Huahine 28 juni 2021
28 June 2021
• Pacific
by Wim
På bild: En exotisk åra
Måndag den 28 juni 2021, Baie Teapea, Huahine
Gunnars (Elisabeths pappa) åttiotredje födelsedag
Redan efter frukost åkte vi till den tomma stranden för att gå en lång promenad
ner till vägen. Stranden, Hana Iti, ligger på en liten motu som har förbindelse
med Huahine Iti. Djungeln var som den brukar vara, svettig och fuktig. Man går
dessutom uppför. På grusvägen ner till huvudvägen träffade vi en trevlig farbror
som dessutom talade lite engelska. Han höll på med att plantera kroton som här
används som häck. Det är bara att stoppa kvistarna i marken så växer det. Han
ville, liksom Philippe, veta vår ålder. Han visade sig vara 61. Philippe är lika
gammal som jag (Wim), nämligen 62. Alla under 60 kallas bäbisar. Vid asfaltvägen
gick vi till vänster för att njuta av den fina utsikten över kanalen mellan de
två öarna, Huahine Iti och Huahine Nui, som tillsammans formar Huahine. Iti
betyder liten och Nui betyder stor. Det finns också Rapa Nui (Påskön) och Rapa
Iti som ligger i Australöarna. På hemvägen stannade en bil för att prata lite.
Folk gör ofta så här, alla vinkar dessutom (förutom turister i hyrbil). Kvinnan
talade perfekt engelska och berättade att hon jobbar på hotellet i Baie d'Avea.
Vi hade ju varit där så kunde berätta för henne att vi tyckte att det var ett
fint ställe. All personal har orange paréo på sig som är väldigt vacker. En liten
varning fick vi också. Ibland kommer ungdomar ut till båtarna på kvällen i den
viken och inte för att dricka kaffe.
Tillbaka på 'Bengt' blev det ett långt dopp i havet för att svalka oss. Sedan
blev det arbete igen. Det stora facket under förpiken tömdes på allt eftersom vi
trodde att den saknade presenningen fanns där. Icke! Nu finns det inte så många
fack kvar att leta i. Man undrar vart den har tagit vägen. Tunga saker såsom
rostfria rör och stora träbitar flyttades till facken i doghouset för att avlasta
Bengts förskepp. �-verlevnadsdräkterna luktade lite 'båt' så de hängdes i solen.
För många år sedan hittade vi ett kevlar/karbon rör i soporna på Wallhamn. Det
var antagligen någon peke från en tävlingsbåt för att sätta en Code Zero eller
gennaker på. Trasig var det men vi sågade av den hela biten som var 160
centimeter lång och har förvarat den i förpiken i alla år. Nu kom den till nytta
eftersom den passade precis över årorna som, visade sig, var ruttna båda två.
Lite sågande, några skruvar, lite tätningsmedel och tejp och våra åror klarar sig
ett par år till. Elisabeth började sy igen. �-verdraget till utombordaren var
solskadad så behövdes laga. Även ett par andra saker hamnade under symaskinen.
Bad igen!
Senare kom Neill och Heidi förbi på kaffe och för att leverera hälften av
bananerna. Det lär bli mycket banan de kommande dagarna.