På bild: Hapatoni by

Onsdag den 22 juli 2020, Hanatefau, Tahuata Efter frukost kröp jag åter in i motorrummet för att städa upp dieselspill och skruva fast filter igen. Det är trångt framför motorn så jag var tvungen att skruva bort filter när jag jobbade med matarpumpen. Tyvärr rann det lite diesel i kölsvinet och ut i havet. Motorn går i alla fall. Jag fick också byta en skruv i saltvattenpumpens lock som hade tappat 'tråden' och gick inte att skruva åt så det droppade lite saltvatten från pumpen. En längre skruv med en aning större diameter gjorde susen. Allt detta gjordes innan klockan nio på morgonen och före solen börja värme upp båten.

Sedan tog vi en tur till det lilla samhället här i viken. En sjömil med jollen till en välskyddad mini-hamn och sedan var vi i en liten men välskött by med namn Hapatoni. Lugnt och prydligt men en aning turistiskt. Mängder med mangoträd och rader med hibiskusbuskar med blommor i alla de färgerna. Vackert! Vi tog en promenad, kollade in kyrkan och kyrkogården. Väldigt lite folk ute, ett par barn bara, men det fanns en offentlig toalett. Vanligtvis kommer det en del turister hit med båt från Hiva Oa som bara ligger tio sjömil härifrån. Nu är allt tyst och stilla.

Vi hittade i alla fall en mängd mango på marken som vi samlade i en påse för att göra mangochutney av. Här får man inte ta frukt från träden men fallfrukt är ok att ta eftersom lokalborna inte äter de. På ett par ställen fanns små skyltar med uppmaningen att inte röra frukten eller kokosnötterna. Antagligen respekterar turisterna och seglarna inte att alla träd ägs av någon och att bara den personen får ta frukten. Vi har även hört seglarna berätta att de går in i trädgårdar och tar frukt. Här gäller inte allemansrätten fastän i Sverige går man inte heller in på folks tomter och plockar äpplen. Att respektera andra kulturernas seder och vanor verkar inte vara så lätt för visa seglare. Dessutom förstör det för de som kommer efter. På sätt och vis är vi representanter för de som kommer efter oss. Fråga går bra och man får eller kan byta till sig nästan alltid frukt. Ävenså känns det lite underligt att möta sådana skyltar. Vi har en viss förståelse för seglarna med eftersom frukten ramlar ner från träden och ruttnar. Lokalborna verkar inte kunna ta hand om den enorma mängden frukt så det mesta ligger och ruttnar på marken.

Men . . . att ta är inte tillåtet.