Huahine, 6 juni 2021
08 June 2021
• huahine
by Wim van Blaricum
På bild: På väg!
Söndag den 6 juni 2021, Faahia, Huahine En underbar molnfri och stilla morgon så vi tog upp ankaret i lugn och ro. Vi hade bestämt med ’Hakuna’ att vi skulle gå runt sjutiden. Ingen vind att tala om så det blev en dryg timmes motorgång till passet. Gott med kaffe och färskt bröd i sittbrunnen. Utanför passet fick vi den lovade nord till nordvästliga vinden och seglen rullades ut. ’Bengt’ fick bra fart på den halvvindsbogen mot Huahine. Dyningen var låg, solen glittrade på havet, ’Bengt’ toppade 7 knop och kaffet var stark och gott. Vad mer kan man önska sig?
Hakuna seglade snabbt förbi oss och vi passade på att ta kort och filma varandra. Det är drygt 20 sjömil mellan passen så vid mer än sex knop in genomsnitt gick det fort. ’Bengt’ höll bra fart men kunde inte hålla samma takt som den lätta Sweden Yachts 34. De vann dryga sjömil på oss. När vi närmade oss Huahine dog vinden ut och gick det långsamt. Strax utanför passet rullade vi in seglen och för motor gick vi igenom det breda passet. Först tog vi en sväng förbi ’Artemis’ för att säga hej till Neill och Heidi. Vi hade bestämt oss för att ankra längre bort på revet men det var inte så lätt att hitta tillräckligt med sand även om vi fick hjälp av Rudy, holländaren som vi mötte på Fakarava, med att spana efter en tillräcklig stor sandplätt. Även Andreas på Hakuna assisterade och simmade runt och spanade efter ett lämpligt ställe. Tur för oss hittade han ett fint ställe med sand och lite stenar och koraller så nu ligger vi i 6 meter vatten mittemot byn. Vi har 40 meter kätting ute och tre ’bollar’ som håller upp kättingen från botten. Neill och Heidi kom över för en kopp kaffe och hade med sig våra reservdelar, vi fick dessutom mängder med info om ön (var finns vatten, internet, affären, järnhandeln, fruktförsäljning, etcetera). För i tiden var ö-gruppen här (Raiatea, Tahaa, Bora-Bora och Huahine) någon slags maktcentrum och det finns många gamla helgedomar och offerplatser bevarade. Härifrån gjordes många resor till andra öar i Stilla Havet.
Även om det inte gick sönder något på seglatsen så producerar vår watermaker alldeles för salt vatten. En grej till för den nu långa ’att laga’ listan. Man blir en aning trött på alla dessa dyra prylar som går sönder och behöver kostsamma reservdelar. Förmodligen är membranet slut och måste vi se till att få ett nytt. Det är nu nästan sju år gammal och har blivit sämre och sämre genom åren även om vi sköter om det. Vattnet det producerar har 750–800 i PPM (partikels per milliliter) och det är på gränsen av drickbart (den går vid 700 PPM). Vanligtvis producerar vår watermaker vatten av 300 PPM och det smakar gott.