Tahiti 16 mars 2021
16 March 2021
• Pacific
by Wim
På bild: Så kan det gå
Tisdag den 16 mars 2021, Uritutua, Tahiti
Söndag var åter en otrolig varm dag så vi stannade mest inne på 'Bengt'. Elisabeth höll på med stickning och jag beställde ett par Volvo-Penta reservdelar i Sverige som Elisabeth kommer att få med sig tillbaka till Tahiti. Det blev bland annat en ny packning till avgaskröken för 400 kronor (!) och några andra mindre packningar. En reservhatt till värmeväxlare blev det också till en kostnad av 700 kronor. Vi beställde också nya överdrag till livbojarna, de nuvarande är helt uppätna av solen. Visserligen 5 år gamla men ändå. Skickade även mejl till Ocean Chandlery angående den nya men trasige kontrollpanelen till gasolens fjärravstängning och till vindgeneratorns tillverkare Marlec angående ändring av parametrar för regulatorn. Elisabeth gjorde mycket goda crêpes till lunch.
Senare kom en av våra franska grannar förbi för att förmedlade klagomål från en lokalbo. Vi brukar gå runt naken på båten och det uppskattades tydligen inte av någon iland. På med badbrallorna bara men vi tyckte att det var lite konstigt. Vi har ankrat mer än hundra meter från land och man lär behöva en kikare för att se om vi har kläder på oss. Längs den här fina viken finns många weekend hus och som på så många andra ställen i världen gillar inte de mer välbärgade att segelbåtarna förstör deras havsutsikt. Barnen simmar från stranden och kan omöjlig se oss på båten. Mannen som klagade verkar inte gilla seglare eftersom vår budskapsförmedlande granne berättade att den klagande mannen har en del åsikter om 'seglare' som ställer till det i bland annat Papeete och Moorea. Vad 'seglarna' ställer till med fick vi inte veta. Han kunde lika väl säga 'franska seglarna' eftersom det till 90% är franska båtar i Polynesien. Nästan alla övergivna båtar här är nämligen franska och vi förstår att lokalborna börjar tröttna på det. Här ligger, sedan ett par veckor, en segelbåt på revet. Det är samma båt som draggade många gånger i Port Pheaton. Nu ligger den 'high and dry' på revet och kommer förmodligen inte av det. Inte särskilt bra för seglarnas goda rykte.
Det finns förstås en andra sidan av medaljen och det är att vi seglare är dem enda utifrån som för pengar in i landet. Turistantalet är nära noll nu det är flygrestriktioner och många hotell, restauranger och andra av turister beroende verksamheter har stängt. Det är fortfarande utegångsförbud mellan 21 och 04.
Måndag var . . . varm. Haha! Vi badade redan tidigt på morgonen och Elisabeth simmade runt med sin simring. Jag försökte leta upp en billig datorn på nätet som ersättning för vår Lenovo som vi har haft sedan 2017 men fortfarande fungerar bra även om den ibland vägrar att starta. Eftersom datorn är viktig för navigationen måste vi skaffa oss en reserv. Tyvärr har datorpriserna ökat kraftigt medan hårddiskarna har minskat i storlek. Det verkar som mycket går via 'molnet' något som inte går ute på havet så vi behöver en rejäl hårddisk i datorn förutom en extern sådan. Lenovon som vi har kostade oss 2450 kronor i 2017. En likvärdig dator kostar nu runt 5000 kronor. Vi köper begagnad i stället men även där har priserna stigit.
På kvällen kom Neill och Heidi över på middag och vi hade en trevlig kväll med de här två.
Tisdag började vindstilla och . . .varm och svettig men efter frukost blev det ändå slangrengörning i toaletten. Den ville inte spola som den brukar och det betyder att en del 'skit' har fastnat i den lilla luftningsslangen. Slangen lossnades och jag sprutade vatten i den i ena ändan vid soffan och Elisabeth rensade på toaletten i andra ändan. Det är verkligen synd att vi inte har plats för en mulltoa. Efter lunch brakade det loss och en enorm squall med ofantliga mängder regn och åska drog över oss. Det tog flera timmar innan den försvann. Elisabeth samlade massvis med vatten och även jollen blev fylld till brädden med regnvatten. Det lär bli tvättdag imorgon.
Vi hade tänkt åka tillbaka till Port Pheaton idag med det blev inte så. Kanske imorgon!
Snart har vi varit 'Borta med Bengt' i fem år och det lär bli ett par år till. Det beror en del på när världen tillåter segelbåtar att segla runt igen och hur världens inte så smarta ledarna handskas med Corona-krisen. Elisabeth och jag träffades via en dejtingsite hösten 2011 och flyttade in på 'Bengt' våren 2013 efter att ha såld det mesta av det vi ägde. Sedan dess har vi bara bott på den begränsande ytan som båten erbjuder. Vi har ändrat en hel del på båten genom åren och även världen omkring oss har ändrat sig men vi håller fortfarande ihop, har det roligt tillsammans och trivs med det vi gör. Det där med seglingen brukar annars oftast vara en mansgrej där kvinnan, inte sällan, motvilligt följer med. För att man ska lyckas som par krävs det att man har samma mål och är beredd att jobba för det. Vi gör det här tillsammans med tanke på att leva utan stress och 'måsten' som egentligen inte är 'måsten' för att ha ett bra och rikt liv. Ibland får vi höra att vi är priviligierade och visst är vi det men inte på det sättet vi brukar få veta. Privilegium består av att vi har vågat hoppa ner från stupet i vetskapen att ens älskade håller en i handen.