Nu fick vi ingen internetuppkoppling för att uppdatera bloggen så ...

Äntligen har vi lämnat Panama. Efter frukost på lördagsmorgon tog vi upp ankaret. Långsamt eftersom båda det och kättingen var mycket smutsiga och fick göras rent med borste och däckspolning. Karsten kom förbi och hämtade sin keps som han hade glömt igår och önskade oss trevlig resa. Sen kom vi iväg. Hurra!
Efter en liten stund för motor rullades seglen ut och Bengt fick fart även om de hundratals havstulpaner på hans botten drog ner farten. Efter en fin segling ankrade vi vid halvfemtiden vid Islas Chapera. Vi fick segla runt ön eftersom det var lågvatten och det inte gick att ta genvägen mellan Chapera och Mogo-mogo. I passet mellan öarna finns bara 2 meter vid lågvatten. Eftermiddagsbrisen på 12-14 m/s gjorde att Bengt seglade fort. Här ska skrapas och borstas innan vi seglar vidare till Isla de Cañas för tvätt av diverse plagg i det lilla vattenfallet och avskedsmöte med Neill och Heidi.

Efter frukost på söndagsmorgon, 19 januari, ankrade vi om lite närmare stranden för att undvika den starka tidvattenströmmen som är besvärlig när man ska simma och dyka för att rengöra botten. Vi la ett vaselinplåster på mitt sår varefter en strumpa höll det hela på plats. Elisabeth skrapade och borstade vattenlinjen så långt ner hon nådde och jag började med propellern. Den var rejält bevuxet, ävenså axeln. Stålskrapan användes för att få bort alla havstulpaner och annat hårt varefter både axeln och propellern fettades in med vattenfast fett. Detta tog en lång stund eftersom jag fridyker och inte kan vara nere och jobba mer än dryga 40 sekunder. Kanske fettet håller djuren borta tills vi har påbörjat vår seglats till Påskön som vi förhoppnings-vis når långt innan Påsk. Övriga skrovet hade mängder med små havstulpaner men de var lätta att ta bort. Undersidan av kölen, 2,3 meter djup, liknade mer ett korallrev än en köl men med en stor metalskrapa fick jag bort det mesta. Tulpanerna är sylvassa så handskar på är det som gäller. Även undersidan av rodret hade en del beväxning. Vi gick på grund i Spansk Vatten på Curacao i augusti ifjol och skrapade därvid bort all bottenfärg på undersidan av kölen och rodret. Grundfärgen klarade sig däremot bra. Saltvattenintaget gjordes rent med en tun spackel som gick i öppningarna i silen. Loggimpellern borstades rent likväl zinkanoderna som havstul-panerna verkar gilla.
Som en jämförelse med seglatsen Jorden Runt som jag gjorde på 80-talet med 'Anna' gjorde jag inte rent botten en enda gång. Bottenfärgen innehöll mera gift då. Jag hade dessutom en dyr självpolerande färg som i och för sig försvann sakta men som höll skrovet rent i ett helt år. Färgen var Internationals Micron.
Allt detta skrapande och borstande tog sin lilla stund men när vi väl var färdiga började partybåtarna droppa in så vi tog upp ankaret, rullade ut genuan och seglade långsamt de 12 sjömilen till Espíritu Santo där vi ankrade vid tretiden på eftermiddagen. Till vår glädje var vi alldeles ensamma men det tog inte mer än en halv timme så ankrade en stor engelsk segelbåt framför oss.

Efter frukost på måndagsmorgon blev det en del jobb innan ankaret kunde tas upp. Båda gråvattentankarna städades ordentligt så att det inte blir något krångel ute till havs. Grovfiltret till watermakern gjordes rent. Även det var mycket smutsigt efter ett par veckor i Las Brisas. Sedan tog vi oss de fyra sjömilen för motor till Isla de Canas. Tyvärr fanns varken 'Artemis' eller vattenfallet kvar. 'Artemis' skickade ett meddelande att de nu var på Isla Ampón och vattenfallet hade sinat eftersom det är den torra säsongen nu. Vi tvättade det nödvändigaste med vårt eget vatten och gjorde iordning Bengt i lugn och ro. Vädersituationen har ändrats med de sista prognoserna så det är ingen bråttom med att gå härifrån. Utombordaren gjordes rent och togs in och står nu fastbundet i fören framför förpikens kojer. Vi behöver den inte på ett par månader så den mår bara bra av att stå inomhus. Däcket skrubbades eftersom den gula färgen hade blivit svart efter vistelsen i Panama. Det är verkligen otroligt smutsigt där.
Tvätten gjordes så gott det gick och hängdes på tork. På eftermiddagen försvann vinden och kom myggen, i olika storlekar, fram. Vi tog upp ankaret och åkte tillbaka till Espíritu Santo där det inte finns så många mygg. Vinden dog helt ut, himlen täcktes med moln. Åska på gång.
Det här är ett magiskt ställe. På dagen mängder med fisk som hoppar i havet, störtdykande pelikaner och tjattrande papegojor. Djungelljud! På kvällen är det kolsvart, vi är alldeles själva här nu, men då kommer fladdermössen fram. Marelden är kraftig så man ser fisken simma och spåren efter fladdermössen på vattenytan. Himlen visar miljoner stjärnor.
Vi laddade ner väderprognoserna och det har bildats ett område med kraftiga åskbyar söder om oss. Vi avvaktar eftersom det verkar blir värst på tisdag.

Men på tisdag vaknade vi till sol och en fin men svag bris. Efter frukost fortsatte vi med att göra iordning Bengt inför avfarten. Efter tre månader för ankar är det en del att göra. Elisabeth fixade inne och tog fram mat ur förråden för den första tiden och stuvade mängder med burkar och annat i köket där de är lätt tillgängliga. Sjökojen blev bäddad och halkdukarna kom fram. Jag putsade fönsterna och gick igenom riggen. Alla block fick lite silikonspray, gummipackningarna till luckor och fönster fick ett tunt lager silikonfett och durkluckorna skruvades fast. Barografen drogs igång. Filtret till watermakern byttes. Väderfilerna laddades ner via SSB-radion. Det ser bra ut för morgondagen. Klart för avfart!
På kvällen lystes himlen upp av ett enormt åskväder söder om oss. Ovanför oss en klar himmel.



Onsdag, 22 januari 2020, Las Brisas, Panama

Ankar upp 09:30. Tyvärr ingen vind så vi gick för motorn. Mycket fisk i havet så Elisabeth fiskade ett tag men utan resultat. Vid tiotiden var vi fria från Isla del Rey, som är en stor ö, och ändrade kurs söderut. Efter ett tag gick larmet för oljetrycket så vi stänge av motorn och öppnade motorrummet. Vi kanske skulle fylla på lite olja men därinne var det alldeles svart av olja. Efter lite städning och en kort stunds körning av motorn kunde vi konstatera att det läckte olja vid oljekylaren. Det sprutade bokstavligen ut olja.
Ingen vind, ingen motor så vi drev runt ett tag söder om Isla del Rey. Det enda vi kunde göra var att segla tillbaka till Panama City för att få motorn lagat eller byta ut oljekylaren. Eftersom det kommer att ta tid lär det inte bli någon seglats till Chile de här året. Påskön däremot kommer vi nog att besöka.
För säkerhetsskull skickade vi ett meddelande till Neill och Heidi som var ankrade vid Isla Contadora. På hela seglatsen tillbaka till Las Brisas har vi haft kontakt med de via SSB-radion. Vi skulle inte vilja segla utan den.
Vinden kom så småningom tillbaka, självklart från den riktningen vi skulle till, så Bengt lades på kryss med kurs mot Isla San Jose som vi rundade vid femtiden. Då hade den nordvästliga vinden ökad till 12-14 m/s och det i kombinationen med den starka tidvattenströmmen gav en elakartad sjö som spolade över hela Bengt. Ett litet fönster började läcka samt två av ventilatorer. Inte så konstigt om man tittade på hur hela däcket hela tiden blev överspolat av vatten. Jollen fick sig ett par rejäla sjöar över sig och flyttades ett par centimeter framåt. Sist vi hade något liknade var på Nordsjön mellan Cuxhaven och Borkum.
Bengt seglade på genom skummet, som lystes upp av den starka marelden, som bara den. Vi slog någon sjömil innan vi hamnade i fartygsrutten till och från Panama (se bilden). Därefter följde ett långt slag norrut. Vid soluppgången försvann vinden och blev det inte mer än ett par sekundmeter kvar. Om vartannat drev vi eller seglade i 1-2 knop. Men sedan kom vinden tillbaka ett par timmar och klarade Bengt 3 knop ett tag. Därefter försvann vinden igen. Vi drev med strömmen och åt lunch. Ett stort stim delfiner lekte runt båten ett tag. Eftermiddagsbrisen gav oss fin fart norrut igen och någon sjömil från Panama Citys enorma höghus slog vi västerut.
Vi hade aldrig ankrat under segel med Bengt men vinden var tillräckligt svag för att det inte skulle gå för fort eller bli för stressigt. Rullsegel är inte ideala för manövrering under segel. Det går inte att ta ner de snabbt men måste rullas in och det tar tid. Vi rullade in genuan någon sjömil innan ankarplatsen men Bengt ville inte segla under enbart storseglet så vi rullade ut stagseglet. Det funkade bra och det seglet är lätt att rulla in eftersom det är mycket mindre än genuan. Vid tretiden seglade vi sakta in i Las Brisas, rullade in stagseglet och fortsatte under revat stor tills vi hittade ett ställe som verkade ok och släppte ankaret. Storen backades för att dra in ankaret och ta farten ur Bengt. Kaffe!

Vi hörs!