På bild: Carambole tvätt

Lördag den 26 juni 2021, Baie Teapea, Huahine

Tack vara värmen sov vi inte så värst bra så morgonen var en aning seg. Vid
niotiden rodde vi, tillsammans med Neill och Heidi, iland och gick en promenad i
djungeln tills vi kom till en utsiktspunkt varefter vi följde en annan stig ner
till stora vägen. Vi hittade ett fyrtal papayor och en passionsfrukt. Philippe
som är självutnämnd ordningsman på den fina stranden säljer både frukt, smycken
och berättar om platsen. Bakom stranden finns en ruin efter ett stort hus som
visade sig har varit ett hotell, komplett med pool, barer och små hyddor som
gästerna bodde i. Det var, enligt Philippe, ett väldigt påkostad ställe men en
orkan förstörde hela anläggningen för 23 år sedan och nu finns bara stenskelettet
från huvudbyggnaden kvar. Djungeln har tagit allt annat tillbaka. Ägaren hade
inte råd att återställa hotellet.

Vid ettiden blev vi hämtade av Neill och Heidi och åkte vi in till stranden igen.
Philippe hade lovat att visa oss var det fanns banan och caramboule (starfruit).
Vi gick in i djungeln och fick kapa en bananplanta som hade en stor klase fina
gröna bananer. Sedan fortsatte vi åt andra hålet där det fanns ett stort
Carambouleträd. Med hjälp av en lång pinne tog vi ner en mängd caramboule som vi
kommer att göra marmelad av och lägga in i vinäger. De mogna äter vi som de är
eller på yoghurt. Mycket gott!

Elisabeth delade påsen med frukt i två lika delar och vi åkte över till
'Artemis' med hälften. Vi passade på att montera utombordaren på jollen och testa
den. Den går fint, läcker inte men vill inte gå på tomgång. Medans Elisabeth
kokade marmelad på caramboule-frukten tog jag upp vår lilla Hondan och meckade
med förgasaren. Till slut blev det ganska bra. Motorn har kopplingen inbyggd i
handtaget så ingen gas betyder tomgång, gasa på och kopplingen engageras. Enkelt
och bra men det ska fungera. Neill och Heidi har en likadan utombordare och har
samma problem med den.

Philippe hade lovat att komma med pamplemousse till 'Artemis' efter femtiden och
det gjorde han. En mycket snäll man som berättade att han har varit yrkesmilitär,
fallskärmsjägare, i Frankrike i 18 år och har varit i många länder där det har
varit krig, bland annat Irak. Han har en bra pension, frun har dött och han har
inga barn så det här med stranden är hans sätt att träffa folk och ha en
meningsfull sysselsättning.