Söndag 30 september 2019, Eagle Beach, Aruba

Veckan som har gått.

Störningen utanför Cabo Verde är uppgraderad till tropisk storm och fått namnet Lorenzo. Den förväntas bli en stor orkan som, tack och lov, stannar på Atlanten och inte kommer att drabba öarna i Västindien. Vi har haft en lugn dag. Jag har varit över på 'Artemis', som ankrade bakom oss igår, och kollat på deras splitternya watermaker, en Katadyn, som inte ger bra vatten (PPM 1600, det ska vara under 300). Neill och jag spanade lite, gick igenom installationen men hittade inget konstigt. Över en kopp kaffe pratade vi om allt som går sönder. De har, liksom vi, massor med saker som har gått sönder. Det är ganska deprimerande när man har fixat en sak och sedan går nästa grej sönder eller, ännu värre, samma sak igen. Det tar liksom aldrig slut. Jag fick lite tips om felsökning på våra batterier, Neill är elektriker från början, som jag tillämpade på våra batterier. Vi har nio batterier på 80 ampere var, Tudor/Exide marin, och de håller inte laddningen över natten. Vi kopplade loss fyra år gången och lätt de vila ett tag innan vi mätte spänningen. Det visade sig att ett av batterierna var stendött. 10,1 V när jag kopplade loss den och 9,5 efter en stund. På kablarna hade vi över 14 V tack vara laddning från solpanelerna och vindgeneratorerna. Det dåliga batteriet togs bort och de andra 8 kopplades in igen eftersom det visade sig att de håller laddningen ganska bra. Vi får se vad som händer över natten. Har vi tur klarar vi oss med de 8 vi har kvar, annars måste vi köpa nya för dryga 10 000,- kronor (ett batteri kostar 225 USD/110 A eller 325 USD/150 A här). Egentligen ska man låta ett batteri vila ett dygn innan man mäter spänningen men vi ville bara kolla om vi hade några dåliga batterier som vi skulle kunna ta bort eftersom de tömmer de friska batterierna på natten. Ett fulladdat batteri har 12,7 V i vilospänning. Vid 75% laddning är det 12,4 V och vid 50% är det 12,2 V. Är spänningen under 12,2 V är batteriet oftast slut om man har haft laddaren på den från början.

Tisdag kom Neill och Heidi på 'fika' på morgonen. Dyningen har kommit och vi rör oss ordentligt. Vinden är västlig 5-10 m/s. Deras watermaker fungerar fortfarande inte. De har haft kontakt med supporten och gjort alla tester. Allt stämmer så felet ligger i den splitternya, och dyra, Katadyn watermaker. De har också fel på dieselmotorn. Montören hade glömt att dra åt två skruvar och nu har grejer lossnat och bultarna försvunnit. Tillbaka till marinan för 'Artemis' men när de tog upp ankaret slutade ankarvinschen att fungera. De hade alldeles nyss monterat en ny elmotor i den. Inte konstigt att Neill känner sig nere. Till råga på allt ramlade han i vattnet när han skulle in i jollen.

Elisabeth håller på med att sy nya överdrag till våra sittbrunnsstolar (från Biltema). Hon använder ett par av mina gamla jeans och markistyg som hon hittade hemma hos sina föräldrar i juni. Snacka om återanvändning! Miljövänligt dessutom! Elen till symaskinen kommer från solen. Det är nu tre år vi har levt 'off-grid' och vi är hittills väldigt nöjd med livsstilen. Vi förbrukar det vi producerar och det vi har 'för mycket' lagras i batterierna för natten. Har vi vind och sol-lösa dagar producerar vi mindre energi och, som konsekvens, måste förbruka mindre. Ganska enkelt det. Vi gör, till exempel, vårt eget dricksvatten. Vi försöker producera lika mycket vatten som vi förbrukar så tankarna förblir alltid fulla. Skulle vi producera mindre än vi förbrukar tar vattnet i tankarna slut. Det kan ta ett tag men slut tar det. Så är det också med jordens resurser. Vi förbrukar mer än vad vi producerar (ge tillbaka) så till slut, och det ganska snart, tar det roliga slut. Bättre göra något åt det innan vi måste börja slåss om vattendropparna eller potatisarna som de rika säkert har lätt för att roffa åt sig. Förutom att vi måste börja agera i 'klimatfrågan' måste vi också fördela jordens resurser på ett rättvisare sätt. Om jag tar exemplet med watermaker igen så kan jag fylla på en tank tills det börjar rinna över. Den andra tanken får inget eller bara ett par droppar men jag stänger inte av watermakern eller vrider om kranen så att den andra tanken också får vatten. Så är det med jordens resurser. Vi delar inte det vi har med alla. Om jag inte vrider om kranen till watermakern kommer båten till slut att fyllas med vatten och sjunka. Jorden har redan sjunkit en del så det är bättre att vrida om kranen.

I vers 44 av Tao Te Ching, skriven av Lao-Tse, står följande:

44.
Vilket är kärast, ditt rykte eller ditt liv?
Vilket är störst, ditt liv eller dina ägodelar?
Vilket är mest smärtsamt, vinst eller förlust?
Därför betalar vi alltid ett stort pris för överdriven kärlek
Och lider djupt vid förlust av stor rikedom.
Att veta när det räcker, gör att du inte behöver bli förödmjukad.
Att veta när du ska sluta, gör att du inte riskerar för mycket
Och du klarar dig länge.

FN:s Klimatmötet fortsätter med tal av regeringsledare, kändisar och ungdomar. De flesta regeringsledare går i försvarsställning, 'Vi har gjort tillräckligt' säger till exempel Australiens premier Morrisson. De har fortfarande inte förstått allvaret. Det har varit en del otrevliga pajkastningar på ungdomarna eftersom de, med svenska Greta i spetsen, har använd hårda ord mot världens ledare. Sådant brukar inte gillas av eliten, de känner sig hotade och försöker förminska de som talar ut. 'De har inga kunskaper. De är inte utbildade. Det är bara barn. Ungdomar kan inte ta ansvar.'. Värst är Mr. President himself. Hur lågt kan ett land sjunka? Som tur är startar demokraterna en 'impeachment' mot honom. Förhoppningsvis är han då, som Nixon 1974 (från samma politiska parti), tvungen att lämna Vita huset snarast. Alla dessa unga människor som protesterar i 'klimatstrejken' i USA kommer nog inte att rösta på en 'elefant' (symbol för det konservativa partiet i USA) i valet 2020.
Ledare tillhör etablissemanget och de brukar skydda sig själva. De har i alla fall roffat åt sig tillräckligt med pengar för att kunna göra det. Härskartekniker är de också duktiga på. Och folket fogar sig, tittar på Idol eller Melodifestivalen, har råd med en resa till ett exotiskt land. Lämnar ifrån sig ansvaret och lärt sig att vara nöjd. Nöjda människor protesterar inte och vill inga förändringar.

"am pridem, ex quo suffragia nulli uendimus, effudit curas; nam qui dabat olim imperium, fasces, legiones, omnia, nunc se continet atque duas tantum res anxius optat, panem et circenses."

"Förr sålde vi inte vår röst till någon men sedan en lång tid har folket avstått sig makten. Förr anställde folket militära befälhavare, högre tjänstemän, legioner, allt. Nu begränsar folket sig själv och hoppas bara på två saker: bröd och skådespel. " Skrev den Romerska satirdiktaren Juvenalis omkring år 100.

Förändringar som kostar och rädslan för att förlora den bestående ordningen (tryggheten) är det största hotet mot en förändring även om den är positiv. Förändringar väcker oro, skapar kaos, förvirring och osäkerhet och kan ge ångest och smärta. Det är lättare att hålla fast vid det man har, och känner igen, än att förändra. Man vet att något måste göras och det skapar ännu större förvirring och kaos. Kaos ger ordning (Yin och Yang principen) och så småningom ett nytt sätt att leva tillsammans på den här planeten men vi har lärt oss att inte se och att inte bry oss. De nya drogerna, 'sociala media' och mobilen, håller alla under kontroll. Huxleys 'A brave new world' och Orwells '1984' är ingenting jämfört med vad som pågår i samhället idag så all heder åt Greta och de andra ungdomarna som vågar öppna munnen. Hoppas att de kan motstå etablissemanget som har många morötter i fickan för att åter införliva dem i systemet. 'Outside the society, that's where I want to be' sjöng Patty Smith i protest för många år sedan men nu är hon själv en del av den.

''Jag trodde knappt mina ögon när jag såg skylten: 'Sanningsbutiken'. Där sålde man sanning.
Flickan bakom disken var mycket artig:
Vad för slags sanning får det vara lov att vara? Hela eller halva sanningen?
Hela, naturligtvis. Utan prut. Utan inskränkningar. Utan tillrättalägganden. Jag ville ha min sanning ren och oförfalskad.
Hon visade mig prislappen.
Priset är högt, min herre, sade hon.
Hur högt då? Frågade jag, fast besluten att få hela sanningen, till vilket pris som helst.
Den kommer att kosta er tryggheten resten av livet, svarade hon.
Med tungt hjärta lämnade jag butiken. Jag hade trott att jag kunde få hela sanningen till ringa kostnad.''
Antony de Mello

'Klimatfrågan' har vandrat samma väg som till exempel rökning eller bekämpningsmedlet Roundup har gjort. 'Det var inte så farligt'. Ta en cigarett till och spruta giftet på dina växter bara. Flyg hit och flyg dit, konsumera mera. Men sen kom resultaten av oberoende undersökningar (inte de av industrin betald 'forskning'). Det var visst farligt! Vi kan visst inte fortsätta så här! Isen smälter, havet stiger, mer torka, mer regn och våldsamma oväder, mindre mat, större klyftor mellan rika och fattiga, miljontals människor som förlorar sina hem och förmodligen sina länder, krig om jorden, etc., etc. Även Marlboro-mannen dog i lungcancer.

''Havet välte, stormen ven,
Vågorna rullade, asklikt grå,
'En man är vräkt över bord, kapten!'
Jaså.

'Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!'
Havet välte, stormen ven.
'Ännu kan en lina den arme nå!'
Jaså.

Vågorna rullade asklikt grå.
'Nu sjönk han, nu syns han inte mer, kapten!'
Jaså.
Havet välte, stormen ven.''
Gustaf Fröding

Även om vi blundar eller låtsas inte se så kommer räkningen som ett brev på posten. Den lär vara hög och den här gången ger naturen ingen kredit.

Ni som har följt vår blogg vet nog på ett ungefär vad vi anser allt handlar om i världen: Teomani och Megalomani tillsammans med rädsla och en stor portion dumhet.

Onsdag började fint med en lugn morgon så vi hade ett långt morgondopp innan frukost. Life is hard! Efter frukost fixade jag till kablarna från det borttagna batteriet. Jag fick sitta på en handduk för att svetten rinner så snart man gör något. Har jag ingen handduk under mig sitter jag inom några minuter i en stor svettpöl. Kablarna snyggades till, en del togs bort och även ett laddningsrelä togs bort. Elisabeth sydde ett par förstärkningar på vindscoopet och sydde klart de nya överdragen till stolarna. Sedan var det baddags igen. Himlen blev svart bakom oss. Ett nytt åskväder på ingång. Kall luft och stora regndroppar. Enligt prognoserna skulle ordningen återställas i slutet på veckan och ordningen betyder passadvind från ost med torr luft, gulliga moln, inget regn och ingen åska. Vi får se. Lorenzo håller på att växa sig stort men håller sig ute på Atlanten. Det verkar som om han kommer att drabba Azorerna senare när han tar sin kurva uppåt. Elisabeth bakar surdegsbröd igen, dessutom en banankaka till eftermiddagsfika. Jag har fixat ett av elementen eftersom det har börjat droppa igen. Om vinden blir som vanligt igen flyttar vi oss till Eagle Beach i slutet på veckan för att få lite omväxling.

På torsdagsmorgon blinkade alla orange varningslampor igen och batterispänningen var knappt 12 V. Det verkar som att alla batterier är dåliga ändå. Så länge vi har vind på natten och de får lite laddning klarar de sig. De sista dagarna har det däremot varit vindstilla både på dagen och på natten så vindgeneratorerna har varit arbetslösa. Det känns inte bra att starta motorn men vi var tvungna att ha den på en kvart så batterierna fick lite ström innan solen och vinden tar över. Lever man 'off-grid', som vi gör, behöver man bra batterier för att lagra energin. De ska dessutom hålla den energi man stoppar i de i många timmar. Strandpromenad idag och sedan bad. Tyvärr fick jag infekterade sår igen så jag får titta på när Elisabeth har det skönt i vattnet.
Eftersom batterierna är så dåliga skickade vi ett mejl till Budget Marine, här på ön, med en offert förfråga. Vi hade fått adresserna från Neill och Heidi: 'De svarar'. Inte! Vi skickade om mejlet. Får vi inget svar nu heller går batteriköpet till en annan affär, det är ändå 1000 USD, eller till Panama.

Natten till fredag var otroligt varm och fuktig så vi sov inte så värst bra. Elisabeth gick och la sig på köksgolvet där det var minst varmt. På morgonen kom vinden tillbaka och vindgeneratorerna började snurra igen. Budget Marine har svarat men inget konkret förslag eller offert. 'Vi tittar på saken'. Jaja! Mitt infekterade myggbett har blivit bättre så jag har badat igen. Mycket vind så mycket ström och det betyder tvätt och watermaker-dag. Tvätten torkar på ett ögonblick i vinden som höll i sig hela dagen och stora delar av natten så vi sov bra. Det var länge sedan vi inte badade i svett i sängen. Lördagsmorgon, efter frukost tog vi upp ankaret och åkte de två sjömilen för motorn till Eagle Beach. Där ankrade vi i 6 meter turkosblått vatten. En annan segelbåt till var ankrat i viken, nämligen 'Artemis'. De simmade över för kaffe. Just när vi rundade udden hade de skickat iväg ett mejl om vi kände för att ta oss till Eagle Beach för att dricka en kopp kaffe. De ska lämna Aruba för Colombia på måndag. Neill och jag åkte in till stranden och gick till den stora supermarknaden 'Superfood' (en 'Jumbo') för att handla. Över en fika i kaféet där diskuterade vi batterier och annat som har med elsystemet att göra.
Vi kommer att ligga kvar ett par dagar här tills vinden svänger till syd igen på måndag eller tisdag, då åker vi tillbaka till Airport Anchorage. Eagle Beach är en lång strand med mängder med hotell, restauranger, Jetski uthyrning och annat som turister ska kunna behöva. Det är mycket lugnt och klart vatten här som lämpar sig utmärkt för jollesegling och kajaking men sådana farkost finns inte, det är bara Jetskis som gäller. Som tur för oss är det lågsäsong så många Jetskis ligger oanvända på den ganska öde stranden.
Om vi inte fått svar från Budget Marine angående batterier kommer vi att lämna ön i slutet på nästa vecka och segla direkt till Panama. På eftermiddagen var det fika på 'Artemis'.

Söndagsmorgon tog vi jollen iland och gick en lång promenad på den underbara stranden. Vi hoppades på att få lite Wifi men hittade ingen hotspot eller dylikt. Väderprognoser får vi via SSB så vi vet i alla fall hur vinden blir de kommande dagarna. På kvällen kom Neill och Heidi på avskedsmiddag. Det blev en mysig kväll med Babi Pangang, kroepoek och espresso med calvados till efterrätt. Om allt går som vi vill kommer vi att ses igen i Panama.