Tuamotus 29 september 2020
17 September 2020
• Pacific
by Wim
På bild: Vindgeneratorn.
Tisdag den 29 september 2020, Twin Palms Yacht Club, Raroia, Tuamotus
Natten till idag började det blåsa ordentligt och 'Bengt' ryckte av och till i
kättingen som om han ville säga att 'ska vi inte segla snart'. Vi ligger ganska
nära stranden men det är ändå vita gäss på vattnet mellan oss och den så det
blåser en del. Mara'amu, som den här vinden kallas, kommer att vara ett par
dagar.
Vi startade dagen tidigt med takstädning och tvätt. Elisabeth började med att sy
örngott av ett gammalt lakan. Jag startade mecka med vår 'AIR-X' vindgeneratorn
eftersom vi inte kan ha på den på grund av den höga ljudnivån, som i längden ger
skador på hörseln. Det är dessutom irriterande. I ett tidigare blogginlägg skrev
jag att vi äntligen kom på varför den låter så mycket som den gör trots att vi
skaffade oss de 'blåa' tysta bladen för mycket pengar. Till och med vår gamla
'AIR-breeze' lätt mindre.
Svansen (the tail) är böjd. Vi köpte den här renoverade generatorn i Tyskland
från AIR-X återförsäljaren (Primus Tyskland) för ett antal år sedan men kollade
inte om den var rak. Hela huset är gjutet aluminium och svårt att böja rätt utan
att skada det. Som tur är har vi det gamla generatorhuset från 'AIR-breeze' kvar
så jag hade tänkt byta hus eftersom de är likadana. Det är tyvärr inte så lätt
som det låter eftersom det är känslig elektronik inne i generatorn som lätt går
sönder eller får kortslutning och då har vi ingen vindgenerator längre (Elisabeth
har varnat mig ;-)angående det). Tre miniskula kolstavar ska man hålla koll på och ett antal
andra små grejer som man har svårt för att nå eftersom huset är ganska litet.
Eftersom det är, som vår watermaker, ett amerikanskt produkt behöver man
insexnycklar och annat i inch som vi inte har i små storlekar. Dessutom behöver
man ett par specialverktyg som vi inte har ombord. Även 'Hakuna Matata' hade inga
av dem verktygen så istället skruvade jag helt enkelt fullständigt isär den efter
principerna 'man tar vad man har' och 'if you can't fix it, chuck it'.
'Bengt' har en välfylld verktygslåda så det går alltid att hitta något
ersättningsverktyg även om det inte är 'inch' eller just den speciella nyckel som
man ska ha enligt manualen. Irriterande är att till exempel insexnycklarna inte
passade alls, två och en halvan (2,5 mm) var för liten och trean (3 mm) för stor.
Jag tog HEX-nycklar istället som är mera flexibla. Detsamma gäller blocknycklar
och hylsnycklar. Sex millimeter var för liten men sjuan var för stor. Som tur är
skruvmejslar universella.
Konstruktionen är enkel. Det svåra var att få bort släpringarna (engelska:
sliprings) där de tre kolstavarna sitter mot annars är det inte möjligt att få ut
kretskortet. Eftersom jag inte hade en låsringstång i rätt format skruvade jag
loss allt istället utan att behöva röra den kraftiga låsringen. Sedan skruvade
jag loss kretskortet med flatkabel, potentiometer och den lilla LED-lampan. Att
få loss kablarna från statorn/rotorn till kretskortet var inte så enkelt eftersom
jag saknade passande nycklar. Lite rengöring blev det också.
Nästa steg var att skruva tillbaka allt i det andra generatorhuset. Det var
enkelt. Svårt var att få tillbaka släpringarna eftersom det var besvärligt att få
kolstavarna i rätt läge men efter ett antal försök, och en del svärord, fick jag
allt på plats. Sedan skruvades statorhuset tillbaka och efter det var det dags
för testet. Det finns tre tester man kan göra för att kolla om allt fungerar som
det ska. Det viktigaste testet är att koppla generatorn till ett batteri och se
vad den lilla LED-lampan visar. Den ska blinka med två långa blinkar, låsa axeln
och sedan släppa den så generatorn kan snurra igång. Testen gick bra så nu är det
bara att montera tillbaka den på stolpen. Det blir morgondagens projekt.
Trots blåsten har vi en solig dag. Tack vara vår andra vindgeneratorn, Aquair,
som hänger i förstaget är våra batterier i 'float' (mer än 13,8 volt) så
Elisabeths symaskin fungerar med 'egen' ström.