusher 220 kostar så pass mycket här. Elisabeth har sytt handdukar av min gamla morgonrock. Vi kör symaskinen på en liten inverter på 150 W/220 V så hon slipper att veva runt den för hand. Jag har meckat med vindrodret. Paddeln fick ett lager svart lackfärg och roderbladet fick två lager bottenfärg. Monteringen gick bra och nu längtar vi efter en rejäl testsegling. På eftermiddagen gjorde vi rent ankarkättingen. Elisabeth satt i sin uppblåsbara simring i vattnet och gjorde rent kättingen och jag tog in den, bit för bit, för hand. Vi tog upp tjugo meter av fyrtio och sedan var kättingen inte så smutsigt längre. Det växer fort här eftersom vattnet är så varmt så kättingen hade även fått en del ostron och liknande mellan länkarna men mest fanns en brun sörja och krill däremellan.


Det fanns mängder med fossiler att beskåda eftersom vi gick på gammalt havsbotten