Borta med Bengt

En resa

Port Pheaton 5 maj 2021

På bild: Nytt soltak

Onsdag den 5 maj 2021, Port Pheaton, Tahiti
Bevrijdingsdag i Nederländerna (befrielsedag från NAZI-Tyskland 5 maj 1945)

Måndagen ägnades åt internetarbete för att få alla tillstånd inför Elisabeths hemresa. Flyget på 8 maj är bekräftad så alla papper som man behöver måste förnyas med det nya datumet. Polynesien har bara öppnad gränsen mot USA på grund av turismen. Hon behöver ett tillstånd för att komma tillbaka till Tahiti, två hälsoförklaringar, en ETIS (Electronic Travel Information System) för Polynesien, en ETIS för Canada (mellanlandning för tankning), Flygbiljett, Tågbiljett, Karantänundantag och inte minst ett giltigt Covidtest taget av vårdpersonal och erkänd av Frankrike (där gjorde vi fel 1 maj så hon blev nekad ombordstigning). Förhoppningsvis har vi gjort allt rätt nu!

Måndag blev också tvättdag. Lakan, handdukar och lite annat lades i en hink med vatten, tvättmedel och bikarbonat. Den fick stå ett par timmar i solen med av och till lite fotarbete. Sent på eftermiddagen åkte jag in till marinan för att skölja ut den. På morgonen hade jag gått den långa promenaden till ACE för att få tag i aluminiumrör till soltaket. Det nuvarande taket är gjort av bambupinnar som vi hade hittat på Martinique (och Las Perlas i Panama) för ett antal år sedan och som höll på att gå sönder så en mer permanent lösning var nödvändigt. Det är svårt att segla utan soltak eftersom solen är stark. Det blir dessutom alldeles för varmt i sittbrunnen. Tyvärr hade ACE inte det jag ville ha men alternativ fanns. Det blev lite klenare rör med en förstärkning inuti. Expediten kom genast med en tejprulle när hon såg mig försöka fä ner tolv rörbitar i ryggsäcken. Hon tejpade ihop rören och sedan var det bara att tacka och gå tillbaka till jollen. Där mötte jag Gregor, schweizaren som hade cancer i njuren, som var på ett strålande humör. Jag hade inte sett honom i shorts och t-shirt förr. ’Jag är friskförklarad’ berättade han. Även lungorna var ok. Sedan tre veckor har han en inhemsk kvinna ombord, kanske därför han var så glad. Hon är hattmakare och gör traditionella hattar i pandanusblad (Skruvpalm). En hatt tar tre dagar att tillverka.

Även på tisdag en del internetarbete inför Elisabeths hemresa men nu har vi fått alla dokument. Elisabeths föräldrar har ingen skrivare så grannarna är så snälla att skriva ut alla nio dokument till henne. Soltaket togs bort, tre bambupinnar sparades. Resten kastades överbord. Den nya ramen blev stadig och stabil men det behövs några stag till så det blir en promenad till ACE imorgon, onsdag, för att få tag i ett par rör till. Sedan kan jag montera det hela och spänna upp ett nytt tak. Det gamla höll på att gå sönder efter tre år i den starka tropiska solen. Det nya taket kommer att bli tillfälligt eftersom Elisabeth har markisväv med sig som ska bli ett fint soltak med inbyggd vattensamlare.

Natten till onsdag blev det en del squals med regn, det var ett tag sedan, regnsäsongen börjar nå slutet. En del vind så jag vaknade och kollade ankaret. Vindgeneratorerna skvallrar om hur mycket det blåser eftersom deras ljud ändras. På morgonen gick jag åter till ACE, tre kilometer, för att köpa ett par aluminiumrör till. Otroligt varmt , 33 grader, och fuktig, nära 100% fuktighet, så svetten rann men det är skönt att röra på sig. Det går åt en del vatten på sådana här dagar. Jag dricker minst tre liter om dagen, förutom kaffe förstås. Eftersom jag inte gärna badar i vattnet här fick det bli en hinkdusch. Skönt! Ramen till soltaket färdigställdes med hjälp av slangklämmor som jag också hade köpt på ACE. En påse med 25 A4 klämmor i storlek 2,5 till 3,75 cm (1–1,5 inch) kostar 225 kronor. Rören kopplades ihop med förstärkningar, epoxi och skruvar. En ny Presenning från Biltema, inköpt 2015, monterades med buntband över ramen och med det var arbetet klart. Allt för Elisabeths hemresa är klart så vi hoppas på det bästa. Det ska bli skönt att få krama om henne igen.

t1

t2


Comments