På bild: Vår lilla Honda (ventilkåpan i vit)

Onsdag den 23 juni 2021, Passe Avapehi, Huahine

Jag hämtades redan vid sjutiden av Neill och hjälpte till med att byta båda
akterundervanter på 'Artemis'. Bytet tog inte så lång tid men det gjorde
kaffestunden. Sedan kom de över till oss för lunch och samvaro med ett glas vin
eller två. Sent på eftermiddagen kollade Elisabeth ankarkättingen och kunde
konstatera att våra två bollar hade snurrat ihop sig och minst 15 meter kätting
hade knutit sig till en stor klump. Upp med det hela, på med motorn eftersom
knuten hade dragit loss ankaret ur sanden. Strömmen går åt ett håll men vinden åt
ett annat så båten snurrar runt och runt ankaret. Till slut blir det trassel. Det
tog en stund att få loss knuten som fick hänga kvar över vattenlinjen men till
slut var vi redo för omankring. Första försöket gick inte bra och nu började det
bli mörkt så vi kunde inte se om det var sten eller sand på botten. Med hjälp av
plottern manövrerade vi 'Bengt' till samma ställe som vi hade ankrat på innan,
sand, och släppte ankaret. Fint! En boll knöts fast vid 15 meter för att hålla
kättingen från ett korallhuvudet. Sedan blev det mörkt.

Utombordaren togs isär så mycket det gick, inte lätt, och den lilla ventilkåpan
skruvades loss. Den hade rostad sönder så därför läckte det olja. Rengöring och
senare epoxi tätar förhoppningsvis ett tag tills vi har fått tag i en reserv. Den
lilla kåpan kostar 135,- kronor men att få tag i den lär inte vara så lätt.
Problemet är att jollens akterspegel är en aning för låg så saltvatten kommer in
under motorns kåpa av och till och gör sitt på den varma kåpan som är gjort i
tunt stål. Själva cylinder den sitter fast på är gjort i aluminium och bultarna
är galvade. Den lilla Honda är nu tre år gammal.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen; 'A Brave new World'.
Titeln tog jag från Aldous Huxleys bok, på svenska 'Sköna nya värld' (eller
likande, vi har inget internet just nu), eftersom vi känner att vi mer och mer
blir tvungna att leva i den där sköna nya världen som inte är så 'skön' som
samhället har lärt oss att tro på sedan födelsen. Tyvärr börjar drogerna såsom
konsumering, sociala media, alkohol och mat förlora sin verkan på oss.

Vår vän Lawrence, från Nevis, påpekade att Huxley skrev en sista bok innan han
dog 1963, förmodligen tänkt som uppföljaren till den ganska dystra 'A Brave New
World'. Den heter 'Island'. '�-n', antar jag att boken heter på svenska. Man ska
inte förväxla den med boken med samma titel skriven av Lotta Lundberg. Den
handlar om en vit kvinnlig läkare som kommer till en ö i Söderhavet och stannar
där. Ungefär samma tema (ett humant samhälle som inte kan motstå konsumismens
barbari) men med focus på sex som har samma funktion som moksha-medicinen i
Huxleys bok. Lundbergs bok skrevs ett par år efter skandalen på Pitcairn där
flickor i stor skala blev sexuellt utnyttjade. Som i boken byggdes ett fängelse
på Pitcairn och många män fick sitta ut sitt straff där. Jag hittade Huxleys bok
som PDF på engelska.

Huxley beskriver ön, Pala, som en idyll där öst och väst möts och skapade ett
samhälle där folk tar hand om varandra men utan att exploatera vare sig människan
eller naturen. All utveckling har ett syfte och är inte beroende av konsumtion
eller på att skapa ett behov. Det är en stor skillnad med den världen vi lever i.
Att vara nöjd med det man har är något vårt konsumistiska levnadssätt inte
tillåter eftersom vi inte är lyckliga då. Som i 'A Brave New World' används även
här droger (svamp, moksha-medicinen) för att nå de önskade resultat i samhället.
Drogen används flitig i undervisningen och för att nå en högre spirituell nivå.
Jag antar att Huxley själv har experimenterat med droger eftersom han beskriver
mycket detaljerad om 'trippen' huvudfiguren tar.

Huvudpersonen, Will, är en cynisk journalist som jobbar för en oljemagnat. Han
kommer till ön efter hans båt förlistes i en storm. Hans jobb är att se till att
oljemagnaten får rättigheterna för att utvinna oljan som finns i stora mänger i
Pala. Han förändras långsamt men kan inte förmå sig att aktiv göra något likväl
att ingen annan på ön gör det heller. Alla ser förändringen komma men låter den
ha sin gång. Till sist tar den nya kungen (Raja) över och som Will konstaterar
'hundra år av arbete försvinner på en natt' när väl den nya makthavaren tar över
med hjälp av militären från grannöns diktator.

Boken är svårläst på engelska eftersom Huxley använder många ord som man inte
använder särskilt ofta. Han hänvisar också till en del filosofer och forskare så
det tar tid att läsa den. Att använda droger för att uppnå något fungerar varken
i boken eller i verkligheten. Det är en flykt, eller ett vapen som i 'A Brave New
World', vad Huxley och skriver om det. Den nya makthavaren ställde sig redan som
ung utanför systemet genom att inte använda 'medicinen'. Det är en deprimerande
bok eftersom den visar oss att vi aldrig kommer att lösa våra problem eftersom vi
människor låter sig lätt kontrolleras, köpas och luras av 'snabba lösningar'.
Lite som en hund som har lärt sig att sitta eftersom han då får en godbit. Det är
mycket Pavlov i boken.

På 60-talet, då boken skrevs, hade man just börjat förstå det där med
miljöproblem och nukleära vapen. Droger var också 'inne'. I dagens samhälle finns
mycket mer kunskap än på 60-talet men också mer likgirighet tack vare en ny drog,
media i alla dess former. Lösningen; samarbete, dela med sig, ta hänsyn till och
hjälpa varandra står fortfarande på en primitiv nivå och det oavsett vilken
religion man har, vilken ras man tillhör eller vilken livsfilosofi man följer.
Enligt Tao hör det onda och det goda ihop. Ond blir till slut god och visa versa
enligt Yin och Yang principen. Acceptans är nödvändig men vi som tillhör den
västerländska kulturen och filosofien vill ändra på saker så att de blir bättre
(tror vi i alla fall), dessutom har vi svårt att acceptera saker som de är. Även
det är Tao eftersom det till slut blir en ändring. Vad som är bättre, ändring
genom handling eller ändring genom acceptans lär framtiden visa oss.

Avslutande:
De flesta går med strömmen om det går
De flesta vill ju helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
Så är det du och jag som måste stå emot
Björn Afzelius 'Valet'