Borta med Bengt

En resa

Sista dagarna i Panama

Fredag 17 januari 2020, La Playita, Panama

Vår tid i Panama börjar närma sig slutet. Vi har varit här nästan tre månader varav drygt tre veckor i Las Perlas på Pacificsidan och en vecka i Shelter Bay Marina på Atlantsidan. Vi kommer att minnas den här perioden som 'trasiga tidernas' stopp.
Det började med att vi tappade det ny införskaffade roderbladet till vindrodret (dyrt) på väg till Colon. Sedan fortsatte det med watermakern (ännu dyrare), kylskåpet och Aquair vindgeneratorn. Det mesta kan vi faktisk laga själv så nu är vi, förutom seglare, också motormekaniker, kyltekniker, watermakerreparatör, segelmakare, sömmerska, sjuksköterska, frisör, riggare, rörmo-kare, elektriker, dykare och lite annat. Det enda vi inte behärskar än är svetsning av rostfristål men det kommer säkert snart.
Det värsta med segling med en icke KISS-båt (Keep It Simply Stupid) som Bengt är att man aldrig har just den saken ombord som gått sönder även om man har flera
fack fyllda med reservdelar. Det betyder att man behöver leta igenom stan, fråga överallt på ett språk som man inte behärskar särskilt bra och till slut komma fram till att just den här delen inte går att få tag på. Det roliga med detta letande, buss och tunnelbana åkande är att man träffar en del folk på gatan och i affärer. Här i Panama City, en mycket stor stad, har vi bara träffat på hjälpsamma och trevliga människor som visat oss vägen, föreslagit affärer, hjälpt till med visa oss rätt buss, o.s.v. även om vår spanska består utav ett fåtal ord och fraser. Jag minns de få gångerna jag var i Stockholm. Vilken skillnad i
mentalitet. Stort plus till Panama City och dess invånarna.
Beställa delar utomlands är krångligt, tar tid och kostar pengar. Vårt kylskåp, till exempel, är en Isotherm och består av en Danfoss kompressor (som även sitter i ditt kylskåp därhemma) med en elektronisk termostat som är tillverkat av ett svensk företag, Isotherm. Den 'svarta lådan', som styr kompressorn och
som är tillverkat av Danfoss, gick att få tag här i Panama men inte den 'röda lådan', ASU-delen från Isotherm. Företaget har återförsäljare i hela världen men inte i Panama förstås. Vi beställde delen i USA, betalade 17 december 2019 och har fortfarande inte fått paketet den 14 januari 2020. Anledningen är att Isotherm USA, där delen kommer ifrån, har varit stängd två veckor under julhelgen. Pratar man med amerikaner om deras land verkar det vara det allra bästa landet i världen, båda ekonomiskt, socialt och politiskt. De lär sig inget annat i skolan än just det. Ska man beställa något så enkelt som en liten reservdel från dem tar det flera veckor och man måste mejla företaget ofta för att få något gjort. I Europa skickas delen oftast samma dag och även på helgerna. Blir det fel, som på Aruba med importskatten, rättar företaget i Europa till det. Amerikanska företag ignorerar en helt eller skickar ett mejl i stil med att det inte ingår i deras policy. USA: no thanks!

Förutom allt letande och lagande har vi haft väldigt roligt här med våra vänner Neill och Heidi från 'Artemis'. Även Paul och Marion från 'Luna Mare' och Anne och Bob från 'Baloo' har vi träffat en del. Las Perlas-öarna är fantastiska och värda ett långt besök. Som i övriga Amerika, förutom i Canada, är kontrasten mellan fattig och rik stor. Något vi har svårt för att vänja oss vid. Det finns gott om pengar i Panama så vi förstår inte varför fördelningen är så skev.
Visst förstår vi varför men att 'de som styr' inte fattar att det kommer att ta slut begriper vi inte. Att vara rik betyder inte att vara smart. Det är bara att titta på länder som Chile, Bolivia och Ecuador där det har funnits och finns våldsamma protester mot just snedfördelningen av rikedomen.
Allt plast och annat skräp som flyter förbi på en ödslig ankarplats i Las Perlas gör oss ledsna. Havet är en stor soptipp.

På måndag stannade vi hemma på Bengt och grejade lite med det ena och det andra. Kylens gasmängd justerades och den verkar gå bra, mycket till Elisabeths glädje som nu kan börja handla upp färsk och kylvaror inför våra kommande långseglingar. Jag tog en sväng iland för att uppdatera bloggen och fylla på våra vattendunkar. Såret på mitt högre ben läker fint, förhopp-ningsvis är det helt läkt på helgen.

Tisdag åkte vi till Albrook Mall för att handla det sista på 'listan'. Nu är det bara färskvaror kvar. Vi tog en sväng till djurbutiken för att leta efter billig kattsand, inte. Obama blir tvättat med desinficerande schampo mot sin ringorm. Han finner sig i det mesta bara han får en godisbit. En ovanlig snäll och
foglig katt vi hittade i soptunnan på Martinique.
Väl hemma skrevs allt vi handlade i vår lilla bok så vi vet vad vi har. Watermakern kördes någon timme men sedan stannade matarpumpen (original från 2005). Den hade blivit alldeles varm och antagligen bränt sig. Reservpumpen visade sig vara undanstoppad längst bak under vår säng så det krävde en del ommöblering och skruvande innan den kom fram. Sedan var det ganska lätt att byta pump. Själva pumphuvudet är ganska nytt så det behövdes inte byta. Så fortsätter vi, ständigt reparerande trasiga saker, segla på de sju haven.

Onsdagsmorgon åkte vi in till bryggan med jollen och gick till Arturos lilla kontor. Paketet med den 'röda lådan' och tillhörande sladd är här i Panama men behöver 'bara' gå igenom tullen. Förhoppningsvis får vi det imorgon och kan vi börja göra iordning Bengt inför seglingen till Påskön. Vi behöver handla
färskvaror (frukt och grönt), kylvaror (ost, pålägg, ägg, o.s.v.), klarera ut och gå in till marinan för att fylla på med diesel och vatten. Sedan ska vi till Las Perlas för att rengöra Bengts botten och tvätta av allt sot från Panama City. Elisabeth vill också gärna till 'vårt' vattenfall för att skölja och tvätta textilier i det aldrig sinande vattnet.
På eftermiddagen gjorde jag om kablarna till solpanelerna eftersom den nya regulator, en mycket billig ''China' sak, inte gjorde sitt jobb. Jag monterade tillbaka de gamla regulatorerna som använder MPPT-teknik och inte 'kokar' batterierna. De två nya solpanelerna är mycket bra och betyder mycket för laddningen.
Batterierna är jämt i 'float', d.v.s. över 13,8 Volt. När solen går ner tar vindgeneratorerna över och håller batterierna fulladdade över natten. Snacka om att ha ett självförsörjande 'Off-Grid' tillvaro.

Torsdagsmorgon åkte vi iland och gick till 'Tax-free huset' vid Flamenco Marina för att klarera ut. Det gick, som inklareringen i Shelter Bay Marina, smidigt. Kostnader 21 dollar. Vi träffade, som överallt i Panama, vänlig och trevlig personal. På vår ZARPA (utklareringsdokument) står: Rapa Niue (Påskön).
Eftersom vi ska tanka diesel imorgon kollade vi var sjömacken låg nu vi ändå var i marinaområ-det. Bengt är inte så lätt att manövrera så det är alltid ett plus att veta hur det ser ut innan man kör in i en trång gästhamn. Vi hittade inte macken så Elisabeth frågade en av gubbarna var det fanns diesel. Han tog med henne hela vägen till macken och kontoret. Folk är vänliga och hjälpsamma här, man blir förvånad varje gång. Väl där beställde hon en tid: fredag 07:30 (innan det börjar blåsa). Sedan åkte vi buss till Albrook för att handla för den allra sista gången. Den här gången blev det färsk och kylvaror, frukt och grönt. Väl tillbaka på Isla Perico (bussen kostar 2,50 kronor per resa) gick vi till Arturos kontor och hämtade våra saker som äntligen hade kommit. Arturo är en mycket trevlig man som gör sitt allra bästa men som inte har det så lätt i det här byråkratiska landet. Efter en blöt jolletur tillbaka till Bengt började sjöstuvningen, kylskåpslagandet, upptagning av jollen, etc.
Även om ankarplatsen 'Las Brisas' inte är den bästa, det är oroligt i vattnet, smutsigt, jolledockan är en mardröm och mycket smog från stan och kanalen är alla man träffar alltid trevliga och vänliga (förutom vissa seglare). Nu när vi lämnar Panama kommer vi at ta med det som ett mycket positivt inslag från vårt tre månaders besök i det här landet.

Tidigt på fredagsmorgon tog vi upp ankaret. Det och kättingen var väldigt smutsiga efter tre veckor i 'Las Brisas' så vi fick göra rent dem bit för bit, det tog sin tid. Det växer som det knakar här, framförallt havstulpaner verkar gilla läget. Sedan åkte vi in till Flamenco Marina där vi tankade 360 liter diesel (7,90 kronor/liter) och fyllde på vattentanken med 300 liter. Mycket trevlig och hjälpsam personal även om de inte kunde så mycket engelska. Efter tankningen åkte vi runt Isla Flamenco och ankrade på andra sidan, La Playita, i stället för Las Brisas. Resten av dagen ägnades åt städning, stuvning och kaffebesök av Karsten från danska 'Notorious'.
Imorgon, lördag, seglar vi till Las Perlas för att göra rent Bengts botten och vänta på 'rätt' väder innan vi seglar ut på Stilla Havet.


Comments