Bild: Boka Santa Cruz (by 'Maya')
Veckan som har gått

Som tur var fick vi ingen påhälsning av kustbevakningen så vid gryningen måndagsmorgon tog vi upp ankaret och rullade med en gång ut båda förseglen på bommarna eftersom vi skulle segla på platt läns hela vägen till Aruba. Vi hade tänkt lämna Curacao redan igår, söndag, runt midnatt men den hårda blåsten och ett enormt åskväder över Venezuela gjorde att vi sov en stund till och lämnade Boka Santa Cruz i dag istället. Det är 53 sjömil till Aruba så vi kommer nog fram på eftermiddagen.

Sjön var grov och vinden höll sig strax under kulingstyrka så det var ett bra beslut att inte gå på natten för att efter tre månader för ankar i Spansk Vatten hade vi knappt några sjöben kvar. Dyningen kom från alla håll och kanter och Bengt rullade och hade sig men höll bra fart. Halvvägs fick vi mindre vind ett tag men Elisabeth mådde inte bra och gick och la sig. När vi närmade oss Aruba kom vi in i vad som lokalt kallas för 'tvättmaskinen'. Dyningen stutsar tillbaka mot Aruba och orsaker en illa beryktad sjö. Bengt fick en del vatten över sig och därtill ökade vinden till 15-20 m/s men Elisabeth sov gott. Enligt loggen gick Bengts hastighet upp till 9,4 knop. Bakom ön vred vinden, Elisabeth vaknade, och vi hade en del arbete med att ta in bommarna och seglen. Eftersom det blåste så pass mycket rullade vi in båda försegel, hissade upp bommarna, fixade med skot och rullade sedan ut genuan helt igen (60 m²). Vi hade sällskap med bogserbåten 'Colorado' ett tag och ibland gick vi lika fort som den.







Inklareringen i Aruba sker i Barcadera Harbour. Här måste man lägga till vid en träbrygga framför tull och immigration. Det blåste mycket, det är trångt och inte särskilt djupt så det är inte lätt att lägga till för en båt som Bengt. Som tur var fanns det ett par små venezuelanska fraktbåtar vid kajen och många gubbar kom springande och hjälpte till med tilläggningen. De var mycket trevliga, glada och hjälpsamma. Eftersom gränsen till Venezuela är stängt seglar de mellan Aruba och Colombia istället med sin frakt. På kajen fanns pallar med bland annat blöjor och mängder med kartonger. Vi gick till immigration och sedan till tullen. Pappersarbetet gick snabbt men väl tillbaka på Bengt fick vi besök av tullen som skulle kolla båten. Vi visste att de brukar göra så här på Aruba. Två killar kom ombord och öppnade skåp och kollade i garderober. Som tur var öppnade de aldrig toalettdörren där vi hade gömt katten. Efter en stund fick vi tummen upp och kunde vi lämna bryggan. Det gick inte helt bra, vi skrapade bort lite färg men gubbarna hjälpte till och efter en svettig stund kunde Bengt äntligen åka till ankarplatsen. För det fick vi åka ut ur hamnen och ut på havet igen för att två sjömil norrut gå in i inloppet till Oranjestad, huvudstaden. Ankarplatsen ligger till höger om staden mitt framför flygplatsen och kallas därför Airport Anchorage. Planen kommer lågt över vid landning. Här ligger man i skydd av ett rev med en ö på som det finns en stor resort på. Vi hade lite svårt att få fäste för ankaret i sjögräset och försökte fyra gånger men varje gång draggade vi bakåt i den nu mycket hårda vinden, dessutom var det sent på eftermiddagen, solen stod låg och då ser man inte färgen på vattnet, som dessutom är grumligt, så bra. Man ser inte var det finns sand och var det finns sjögräs. Det är också mycket grund här, runt tre meter och mindre, så man måste akta sig att inte gå på grund och se till att hitta rätt ställe att lägga ankaret på. Till slut hittade vi sand på 2,7 meter (Bengt drar 2,25) och fick fäste. Elisabeth snorklade ut och kollade, ankaret satt i. För säkerhets skull släppte vi ut 32 meter kätting så Bengt ligger i 3,1 meter vatten. Efter en sen middag och trött efter en lång dag på havet gick vi och la oss.

På tisdag stannade vi på Bengt, Elisabeth kände sig inte riktigt pigg än, och städade upp efter seglingen. Watermakern började spruta saltvatten så den fick stängas av. Jag skruvade loss rörstumpen och använde en 'super epoxi' för att täta emellan rörstumpen i rostfri och 'endcap' i composite, får se om det hjälper. Den här epoxin ska limma plast också. Elisabeth tog fram symaskinen och lagade genuakapellet innan vi hissade upp det. Vi fick en räkning på reservdelarna till watermakern så vi måste hitta en adress att skicka de till. Vi ska 'fika' hos Neill och Heidi i morgon. De ligger med sin båt i marinan så där får vi kanske lite goda råd angående paket, mataffärer och dylikt. Däcket städades med färskvatten och Biltemas husbilstvätt (bra!) får att det vår alldeles svart efter besöket på Curacao. Vi simmade och kollade ankaret igen, det sitter som berget.



Onsdagsmorgon kollade vi oljenivån på utombordaren, fyllde på lite och smörjde vaselin på skruvar och kablar för att förhindra rostbildning. En del skruvar på den fortfarande ganska nya motorn hade redan börjat rosta. Efter sjösättning av jollen åkte vi den dryga sjömilen mot vinden till marinan där Neill och Heidi ligger med sin båt 'Artemis'. Det var roligt att träffa dem igen och vi hade mycket att prata om. De var så snälla och lånade ut sin adress i marinan till oss så vi betalade för reservdelarna och skickade adressen till Marine Warehouse i Miami som skickade paketet med watermaker-delarna direkt. Kommer i början av nästa vecka. Vi satt länge och pratade och drack Heidis special kaffe. De har jobbat mycket på båten och hade skickat efter många saker från England. De har bland annat installerat ett nytt kylskåp och en watermaker. Stockholmare Martin kom förbi på kaffe och vi kunde prata lite svenska. Kul. Han hade köpt en katamaran på Grenada och seglat den hit för att fixa till den. Han tror att han känner Bengt som har byggt Bengt. De verkar ha seglat tillsammans på 80-talet. Vi ska skicka någon bild till honom så han kan se om det är den Bengt han kände eller inte.

Torsdag blev tvättdag. Den här gången hade vi inga problem med kranar och dyl. så det gick smidigt att köra två tvättar i tvättmaskinen. Watermakern var på i många timmar och läckte inte så mycket efter lagningen med 'super epoxi'.









Fredag åkte vi in till stranden med jollen och gick på stan. Aruba och Oranjestad är helt inriktade på amerikanska turister och den ena lyx-affär efter den andra finns här. Louis Vuitton, Gucci, Armani, Prada, Tony Hilfiger, Ralph Lauren, etcetera, etcetera. Allt finns här och mycket mer. Ibland tror man att man går runt i Disney World eller dylikt på grund av alla pastellfärgade dockhusliknade byggnader men människorna är vänliga och allt verkar fint ordnad men till exempel cykelbanor. Inget skräp på gatorna här inte. Vi gick dryga 3 kilometer till en stor supermarknad som inte var så stor på insidan. Mycket stänga diskar och lite varor men vi handlade det vi behövde. Som på många andra ställen finns mataffärerna utanför stan och för att ta sig dit behöver man bil. Det finns buss också men vi hittade inte till turistkontoret för att få en tidtabell. Vi kanske flyttar oss till en annan ankarplats nära en annan marina så vi kan ta cyklarna iland och ställa de på marinans område. Därifrån är det nämligen 6 kilometer in till stan. Efter en svettig promenad tillbaka kändes det härligt att bara hoppa i vattnet och svalna sig.



Boka Santa Cruz




Blue cave













Maya


Tobias och Yana från 'Maya'


Lördag och söndag var mycket varma dagar så mycket bad. På lördagskväll kom Neill och Heidi på middag och det blev som alltid med de här två en mycket trevlig kväll.