Tahiti 15 januari 2021
15 January 2021
• Pacific
by Wim
På bild: Papeete har inte mycket med Söderhavet att göra
Fredag den 15 januari 2021, Port Pheaton, Tahiti
Det är varma och fuktiga dagar med squals och regnbyar och det händer inte så
mycket på 'Bengt'. Vi går våra promenader och handlar lite men i övrigt är vi för
det mesta på båten. I onsdags kom Charles och Mary på fika för att smaka på en
god banankaka. För säkerhetsskull hade de med sig två klasar mogna bananer till.
Vi fick äntligen ett prisförslag för en 'ny' insprutarpump, injektorrenovering
samt montering och Sea-trial. Nu visste vi att det inte är billigt här, vi ska
betala runt 38000 kronor totalt. Timpengen för mekanikern här är en aning
billigare än i Sverige men pumpen är nog dyrare men vi är ändå glada att det går
att fixa lokalt utan att vänta i veckor på delar från Sverige. Nu i Coronatider
tar det mycket lång tid för paket att komma fram. Våra saker från England har
fortfarande inte skickats iväg på grund av lock-down. Det finns en del andra
seglare som ligger och vänta på reservdelar här.
Fredags åkte vi buss till Papeete för att betala 50% av kostnaderna så mekanikern
på Dieselelec kan sätta igång med anpassningen av deras pump. Även Dominique,
mekanikern som ska hålla på med vår motor, vill ha 50% i förskott. Man har haft
dåliga erfarenheter med seglare som inte betalar.
Papeete är en upplevelse utan dess lika. Bussen kostar 65 kronor tur och retur,
det är 50 kilometer, och man viftar ner den eftersom det inte finns hållplatser.
Själva stan är ett mini Paris med mängder med bilar, folk, kaféer, restauranger
och affärer. Mycket är stängd på grund av Corona men det kryllar av folk ändå.
Den stora och flerfiliga boulevarden skär av staden från havet och den konstanta
ström av bilar, lastbilar, bussar, mopeder och motorcyklar gör livet inte
roligare. Här finns allt man kan behöva så länge man har en tjock plånbok. Förr
förtöjde man med linor och ankare vid den långa kajen, jag var här i 1985 med
'Anna', men nu är det en marina och bland annat flera kajer för kryssningsfartyg.
Den långa boulevarden är nu en hård trafikerad väg. Själva stan har ingen charm i
våra ögon. Väldigt lite av det gamla har bevarats och många byggnader behöver
underhåll.
Vi gick 2 kilometer till Dieselelec för att betala men kom till fel affär. Google
hade fört oss till reservdelsbutiken och vi skulle till verkstan. 3 kilometer
längre bort kom vi genomblöta av svett fram till verkstaden. Ställets mekaniker
höll en lång utläggning om jobbet med den 'nya' pumpen och vår gamla på franska
som vi inte förstod så mycket av men vi fattade att han måste anpassa den 'nya'
pumpen till vår motor så att den skulle passa i samma hål. Det skulle vara klart
på tisdag eller onsdag då vi åter ska ta bussen in till Papeete för att betala
resten. Det rådde lite förvirring angående vad som skulle betalas och hur det
skulle gå med pumpen. Efter att ha ringt Dominique betalade vi 140000 XPF (drygt
11000 kronor), som är hälften av vad pumpkalaset kommer att kosta, och travade
vidare till ACE, järnaffären, för att kolla efter elkabel till den nya
vindgeneratorn som fortfarande ligger hos Ocean Chandlery i England. Vi hittade
en fin kabel i lagom tjocklek och till ett mycket förmånligt pris men det fanns
tyvärr bara 38 meter kvar och vi behövde 52 meter. Expediten följde med ut och
visade oss till en stor el-affär längre ner på gatan. Snällt, vi kan inte
föreställa oss en expedit på Bauhaus göra samma sak. Där hade man tyvärr inte det
vi behövde så trötta och varma gick vi ner till stan för att äta lunch på ett
svalt ställe som börjar med Mc. Sedan kollade vi runt lite men att shoppa har vi
tappat lusten till för många år sedan. Vi gick till busshållplatsen och väntade
på L31 till Port Pheaton. Vid hållplatsen träffade vi en annan seglare, från
Schweiz, som har varit här i tre år och som ska opereras för en tumör i ena
njuren nästa vecka. Papeete har ett stort och modernt sjukhus. En trevlig äldre
farbror som håller på att leta besättning eftersom han inte ser så bra längre. I
bussen hem spelades hög Tahiti-musik som Elisabeth blev väldigt förtjust i men
inte jag. I Papeete hade vi fint väder men Port Pheaton har haft mycket regn
eftersom våra uppsamlingshinkar för överfyllda med regnvatten. Även jollen hade
samlat mycket vatten.
Många klagar på att det är dyrt i franska Polynesien. Framförallt matpriserna är
det många som klagar över. Visst är det dyrare här än 'hemma', allt måste ju
importeras och det är långt till Europa. Matpriserna ligger på det dubbla jämfört
med Frankrike men man kan ändå fynda och leva billigt. Vi köpte 6 ananas för 35
kronor i ett litet stånd vid vägkanten. Goda smakrika tomater kostar 25
kronor/kilot. Många säljer sina odlade frukt och grönsaker vid små stånd och även
om det inte alltid är mycket billigare så är det bra kvalitet till hyfsade
priser. En liter rom kostar 150 kronor som inte heller är dyrt. En baguette för
man för 4 kronor. Carrefour har, som ICA till ex, extrapriser på varor med kort
datum så vi frossade till exempel i camembert ost, 10 kronor/styck, i flera
dagar. Dyrt är alla importerade varor och alkohol (vin är no go här på grund av
priset). Timpengen för hantverkare såsom Dominique ligger på 600 kronor som inte
heller är särskilt dyr. Reservdelar eller nya båtprylar är dyra. ACE,
järnaffären, är inte billig heller men många saker som de saluför är från China
och har faktiskt hyfsade priser. Exempelvis kostar elkabeln vi köpte (6 mm
diameter och tillverkat i Spanien) oss under 20 kronor per meter. ACE har också
ett stort sortiment solpanelsgrejer, en MPPT regulator 30 ampere kostar 1500
kronor. En inverter, ren sinus, på 2000 watt får man för 3000 kronor. Allt som
kommer från USA eller Europa är däremot dyrt. Många affärsmän här i Polynesien är
från China. De äger också de allra flesta affärerna. Anledningen är att
Polynesier aldrig har varit intresserade av att ha affär samt att man här alltid
måste ta hand om släktingar som har det sämre ställt. Har man då en mataffär
kommer man inte undan att mata halva släkten gratis och då kan man inte ha en
verksamhet och tjäna en slant. Detta fenomen finns i hela Stilla Havet så på de
allra flesta öarna är det kineser som har affären. Undantaget är Fiji där det är
indier som står för affärsverksamheten.
En renoverad insprutarpump kostar oss totalt 24500 kronor varav själva pumpen
kostar 18000 kronor. Resten är arbete och anpassningsdelar. Mycket pengar, visst,
men inte så dyrt som man hade tänkt sig. Segelmakare är däremot dyra såsom allt
som har med båt att göra men det är så i Sverige med.