15 september 2019, Aruba, Airport Anchorage, söndag
Orkansäsongen verkar ha börjat på riktigt här i Västindien, det är mycket på gång på Atlanten. Dorian förstörde stora delar av Bahamas och på väderkartan finns ett tretal störningar som förmodligen blir orkaner senare i veckan. Vid Cabo Verde, orkanernas födelseplats, har det redan uppstått flera störningar som ses som potentiella orkaner. De åker över Atlanten med i ca 15 knop så det tar en dryg vecka innan de kommer till Västindien. Vi på Aruba drabbas inte men kan få andra vindar, dyningar och regn.
Regn har vi tyvärr inte fått hittills. Eftersom vi ligger nära stranden, sopförbränningen och flygplatsen blir Bengt väldigt smutsig. Den hårda vinden kombinerat med sol hela dagen gör att vi har mycket ström så vi kan köra watermakern i många timmar och det betyder att vi kan städa ute med färskt vatten. Även efter att vi har badat spolar vi av oss med mycket färskt vatten. Eftersom det är så pass varmt blir det, förutom sängkläder, väldigt lite tvätt, vi går mest runt utan kläder.
Vattnet i lagunen är varmt och skönt så vi badar väldigt mycket. Det är för närvarande tryckande varmt här på grund av den tropiska vågen som passerar så för tillfället åker vi iland så lite som möjligt. På morgonen tar vi oftast en strandpromenad och sedan ett bad. Därefter jobbar vi på Bengt, skriver, funderar, planerar, läser eller virkar. Elisabeth kom på att hon använda ’fel’ sorts maskor till tröjan hon nästan hade virkat klart, bara ärmarna återstod. Hon gjorde fastmaskar (fm) istället för stolpar (st). Nu får hon dra upp allt och börja om från början. Som tur är har vi gott om tid.
Gråvattentanken slutade fungera igen och det gjorde att diskvattnet rann ner i ’hålet’ (se bild) under mastfoten där det är svårt att städa. Nivåvakten gav upp (jag har tappat räkningen på hur många vi har använd sedan vi lämnade Sverige) och locket tappade sina låsflärpar så vi passade på att ta fram reservlocket och byta ut nivåvakten mot en elektronisk sådan (den från Whale är förutom bäst också dyrast).
Vi fick inte den nya toalettdelen att fungera som den skulle och det betyder tyvärr stopp i toaslangen så den togs bort och gjordes rent. För det fick många fack tömmas på sina innehåll och en del av toaletten skruvas isär för att komma åt. Fördelen med att ta ut allt ur ett fack är att man samtidigt kollar om man behöver alla dessa prylar. Ibland hittar man också något som man hade glömt att man hade. Jag hittade till exempel reservdelar till watermakern som jag inte trodde vi hade. Det är visserligen gamla delar men som reserv bra att ha. Med hjälp an en ledlina drog vi ut den långa slangen in i ruffen. Det tog sin lilla tid att få ut alla urinstenar (och annat) ur den men till slut lyckades vi med hjälp av rensband, bankande, böjande och genom att hälla i mängder med havsvatten. Att få tillbaka den på plats var inte så svårt eftersom vi hade haft den på tork i solen som gjorde att den blev mjuk och len. Förhoppningsvis klarar toaletten sig i minst ett år. Sist vi gjorde det här ’skit’ jobbet var på Terceira vinter 2017/18. Elisabeth fick ont i ett av sina revben när hon låg ner i facket för att dra igenom slangen. För ett par år sedan ramlade hon ner i båten och knäckte ett revben eftersom hon hade glömt att vi hade jobbat på motorn och inte hade monterat motorhuvudet/trappan tillbaka. Hon får vila sig ett par dagar. Som tur för henne har hon inga besvär vid badandet.
Paketet med reservdelarna till watermakern kom fram till Fedex-kontoret i veckan och skulle hämtas där. Neill och Heidi var så snälla och cyklade dit och hämtade ut det eftersom kontoret ligger långt bort. Tyvärr hade Marine Warehouse gjort fel med adresseringen och glömt att skriva båtens namn och ’YACHT IN TRANSIT’ så vi fick betala importskatt på drygt 50 USD. Vi kommer att försöka få tillbaka pengarna från Marine Warehouse eftersom de inte gjorde som vi hade sagt till dem. Inget svar såklart. Vi kommer i alla fall inte att använda de här företaget igen eftersom de är mycket långsamma på att svara på mejl (tar veckor eller kommer inte alls) och skicka offert. I det här fallet fick vi kontakta watermakers tillverkare Spectra för att få de här gubbarna att röra på sig. Spectra gav dem 24 timmar att svara på mejl och skicka en offert (Spectras support är mycket bra). Sedan gick det fort. Jag skickade adressen till dem men den använde de inte. Deras fel eller nonchalans kostade oss 525 kronor. Neill och Heidi cyklade också förbi Budget Marine, som inte heller svarar på mejl, och köpte vattentäta kontakter till vår vindgenerator. De la ut drygt 100 USD för oss så Elisabeth bakade en smarrig chokladkaka (Neills favorit) och sedan åkte vi de 1,5 sjömilen till marinan med Lillebengt på torsdag för att fika, tacka, betala och hämta grejerna.
På fredag drog det över en tropisk våg som innebar mycket fuktig luft här på Aruba så vi orkade inte göra så mycket mer än att bada och göra lite småjobb. Eftersom det är så mycket aktivitet på väderfronten på Atlanten just nu drar tropiska vågor över med två till tre dagars mellanrum. De här störningar blir lätt orkaner om de få rätt förutsättningar ute på Atlanten. Vi på Aruba får oftast bara fuktig luft och mycket varm vind men, som tur är, inget mer.
Lördag och söndag blev mycket blåsiga dagar. Bra för vindgeneratorn som producerar hur mycket el som helst. Elisabeth har fortfarande ont i revbenen så vi tog det lugnt. Hon började sy en ny windscoop efter ritningen från den som ’Mylady’ använder. Fördelen med den här är att den är revningsbar och att formen gör att den står lite lugnare i hårda vindar. Man kan också ha luckan på ’pinnen’ och få in luft.