Borta med Bengt

En resa

16 juni 2021

På bild: Baie d'Avea

FEMÅRSDAGEN
Resor är ett allvarligt hot mot fördomar, bigotteri och intolerans. De är därför nödvändiga för många av våra medmänniskor.'' Mark Twain 'En tripp kring gamla världen'


16 juni 2021, Baie d'Avea, Huahine
Den här dagen för fem år sedan lämnade 'Bengt' Wallhamn med kurs söderut.
Christer och Ulla från 'Duo' samt Elisabeth, som hade en arbetsdag kvar, vinkade
av mig som seglade till Styrsö där jag ankrade för att vänta på Elisabeth innan
vi skulle segla till Danmark och vidare. Inte förrän vi ankrade i lagunen vid
Langør på Samsø kände vi att vi var 'Borta med Bengt'. Världen är kartlagd och
det finns inga mer öar att 'upptäcka' såsom för länge sedan då sjökortet var mest
en tom pappersbit, i alla fall för européerna. Man visste inte vad som fanns på
andra sidan havet men det vet vi. Vi har detaljerade sjökort, guideböcker och
Google-Earth men hur vårt liv skulle utveckla sig efter att vi släppte
förtöjningarna 2016 hade vi ingen aning om. Nu, fem år senare, har vi fortfarande
inte det.
Mycket vatten, drygt 25000 sjömil, har runnit under Bengts köl under dessa fem år
som vi har seglat. Världen, och Sverige, har förändrats. Fem år är en lång tid
och även i våra familjer har det skett förändringar. Gamla föräldrar dör, barn
gifter sig och nya barnbarn föds, sånt är livet.
På grund av Covid-19 och dess mutationer samt av politik har det skett
allvarliga förändringar som kommer att ha stora konsekvenser för vår framtid.
Kaoset i samhället skapar rädsla för allt främmande. Någon måste stå till svars
men det är inte de som har orsakat problemen. Syndabocken blir de svaga,
invandrarna eller de som har en annan religion. Den populistiska högern spelar
skickligt in på folks rädsla för att vinna röster.
Vi har besökt många olika platser, upplevt annorlunda kulturer, träffat många
olika människor varav en del har blivit vänner för livet och tagit till oss nya
idéer om hur vi kan leva ett bra liv utan saker som dagens människa ser som
självklart. Coronaviruset har visat oss hur sårbart vårt konsumtionssamhälle är
och hur lite vi 'vanliga' människor kan påverka våra liv. Demokrati är inget mer
än ett spel för gallerierna. Vi tror att vi kan påverka, politiker lovar guld och
gröna skogar, men i slutändan är det vi som får betala för deras förmåner.
Klyftorna mellan rika och fattiga ökar. De som har håller krampaktigt fast vid
sina privilegier. Vi fortsätter livet som de tre små aporna: ser inget, hör inget
och säger inget.
Vi har skrivit mycket om hur vi upplever saker och ting. Från en liten segelbåt
som driver omkring på världshaven har men en annorlunda utsikt än från huset,
staden eller landet man har bott (och blivit hjärntvättat av makthavarna) i sedan
födelsen. Man blir, som seglare, behandlad annorlunda än som turist när man
kommer till ett annat land. Livsstilen vi lever ses ofta som ett hot mot
samhället, mot 'De som styr'. Även om många seglare inte är det ses vi ändå som
vagabonder. Sådana 'fria' människor är farliga och måste tillbaka in i
'systemet'. Folk som ser båtarna guppa för ankar i den vackra viken börja kanske
tänka till och stänga av mobilen, no more Google, slut med konsumtion.
Coronaviruset är för myndigheterna ett utmärkt tillfälle att begränsa vår frihet
genom att stänga gränser, införa strikta regler a la Kafka och göra det så
krångligt och dyrt att komma in i ett land att många seglare tröttnar, ger upp
och slutar. Man lämnar båten någonstans, sätter den på ett fraktskepp hem eller
säljer den.
Seglarlivet är inte alltid så lätt, särskilt inte när vinden viner i riggen,
vågorna går höga, ankarkättingen är spänd som en fiolsträng och oron för båtens
säkerhet tar över. Visst, vi har valt detta liv själva. vi är, som man säger,
lyckligt lottade och då menar vi inte på grund av att vi har råd att segla runt
på världens sju hav utan att behöva arbeta. Vi är privilegierade därför att vi
har vågat ta steget ifrån det livet vi levde innan. Moittesier kallade människor
för 'apor', kanske Bengts 'apor' har börjat öppna ögonen lite grann.
Vi kommer givetvis inte att ge upp. Desto mer man ser och desto mer man 'lär' sig
desto säkrare blir man att man inte vet någonting alls, så 'Bengt' seglar vidare
mot nya mål. Världen är rund.

Vi hörs!


Comments